Och hamnade vid något virtuellt berg, jo man tackar.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva men herrejösses vad jobbigt det blev sen. De där 16% som visades på skärmen kändes förvånansvärt riktiga i alla fall. Tur att jag har så klena ben att de inte orkade trampa tillräckligt för att få igång pumpen. Hade väl fått hjärtstillestånd annars.
Men rundan bjöd både på sol, mörker, snö och regn.
Undrar var jag kommer hoja nästa gång? Det måste ju finnas något sätt att ha koll på var man hojar i Watopia men det här känns ju klart mer överraskande i alla fall.
Och nu vet jag ju hur man svänger i Zwift, alltid nåt. Nästa grej är att göra ett sånt där FTP-test, trots att det tydligen är dött och ersatt av 4DP.
Efter ett antal tävlingar i cx-cupen, kompiscrossen +ANNAT tog den här säsongen slut. Om jag ska vara ärlig (vilket man ju eventuellt ska vara på internet) så var det rätt skönt med en avslutning trots att det var kul att dra ner till Götet och hoja SM.
SM ja…. Det var ju sista tävlingen på säsongen och jag var väl sådär taggad om jag ska vara ärlig. Kände att jag har tröttnat på att frysa men valde (tillsammans med Mattias Thyr) ändå att köra kortbent, det var ju i alla fall hela -2° och nordliga vindar.
Banan var helt fantastisk men benen inte så mycket, till skillnad från sista kompiscrossen då allt kändes bra. Mange kraschade och fick åka till akuten medan John den rackaren körde som en gud i H30. Själv hade jag som sagt ruttna ben och fegade alltför mycket i den stelfrusna och spåriga leran med mina trasiga armbågar i tankarna.
Får se om jag faktiskt ska börja träna igen eller inte. Men det får framtiden utvisa. Rejsa kan jag ju uppenbarligen göra ändå.
Orkar inte leta upp några bilder så jag bjussar på några som den fantastiske Kannibalen från Lindalen tog, just under den sista kompiscrossen. När benen kändes bra.
Tack alla fantastiska människor som har rejsat, hejat, fixat banor + ANNAT under säsongen. Suget kommer vara enormt igen när september väl kommer.
..verkar ju komma rätt hårt. Jag har hittat något som kallas för Zwift och är antagligen något som ingen av mina följare någonsin har hört talas om. Kul att få vara en early adopter liksom.
Fick bli en snikvariant till en sniken gubbe.
Så för ett par dagar sen var jag nere i klubblokalen och hämtade mig en sån där smart trainer. Inte premiumvarianten såklart. Tänk om det skulle bli FÖR kul att hoja i källaren lilsom? Lyckades att tjata till mig ett gratis trainerdäck från BFF-Mange oxå.
The spot where the TV used to be.
Mirjas TV hon hade i sovrummet kändes helt onödig där så den åkte ner i källaren där den skulle göra mer nytta. Svängde förbi Clas Ohlson, köpte lite saker och svängde väl ihop årets fräckaste och mobilaste skärmmontage.
Mobilt fäste. Fett proffsigt.Thomson, sadelstolpar och Zwiftskärmar.
Vi får väl se, men jag hoppas att jag ska tycka att det blir lite skojsigare att hoja inomhus när vädret inte inbjuder för utomhuscykling. Har ju testat analog trainer i ljus och mörker så detta kändes som nästa naturliga steg mot ännu ett succéår inom cyklingen.
Nu ska jag bara invänta axeln för 12x142mm som INTE ingick (not so awesome) i kitet och sen kan jag bomba internet med balla bilder när jag hojar framför skärmen och ser så där supertrött ut efteråt.
Men… För att ändå göra ett seriöst inlägg för en gångs skull tänkte jag väl ändå försöka summera ihop mitt 2017. Det kan ju alltid vara kul för mig att gå tillbaks och läsa om någon gång i framtiden.
Då jag inte har haft någon plan för min cykling eller inte haft någon som helst strukturerad träning sen jag gick in i träningsväggen för några år sedan så känns 2017 rätt grötigt så här i efterhand.
Började med att byta klubb i alla discipliner förutom BMX till klubben med världens längsta namn, Specialized Concept Store CykelKlubb. Är oerhört tacksam och glad över att jag fick frågan från David och Patrik.
Avslutningen i Motala
Jag hojade lite lokala XC-cuper på våren i form av ett par Kepsar (Täby och Rönninge) och några stockholmscuper i form av Högdalens och Hökarängens XC. Kul som vanligt men asjobbigt. Starten i Rönninge var ju helt galen.
Tog pendeln ner till nynäs med lite polare och hojade härliga grusvägar hem.
Under sommaren hojade jag ett par Långlopp, Lida Loop och Ränneslättsturen har jag för mig. Båda med underbara klubbkamrater såklart. Ränneslätten var rätt rolig med en del mysiga singeltracks.
Med kompisar.
Sen letade sig Atle och jag till Järvsö för lite nerförsåkning. Apkul men där insåg jag att min Camber inte var helt optimal, så jag köpte mig en Stumpjumper. Atle älskade det där så nästa gång så hyr vi en heldämpad hoj till honom.
Min flygande plutt
Under hösten så har jag hojat hela CX-cupen förutom Malmö då jag var risig. Bytte min gamla trotjänare mot en lite nyare modell av CruX. Löjligt nöjd.
Sen så testade vi på det här med dualslalom i Hammarbybacken i spöregn. Sjukt kul grej. Tack Hanna och Lina för att ni fixar.
Atle och Love battlas.
BMX har jag ju såklart hojat runt halva Sverige med Atle. Får se hur det blir med det under 2018. Suget efter BMX är för tillfället rätt litet. Jag skulle nog kunna köra på rätt mycket hårdare men efter min sista vurpa jag hade för två år sen så vågar jag inte stångas med andra gubbar. Vill inte riskera att vurpa och paja armbågarna så pass att jag inte kan hoja alls. Men jag kommer säkert hoja i år men göra som vanligt och köra på säkerhet. Jag köpte ju såklart en ny BMX oxå, en 24″ så jag kunde hoja med de andra gubbarna. För även fast jag inte vågar gasa på för fullt är det ändå roligare med cruiser än att ligga 70 meter bakom han som är näst sist.
Atle & Maris ”The Machine” Strombergs
Vi var ju i Rock Hill så Atle kunde kunde köra VM oxå. Det låg helt rätt i tiden och geografiskt för de resa vi hade planerat in. Hur häftigt som helst.
Har egentligen ingen aning/plan alls för 2018 men jag hade verkligen tänkt att hoja ESS och sen blir det väl typ en kopia på 2017 års cykling. Med lite mer Järvsö tillsammans med Atle då. Om jag börjar träna igen? Det vete tusan men kanske…
Sitter i bussen på väg hem och tänker ojojojoj, vilken helg. Efter att ha hojat cyclocross i Falun, Rävlanda, Motala, Stockholm, Västerås och Uppsala så var det Lund/Helsingborg som bjöd upp till dans för avslutningen på cupen.
Före….
Och vilken avslutning sen. Snacka om crescendo i modder. Båda dagarna bjöd på episka lerfester, tappade kedjor och knäckta växelöron i kubik. BFF-Björn drog sitt växelöra igår och kunde inte hoja idag 😢 Istället agerade han proffsfotograf och tog en hel uppsjö episka racebilder idag.
Tack alla som har hejat och fixat så jag har kunnat cyklat längs min eriksgata likt Mathieu van der Poel under hela hösten. Bara SM-helgen kvar nu. Och kanske en och en annan kompiscross.
Ja till 2018 alltså.. Jag har ingen aning om vad jag kommer hitta på i cyklingsväg. Det enda jag vet är att jag med största sannolikhet kommer vinna allt jag ställer upp i och att jag med största sannolikhet gör det utan något träningsprogram.
Men… Jag har iaf en plan
Mer MTB med Atle
Åka till Järvsö med Atle
Försöka ta mig ner till någon vårklassiker
Hoja BMX med Atle
Hoja CX-Cupen utan Atle
Hoja mulliga grusrundor med min Sequoia i goda vänners lag
Cykla MTB med Atle, Andreas och Elias i Avesta
Representera SCSCK som en Boss
Inte cykla vätternrundan nästa år heller.
Liknar ju väldigt mycket 2017 när jag tänker efter. Kommer nog inte att köpa någon ny hoj, fast det gjorde jag ju så det räcker och blir över i år.
Kommer ni ihåg på 70 och 80-talet när Stenmark battlades i parallellslalom med Bojan Krizaj på sina Elanlagg utan tillstymmelse till carvingfunktionalitet? Inte jag heller för SÅ gammal är jag faktiskt inte. Båda körde för övrigt på samma märke.
Pappas bebis..
Lite så var det idag uppe på alpe de merde när över 60 härliga cyklister, regnet och haglet till trots dök upp för Linas och Hannas årliga Dualslalom.
Atle och jag valde fleecetröjor på toppen för både SMHI och YR hade ju lovat 0mm nederbörd. Kände mig sjukt kränkt när jag stod där uppe och undrade vad som egentligen hände.
Nåväl, det var fantastiskt roligt och jag kunde knyta ihop säcken till slut och gå hem med ännu en seger inom cyklingen. Att parallellslalom var min specialitet kunde jag knappt ana igår.
Tack alla som har hejat och fixat så jag har kunnat cyklat längs min eriksgata likt Mathieu van der Poel under hela hösten. Bara SM-helgen kvar nu. Och kanske en och en annan kompiscross.
