Världens turknutte!

Igår anlände min nya ram och framväxel till Pedalogerna och idag var jag där och mekade ihop den. Förutom att jag måste justera fram och bakdämparen så känns den helt fantastisk. Var bara ute en snabbis i Sicklasskiftet ikväll men den turen var supermysig. Måste nog justera bakväxeln med men det e småsaker. Jag förutspår en helt fantastiskt galen skrattur i helgen runt Kinnekulle. 13.1kg väger den. Har ingen aning om det är lätt eller tungt men jag antar att den ligger runt medelstrecket, fast vem bryr sig om några gram här eller där. Nu hoppas jag att någon är intresserad av min NRS-ram så jag kan addera en Rock Shox Revelation 426, samt några gram till Transan. Tack gode gud att Trygg-Hansa har så bra villkor och var så trevliga att göra med. Där betalar jag gärna in min hundralapp/månad i fortsättningen. Lite konstigt att dom inte ens har bett att få se kvitto, men jag verkar väl vara en trevlig och förtroendegivande kille.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger iväg Psylon, om inte försäkringsbolaget har synpunkter på det men det har dom inte sagt något om.

Etiopisk Yirgacheffe

Jag var borta på Fine Food här i Hammarby Sjöstad igår för att köpa mig lite kaffe. Jag har än så länge varit för snål för att köpa mig en kvarn för 2000:- eftersom jag anser att jag kan få så många roliga cykelsaker för den summan, men snart fyller jag ju år och vem vet vad jag köper till mig själv? Nåväl, tillbaka till kaffet som flickan bakom disken visade för mig, noga påpekandes att detta kaffe var lite speciellt eftersom det fortfarande sitter skalrester kvar på bönorna, det vill säga skräp som man betalar lite extra för. Jag fick dofta på bönorna och tyckte att det doftade helt underbart.. Världens mest aromatiska kaffe marknadsförs Yirgacheffe som och det vet jag inte något om novis som jag är på detta område, men det har mycket, och god arom. Kaffet blir riktigt gott och utan att egentligen kunna något om espresso måste jag säga att det här är bland det bästa jag har druckit i kaffeväg. Etiopisk Yirgacheffe importeras av det lilla specialrosteriet Johan & Nyströms rosteri och är det första rosteriet att öppna i Sverige på över 50 år. De är ett så kallat specialkafferosteri. Detta innebär att kvaliteten är högre och sorterna är avsevärt fler. Rosteriet drivs av eldsjälar som likt detektiver försöker vaska fram det bästa som kaffevärlden har att erbjuda. Deras dröm och vision är att dela sin passion med likasinnade och här har dom lyckats tycker jag. Sen att kaffet är helt ekologiskt och dessutom tog hem Barista Cup 2005 genom Nebo Uskokovic som vann Beige Award med detta kaffe och visade att man kunde kombinera citrustonerna från kaffet och sötman i mjölken till en spännande enhet. (Det sista saxade jag från deras hemsida). Men kaffe ska ju avnjutas nymalet säger dom som vet, så jag kanske måste ta och införskaffa mig en kvarn snart, men det måste bli en kvarn som maler direkt ner i filtret/filterhållaren för annars kan jag lika gärna köpa färdigmalet.

Dömd till ett liv med singlespeed?

Glad i hågen hämtade jag igår ut min NRS med den nya fina stronglightklingan och den übermulliga lockouten. Idag var det onsdag och då cyklar jag med Spårvägen i området vid Gömmaren/Flottsbro. Bara för att testa gaffeln sittandes så körde jag uppför en jäkligt stenig backe, trodde jag. Efter ca 15 meter fastnade jag på något stenhelvete, ramlade, inte så hårt tyckte jag men ett stenhelvete låg där och tryckte in en rejäl buckla i baksvingen så bakhjulet knappt kunde rulla.. I helgen gick jag över styret på min Inbred och jag hoppade av och cykeln studsade som en guttaperkaboll. Tror någon att det ens blev ett märke på den?? Nej just det… Men NRS-helvetet, som tydligen är cykeln från helvetet fick sig en sån smäll att baktriangeln antagligen måste bytas. Kringelloppet är helt j*vla kört, förhoppningsvis kan jag köra Lida Loop och Kinnekulle känns osäkert. Det kanske är så att jag endast SKA köra singlespeed? Jag har ju inte direkt saknat min NRS men det är jäkligt skönt med lite gung där bak, speciellt för en annan som har lite halvtaskig rygg. Nu är det väl bara att vänta på att den blir klar igen. Förra året var det gaffeln som strulade så jag inte hade cykeln på flera månader och nu detta… Jäklar vad jag gnäller men jag blir så satans trött på detta.. Nu känns det iaf lite bättre efter ett par Liberty Ale…
Klingan och gaffeln då? Jo dom funkade finfint, men vad spelar det för någon roll när den åter står i källaren..

En icke så mainstream gaffel

Jag var och hämtade min NRS idag. Ny stronglight-mellanklinga och en lockout till min Magura Asgard. Efter att ha cyklat enväxlat hela vintern tog jag ut min NRS i våras och insåg att jag inte längre cyklar som jag har cyklat. När det bär av uppför ställer jag mig helt plötsligt upp och trycker på istället för att växla ner till lillklingan (den är borta förresten) och trampa som en galning. Lillklingan är för mig en onödig produkt. Antingen kör jag på mellanklingen i skogen och är det så brant att jag behöver en lillklinga går jag av och går upp. Mer bråttom än så har jag inte. Problemet jag kände i våras var att när jag ställer mig upp för att bryta mig uppför de rotiga backarna i Hellas tappade jag så mycket kraft genom att gaffeln gungade alltför mycket och efter lite letandes på internet hittade jag att just Asgard i 100mm kunde fås med lockout. Sagt och gjort så åkte den till Pedalogerna och efter mycket om och men när det gällde leveransen från Magura till Jaguarverken så kom den i fredags och idag var Atle och jag och hämtade hem den. – Inget reglage från styret, kommer en del säga men faktum är att jag inte känner något behov av det, jag sköter låsningen på min Rock Shox Psylo på Inbreden från gaffeln och det funkar finfint. Nu gäller det bara att jag börjar använda min NRS. I Hellas har jag inte saknat den alls då enväxlat har känts som det perfekta valet men förhoppningsvis kan jag bli lite snabbare och vila ryggen lite nu när jag äntligen kan cykla med lite studs i baken.

Världens bästa skog??

Bruse och jag var igår ute på en liten tur i Sicklaskiftet och Hellas. Jag hade tipsat några om turen men alla andra är ju så upptagna med annat att dom inte hinner cykla.
Efter att ha avverkat lite härliga stigar på Sicklaskiftet (Fem svåra och Dow Jones där jag faktiskt tog den sista backen (på andra försöket, gick över styret på det första)) tog vi oss an Ulvsjöslingan och våta fötter… Spången tog jag till 95% men reptilhjärnan tog över när jag hade ca två meter kvar…. Slafs ner med framhjulet i dyn… Nästa gång så..
På väg upp till den blå leden där den korsar milspåret så tog vi en taktisk treminutare och ser i fjärran två vilsna cyklister. Dessa visade sig vara Thomas och Micke (thomaz & mickem) som trodde att dom hade cyklat den gröna leden. Flåsandes frågade dom var den blå leden fanns och jag pekade nerför en smal stig rakt bakom dom. Självklart slog vi följe och tog den blå leden ner till bommen och även på den blå vågade jag på mig en stenig/rotig liten nerförsbacken nerför berget där man antingen kan åka höger nedanför berget eller upp och ner… Mäkta stolt blev jag, lattefarsa som man är. Resten av turen bjöd på härliga stigar med varierande teknisk svårighet och vid ett tillfälle yppade Thomas orden ”jag är ju van vid de snälla stigarna i Lövsta” och skrattade lite, Hellas har den effekten på folk, man blir ekumeniskt glad även om vissa partier är svåra. Lunchen och fikat i stugan vid Hellasgården var svårslagen. Killarna åt rostbiff med tysk potatissallad och själv blev det pasta med tomatsås/kalamataoliver/skinka och kronärtskockshjärtan, smarremums. Efter att ha sagt hejdå till killarna och önskat dom lycka till med nyckeln som satt fastklämd i bakluckan på Thomas’ bil blev det Indianer och Vita hem. Sammanlagt var vi ute i ca 3,5 timmar inkl fika och det var verkligen en supertur. Fantastiskt skoj att träffa kompisar från andra delar av stan i världens mest underbara skog… Nästa gång hoppas jag att Mulle hoppar fram ur en buske.

En evinnerlig väntan..

Varför ska allt som har med min NRS att göra ta sådan tid?

Det verkar som att det går troll i allt som har med den att göra. Sprucken ram, sabbad framgaffel, knäckt revben*2, paket som bara försvinner från leverantör, rappande med helt ny drivlina osv…..
Frågan är väl om man ska kränga iväg den och bara cykla enväxlat? Visserligen har inte den varit skonad heller men det går fasiken så mycket snabbare att få tag på saker till den.
Förra året började jag att cykla på NRS-helvetet i juni, knäckte revbenet på den i juli och i år har den luftats två gånger innan skiten började rappa..
I kväll köper jag lite öl och tycker synd om mig själv.
Btw så kom jag igår på vad jag önskar mig när jag fyller 40. Mirja skulle börja spara nu sa hon.

Första maj söder om stan.

Första maj och äntligen tog jag mig ut på asfalten efter att ha harvat i skogen sedan september förra året. Hade faktiskt glömt hur härligt och socialt det kan vara att ligga ett litet gäng (idag sex pers) i dryga 30 km/h och småsnacka lite.

Dagens tur tog oss från Källbrink, via Lännavägen och Västerhaninge till Årsta Havsbad och sedan samma tur tillbaka. Ganska skönt att inte köra via Pålamalm som vi annars ofta gör. 73 km blev det och det räckte så här första turen.
Cykeln funkade perfekt förutom att något knakade. Trodde först att det var sadelstolpen men då det även knakade när jag stod upp så ska jag nog kolla vevpartiet.

Holland

Jag gillar Holland. Holland är ett trevligt land och ett par gånger om året åker jag till Amsterdam då Cisco har sina så kallade ”partner virtual-team meetings” där. Det brukar bli tre till fyra dagar späckade med teknik på dagarna och öl/vin och god mat på kvällarna. Holland är även landet som tillverkar innebarnvagnen #1 år 2007, Bugaboo. Bugaboo gör barnvagnar som säljer som smör i solsken och nu har även familjen Andersson blivit med Bugaboo, en Cameleon som enligt tillverkaren riktar sig till den riktigt moderna familjen som vill ha en lätt, hållbar och kompromisslös vagn. Det låter ju som floskler men i ärlighetens namn så älskar jag denna Bugaboo Cameleon. Vår ”gamla” vagn är helt super men lite otymplig om man ska släpa den på bussar och dylikt och e man prylgalningar så köper man då en Bugaboo.

Mötley Crüe

Första gången jag hörde Mötley Crüe var 1982 när min dåvarande granne Tony kom hemsläpandes med skivan Too Fast For Love. Videon till Live Wire där Nikki Sixx brann imponerade stort på en 11-åring och jag måste erkänna att jag åtminstone funderade på att testa…

Under hela 80-talet var jag ett stort fan men när Vince Neil slutade på 90-talet tyckte jag att det hade gått för långt. Mötley försvann ur min värld….

Till min stora glädje lyckades Nikki Sixx att återförena bandet efter diverse tafatta försök och 2005 gav dom sig ut på sin Carnival of Sin-turne i USA. Frugan och jag flög över till NY för att se dom lira och visst var det som på gamla dar (nästan i alla fall). När publiken sjöng hela introt i Home Sweet Home blev till och med Tommy Lee rörd.

Jag har väntat på att få se dom en gång till, bara en gång till….. Och när jag såg en blänkare i City om att dom skulle komma började förberedelserna och en vecka senare när jag var nere i Jönköping på jobb så stod Mirja och Atle i biljettkön vid Globen.

5:e juni tågar vi in ett gäng på Globens golv för att på ståplats än en gång se mina gamla hjältar.. That’s Rock’n Roll….
/Johan