En icke så mainstream gaffel

Jag var och hämtade min NRS idag. Ny stronglight-mellanklinga och en lockout till min Magura Asgard. Efter att ha cyklat enväxlat hela vintern tog jag ut min NRS i våras och insåg att jag inte längre cyklar som jag har cyklat. När det bär av uppför ställer jag mig helt plötsligt upp och trycker på istället för att växla ner till lillklingan (den är borta förresten) och trampa som en galning. Lillklingan är för mig en onödig produkt. Antingen kör jag på mellanklingen i skogen och är det så brant att jag behöver en lillklinga går jag av och går upp. Mer bråttom än så har jag inte. Problemet jag kände i våras var att när jag ställer mig upp för att bryta mig uppför de rotiga backarna i Hellas tappade jag så mycket kraft genom att gaffeln gungade alltför mycket och efter lite letandes på internet hittade jag att just Asgard i 100mm kunde fås med lockout. Sagt och gjort så åkte den till Pedalogerna och efter mycket om och men när det gällde leveransen från Magura till Jaguarverken så kom den i fredags och idag var Atle och jag och hämtade hem den. – Inget reglage från styret, kommer en del säga men faktum är att jag inte känner något behov av det, jag sköter låsningen på min Rock Shox Psylo på Inbreden från gaffeln och det funkar finfint. Nu gäller det bara att jag börjar använda min NRS. I Hellas har jag inte saknat den alls då enväxlat har känts som det perfekta valet men förhoppningsvis kan jag bli lite snabbare och vila ryggen lite nu när jag äntligen kan cykla med lite studs i baken.

Världens bästa skog??

Bruse och jag var igår ute på en liten tur i Sicklaskiftet och Hellas. Jag hade tipsat några om turen men alla andra är ju så upptagna med annat att dom inte hinner cykla.
Efter att ha avverkat lite härliga stigar på Sicklaskiftet (Fem svåra och Dow Jones där jag faktiskt tog den sista backen (på andra försöket, gick över styret på det första)) tog vi oss an Ulvsjöslingan och våta fötter… Spången tog jag till 95% men reptilhjärnan tog över när jag hade ca två meter kvar…. Slafs ner med framhjulet i dyn… Nästa gång så..
På väg upp till den blå leden där den korsar milspåret så tog vi en taktisk treminutare och ser i fjärran två vilsna cyklister. Dessa visade sig vara Thomas och Micke (thomaz & mickem) som trodde att dom hade cyklat den gröna leden. Flåsandes frågade dom var den blå leden fanns och jag pekade nerför en smal stig rakt bakom dom. Självklart slog vi följe och tog den blå leden ner till bommen och även på den blå vågade jag på mig en stenig/rotig liten nerförsbacken nerför berget där man antingen kan åka höger nedanför berget eller upp och ner… Mäkta stolt blev jag, lattefarsa som man är. Resten av turen bjöd på härliga stigar med varierande teknisk svårighet och vid ett tillfälle yppade Thomas orden ”jag är ju van vid de snälla stigarna i Lövsta” och skrattade lite, Hellas har den effekten på folk, man blir ekumeniskt glad även om vissa partier är svåra. Lunchen och fikat i stugan vid Hellasgården var svårslagen. Killarna åt rostbiff med tysk potatissallad och själv blev det pasta med tomatsås/kalamataoliver/skinka och kronärtskockshjärtan, smarremums. Efter att ha sagt hejdå till killarna och önskat dom lycka till med nyckeln som satt fastklämd i bakluckan på Thomas’ bil blev det Indianer och Vita hem. Sammanlagt var vi ute i ca 3,5 timmar inkl fika och det var verkligen en supertur. Fantastiskt skoj att träffa kompisar från andra delar av stan i världens mest underbara skog… Nästa gång hoppas jag att Mulle hoppar fram ur en buske.

En evinnerlig väntan..

Varför ska allt som har med min NRS att göra ta sådan tid?

Det verkar som att det går troll i allt som har med den att göra. Sprucken ram, sabbad framgaffel, knäckt revben*2, paket som bara försvinner från leverantör, rappande med helt ny drivlina osv…..
Frågan är väl om man ska kränga iväg den och bara cykla enväxlat? Visserligen har inte den varit skonad heller men det går fasiken så mycket snabbare att få tag på saker till den.
Förra året började jag att cykla på NRS-helvetet i juni, knäckte revbenet på den i juli och i år har den luftats två gånger innan skiten började rappa..
I kväll köper jag lite öl och tycker synd om mig själv.
Btw så kom jag igår på vad jag önskar mig när jag fyller 40. Mirja skulle börja spara nu sa hon.

Första maj söder om stan.

Första maj och äntligen tog jag mig ut på asfalten efter att ha harvat i skogen sedan september förra året. Hade faktiskt glömt hur härligt och socialt det kan vara att ligga ett litet gäng (idag sex pers) i dryga 30 km/h och småsnacka lite.

Dagens tur tog oss från Källbrink, via Lännavägen och Västerhaninge till Årsta Havsbad och sedan samma tur tillbaka. Ganska skönt att inte köra via Pålamalm som vi annars ofta gör. 73 km blev det och det räckte så här första turen.
Cykeln funkade perfekt förutom att något knakade. Trodde först att det var sadelstolpen men då det även knakade när jag stod upp så ska jag nog kolla vevpartiet.

Holland

Jag gillar Holland. Holland är ett trevligt land och ett par gånger om året åker jag till Amsterdam då Cisco har sina så kallade ”partner virtual-team meetings” där. Det brukar bli tre till fyra dagar späckade med teknik på dagarna och öl/vin och god mat på kvällarna. Holland är även landet som tillverkar innebarnvagnen #1 år 2007, Bugaboo. Bugaboo gör barnvagnar som säljer som smör i solsken och nu har även familjen Andersson blivit med Bugaboo, en Cameleon som enligt tillverkaren riktar sig till den riktigt moderna familjen som vill ha en lätt, hållbar och kompromisslös vagn. Det låter ju som floskler men i ärlighetens namn så älskar jag denna Bugaboo Cameleon. Vår ”gamla” vagn är helt super men lite otymplig om man ska släpa den på bussar och dylikt och e man prylgalningar så köper man då en Bugaboo.

Mötley Crüe

Första gången jag hörde Mötley Crüe var 1982 när min dåvarande granne Tony kom hemsläpandes med skivan Too Fast For Love. Videon till Live Wire där Nikki Sixx brann imponerade stort på en 11-åring och jag måste erkänna att jag åtminstone funderade på att testa…

Under hela 80-talet var jag ett stort fan men när Vince Neil slutade på 90-talet tyckte jag att det hade gått för långt. Mötley försvann ur min värld….

Till min stora glädje lyckades Nikki Sixx att återförena bandet efter diverse tafatta försök och 2005 gav dom sig ut på sin Carnival of Sin-turne i USA. Frugan och jag flög över till NY för att se dom lira och visst var det som på gamla dar (nästan i alla fall). När publiken sjöng hela introt i Home Sweet Home blev till och med Tommy Lee rörd.

Jag har väntat på att få se dom en gång till, bara en gång till….. Och när jag såg en blänkare i City om att dom skulle komma började förberedelserna och en vecka senare när jag var nere i Jönköping på jobb så stod Mirja och Atle i biljettkön vid Globen.

5:e juni tågar vi in ett gäng på Globens golv för att på ståplats än en gång se mina gamla hjältar.. That’s Rock’n Roll….
/Johan

Brooklyn Lager

Visst gillar jag öl, vilken kille gör inte det men med tiden så har öldrickandet blivit historia… För lite tid över att ens sätta sig ner och smaka av en kall en…
Så när den gode Markus F kom förbi för att hämta upp lite saker och halade upp en kasse Brooklyn Lager ur cykelväskan så blev det en nystart på en kall eller två på lördagen….
Jag vet inte hur han kom på att han skulle köpa just denna modell av lager men glad är jag för maken till smarrig lager får man leta efter. Härlig beska och inte sådär trist som lager alltid är annars. Tack Markus för att du åter har fått mig att uppskatta en lager. Kom gärna förbi och hämta fler saker.
Nästa blir en Brooklyn Brown Ale som enligt Anders gör sig bäst i ett Bajenglas.
/Johan

Knäckt klinga i Sicklaskiftet

Körde med Andreas, Bruse och Jens i Sicklaskiftet igår. Allt kändes finfint under turen förutom att benen var som spaghetti. Hade lurat med mig en jobbarpolare (Jens) som har kört en del Cisco Challenge-tävlingar nere i alperna (cykling, löpning, paddling). Han höll bra fart, liksom Bruse. Andreas och jag slogs om kvasten och när allt var över så vann jag den titeln.

För någonstans efter kolonilotterna, i backen ner mot Sickla Sjö så släppte åtminstone tre klingbultar och klingan blev halvt till mos. Inte nog med det så knäckte den till vevarmens infästning till klingan.
Efter sex koppar kaffe och en karlsbaderbulle gick jag hem med tunga steg och satte mig och letade vevparti.
Som tur är så skulle Stefan beställa lite hjul till sin tjejs hoj så vi gjorde en sambeställning.. Hur kan ett LX-vevparti som kostar ca 630:- i Tyskland gå på 1140:- i Sverige??
/Johan