Stålarna brinner… Eller hur man gör impulsköp!

Att jag inte kan hejda mig. Gång på gång på gång säger jag till mig själv att -Nu räcker det. Jag har en superschysst MTB (när min nya impulsinköpta gaffel kommer), en helt ok LVG (som t.o.m i mina ögon är alldeles för lite använd för att jag ska köpa en ny i kolfiber, det har jag sagt till Mirja att jag gör till mig själv när jag fyller 40), en SS-MTB som man nästan skrattar ihjäl sig på när man är i skogen och en SS-LVG byggd på en gammal fin Miyata från 1986. Vintercykeln e ny men tråkig så den pratar vi inte om. Men även riktigt schyssta cykelkläder, gärna i ull som jag anser vara det mest ultimata material som man kan ha på överkroppen när man är ute och cyklar.
I slutet av förra veckan så satt jag och slösurfade och kom på att jag inte har varit inne på http://www.vintagevelos.com på länge, där var den och jag kände (än en gång) att hela min framtida lycka baseras på att jag köper just den mulliga ulltröjan. Tusenlapparna bara flyger och far omkring mig känns det som. Alla dessa Raphatröjor jag har köpt för ca 1500:- styck har jag ju använt säkert tre gånger så därför måste jag ha fler. Jag bara måste konsumera mera!! Jag antar att ingen annan har just det problemet ;o)

Jag, en hycklare?

Jag har hela tiden förespråkat att man skall stödja sin lokala cykelhandlare även fast priserna ofta ligger högre. Saker som bra service och trevligt bemötande anser jag vara värt att betala för. Visst, småsaker som däck, någon växel och en och en annan slang har jag väl köpt från Tyskland, men saker som är lite mer avancerade, så som hjul (avancerade för mig att fixa till i alla fall) och gafflar har jag alltid köpt lokalt. Därför kan man ju fråga sig varför jag la det där, i mina ögon, skambudet på den där helt nya Rock Shox Revelation 426 Air U-Turn Poploc Gaffeln från 2007? Kanske för att även jag vill kunna köpa saker till ett lågt pris? Kanske lite för spänningen? Jag vet inte men nog tusan vann jag auktionen alltid. För samma pris som den enklaste modellen av en Revelation hemma i Sverige fick jag den absolut toppmodellen. Så nu sitter jag hemma och väntar på att paketet från Tyskland ska komma. Hur ska jag kunna ta in den cykeln till min lokala cykelhandlare utan att skämmas ögonen ur mig? Jag som alltid har förespråkat att köpa lokalt!!

Är min födelsedag något att fira?

Idag fyller jag år. Helt plötsligt är jag närmare 40 än 30 men det har jag inget emot. Att bli äldre hör livet till och jag känner mig i fin form. Atles bästa kompis Viking fyllde åtta veckor idag. Viking är Mirjas kusins lille kille men är som en kusin till Atle då Mirja och sina kusiner är som syskon. Viking föddes för åtta veckor sedan, på fredagen den 13:e april. Han hade så kallade smultronmärken (som är en slags kärlnybildning) på sin lever och under de senaste sju veckorna har vi alla i hans närhet pendlat mellan hopp och tragedier då hans lever har växt och har vägt ca ett kg, på en liten kille som ska väga fyra kg. Som en ren öppning i himlen erbjöd sig en kompis till Mirjas kusin att donera en bit av sin lever för att Viking skulle kunna bli frisk. Hennes lever matchade allt till perfektion och igår började transplantationen. I natt ringde Mirjas kusin och berättade att Viking inte klarade av transplantationen. När dom började operera hittade man flera smultronmärken på insidan av buken som började blöda och dessa blödningar kunde inte stoppas. Han for till Nangijala 00.48 på grund av judet dessa blödningar. Själva transplantationen gick bra och det känns helt overkligt att han slets ifrån oss på grund av andra komplikationer. Åtta veckor gammal och en riktig kämpe så har han satt djupa spår inom mig. Jag har säkert gråtit tio gånger idag och kommer nog att gråta tio gånger till. Men gråten befriar så det känns lite bättre efter varje gång. Chocken har lagt sig nu känns det som, men livet känns ganska fattigt just nu. Föräldrar ska inte behöva begrava sina egna barn. Jag kommer alltid att bli påmind om denna helvetesdag varje gång jag fyller år fr.o.m nu. Jag ska sluta fylla år har jag bestämt.
Det kanske är en annorlunda sak att skriva om då jag mest har blajjat om cykelsaker men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig detta. I helgen är det Lida Loop och jag åker nog dit mest för att skingra tankarna men det blir ingen cykling.

Alla dessa kulturmänniskor… Och så vi.

Igår var jag och min lilla familj på ettårskalas. Mirjas kompis Linas lille kille Theo fyllde ett år och det var kalas med med presanger och tårta. Lina kommer från en väldigt kulturell familj så det var både skådespelare, melodifestivalfolk, konstnärer, TV-reklamfolk, producenter och regissörer där. Och så vi…. Den lilla familjen som går till jobbet mellan 8 – 17. På något sätt hade jag trott att kulturmänniskor skulle vara lite svåra och inåtvända men här var det helt tvärtom. Linas mamma pratade och stojade och var lika trevlig som vem som helst (konstigt va? Hon är ju skådespelerska och ska vara inåtvänd.) När Linas pappa kom (i mina ögen en av de absolut största vi har inom film och teater) blev jag blyg, hälsade artigt som en liten pojke i sjömanskostym och vågade knappt titta på honom, han är ju en av mina största idoler. Men han var exakt så trevlig som man vill att en idol ska vara, trist att bli besviken menar jag. Han låg på golvet och spexade med Theo som en morfar ska göra (men han ska ju vara svår och inåtvänd!!). Det var ett superhärligt kalas med mycket ståhej, bullar och tårta. Och att sen Atle blev riktigt bra polare med Linas pappa får ju en att bli stolt som en tupp, att Sven Wollter sträckte sig ut efter Atle och snackade lite kan ju få vilken medelålders dam som helst att nästan spricka, men även en 35-årig grabb som hejar på Bajen känner en viss stolthet, han ska ju vara svår och inåtvänd, han är ju kulturmänniska.

Åsna?

Igår fick jag ett av mina panikartade infall. Efter att ha tagit ut min ryggsäck ur tvättmaskinen så insåg jag att den gjorde sig bäst på de sälla jaktmarkerna och inte på min rygg längre. Torsdag kväll, en fullspäckad dag idag (hur hinner jag då skriva här?) och iväg till Kinnekulle tidigt som tusan i morgon. Ut med en tråd på HappyMTB och efter några svar drog jag som en raket (en långsam sådan) till CykelCity då det är den affär som både ligger närmast (jag glömde naturligtvis helt bort CycleCorner som ligger ca 300 meterfrån där jag bor) och där jag fick ett positivt svar på att dom hade en Camelbak M.U.L.E hemma (och som för övrigt inte betyder packåsna utan Medium to Ultra Long Endevord). Svettig och fuktig av det lilla regnet som kom igår kom jag så hem med min nya M.U.L.E (trodde jag), klippte bort alla plastskydd och testade den. Den satt ju bra och satan i gatan vad smidig den var. Men vad står det där? MTB100?!?!?! Skulle den inte heta M.U.L.E?? Kollade på kvittot och där står det M.U.L.E/MTB100. Hoppade över bordet och satte mig framför datan. Google är ju ett bra verktyg tänkte jag, och visst är det det. Hittade en MTB100 som visade sig ha samma vattenblåsa men 2 liter mindre packning. På Camelbaks hemsida finns den inte ens med så det är en gammal modell. Så jag har alltså köpt en Camelbak som är mindre än jag trodde, som inte ens finns på CykelCitys hemsida, som kostade lika mycket som en M.U.L.E och jag är blåst tänkte jag. Men efter ett samtal så kunde dom tänka sig att ta tillbaka den, även fast förpackningen var bruten, bra kundvård. Militaryshop på Sveavägen hade M.U.L.E hemma men för 300:-mer. Skulle just packa ihop och byta när jag fick ett meddelande på MSN från min kompis Erik som visade upp en länk till ett företag vid namn Performance Bike som ligger i North Carlina. Och dom kunde skicka hem en H.A.W.G för 700:- till min dörr. Visserligen en från 2006 men det kan jag ta, jag har ju redan en MTB100 från det året. Så nu har jag helt plötsligt en smidig ryggsäck för normala turer hemma och en stor för rejäla långturer och jag la bara till 400:-. Helt plötsligt har mitt humör förbättrats markant, även idag!
http://www.performancebike.com/index.cfm

Världens turknutte!

Igår anlände min nya ram och framväxel till Pedalogerna och idag var jag där och mekade ihop den. Förutom att jag måste justera fram och bakdämparen så känns den helt fantastisk. Var bara ute en snabbis i Sicklasskiftet ikväll men den turen var supermysig. Måste nog justera bakväxeln med men det e småsaker. Jag förutspår en helt fantastiskt galen skrattur i helgen runt Kinnekulle. 13.1kg väger den. Har ingen aning om det är lätt eller tungt men jag antar att den ligger runt medelstrecket, fast vem bryr sig om några gram här eller där. Nu hoppas jag att någon är intresserad av min NRS-ram så jag kan addera en Rock Shox Revelation 426, samt några gram till Transan. Tack gode gud att Trygg-Hansa har så bra villkor och var så trevliga att göra med. Där betalar jag gärna in min hundralapp/månad i fortsättningen. Lite konstigt att dom inte ens har bett att få se kvitto, men jag verkar väl vara en trevlig och förtroendegivande kille.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger iväg Psylon, om inte försäkringsbolaget har synpunkter på det men det har dom inte sagt något om.

Etiopisk Yirgacheffe

Jag var borta på Fine Food här i Hammarby Sjöstad igår för att köpa mig lite kaffe. Jag har än så länge varit för snål för att köpa mig en kvarn för 2000:- eftersom jag anser att jag kan få så många roliga cykelsaker för den summan, men snart fyller jag ju år och vem vet vad jag köper till mig själv? Nåväl, tillbaka till kaffet som flickan bakom disken visade för mig, noga påpekandes att detta kaffe var lite speciellt eftersom det fortfarande sitter skalrester kvar på bönorna, det vill säga skräp som man betalar lite extra för. Jag fick dofta på bönorna och tyckte att det doftade helt underbart.. Världens mest aromatiska kaffe marknadsförs Yirgacheffe som och det vet jag inte något om novis som jag är på detta område, men det har mycket, och god arom. Kaffet blir riktigt gott och utan att egentligen kunna något om espresso måste jag säga att det här är bland det bästa jag har druckit i kaffeväg. Etiopisk Yirgacheffe importeras av det lilla specialrosteriet Johan & Nyströms rosteri och är det första rosteriet att öppna i Sverige på över 50 år. De är ett så kallat specialkafferosteri. Detta innebär att kvaliteten är högre och sorterna är avsevärt fler. Rosteriet drivs av eldsjälar som likt detektiver försöker vaska fram det bästa som kaffevärlden har att erbjuda. Deras dröm och vision är att dela sin passion med likasinnade och här har dom lyckats tycker jag. Sen att kaffet är helt ekologiskt och dessutom tog hem Barista Cup 2005 genom Nebo Uskokovic som vann Beige Award med detta kaffe och visade att man kunde kombinera citrustonerna från kaffet och sötman i mjölken till en spännande enhet. (Det sista saxade jag från deras hemsida). Men kaffe ska ju avnjutas nymalet säger dom som vet, så jag kanske måste ta och införskaffa mig en kvarn snart, men det måste bli en kvarn som maler direkt ner i filtret/filterhållaren för annars kan jag lika gärna köpa färdigmalet.

Dömd till ett liv med singlespeed?

Glad i hågen hämtade jag igår ut min NRS med den nya fina stronglightklingan och den übermulliga lockouten. Idag var det onsdag och då cyklar jag med Spårvägen i området vid Gömmaren/Flottsbro. Bara för att testa gaffeln sittandes så körde jag uppför en jäkligt stenig backe, trodde jag. Efter ca 15 meter fastnade jag på något stenhelvete, ramlade, inte så hårt tyckte jag men ett stenhelvete låg där och tryckte in en rejäl buckla i baksvingen så bakhjulet knappt kunde rulla.. I helgen gick jag över styret på min Inbred och jag hoppade av och cykeln studsade som en guttaperkaboll. Tror någon att det ens blev ett märke på den?? Nej just det… Men NRS-helvetet, som tydligen är cykeln från helvetet fick sig en sån smäll att baktriangeln antagligen måste bytas. Kringelloppet är helt j*vla kört, förhoppningsvis kan jag köra Lida Loop och Kinnekulle känns osäkert. Det kanske är så att jag endast SKA köra singlespeed? Jag har ju inte direkt saknat min NRS men det är jäkligt skönt med lite gung där bak, speciellt för en annan som har lite halvtaskig rygg. Nu är det väl bara att vänta på att den blir klar igen. Förra året var det gaffeln som strulade så jag inte hade cykeln på flera månader och nu detta… Jäklar vad jag gnäller men jag blir så satans trött på detta.. Nu känns det iaf lite bättre efter ett par Liberty Ale…
Klingan och gaffeln då? Jo dom funkade finfint, men vad spelar det för någon roll när den åter står i källaren..

En icke så mainstream gaffel

Jag var och hämtade min NRS idag. Ny stronglight-mellanklinga och en lockout till min Magura Asgard. Efter att ha cyklat enväxlat hela vintern tog jag ut min NRS i våras och insåg att jag inte längre cyklar som jag har cyklat. När det bär av uppför ställer jag mig helt plötsligt upp och trycker på istället för att växla ner till lillklingan (den är borta förresten) och trampa som en galning. Lillklingan är för mig en onödig produkt. Antingen kör jag på mellanklingen i skogen och är det så brant att jag behöver en lillklinga går jag av och går upp. Mer bråttom än så har jag inte. Problemet jag kände i våras var att när jag ställer mig upp för att bryta mig uppför de rotiga backarna i Hellas tappade jag så mycket kraft genom att gaffeln gungade alltför mycket och efter lite letandes på internet hittade jag att just Asgard i 100mm kunde fås med lockout. Sagt och gjort så åkte den till Pedalogerna och efter mycket om och men när det gällde leveransen från Magura till Jaguarverken så kom den i fredags och idag var Atle och jag och hämtade hem den. – Inget reglage från styret, kommer en del säga men faktum är att jag inte känner något behov av det, jag sköter låsningen på min Rock Shox Psylo på Inbreden från gaffeln och det funkar finfint. Nu gäller det bara att jag börjar använda min NRS. I Hellas har jag inte saknat den alls då enväxlat har känts som det perfekta valet men förhoppningsvis kan jag bli lite snabbare och vila ryggen lite nu när jag äntligen kan cykla med lite studs i baken.