Det där är inga tempoben

Efter vissa diskussioner på ett visst cykelforum gällande grusets farlighet eller ej beslöt jag mig för att ta fixien till mina kundbesök idag för att testa om jag skulle överleva. Självklart hade jag kollat läget så att åtminstone slasket var bort från innerstan.

Det har ju gått över ett halvår sedan jag körde frihjulsfritt (någon gång i augusti ) då jag den 2:a september gjorde misstaget att köra med dämpning i skogen och flög över styret och slet av min bicepssena (ruptur kallas det tydligen om man ska göra sig omöjlig att förstå). Redan på stadsgården kände jag hur mysigt det var att bara ligga i sin egen takt utan att stressa på och utväxlingen på 2.94 (44/15) kändes ju löjligt lätt och perfekt för underlaget. -Höhöhö tänkte jag, att jag var så stark i benen trodde jag inte och skrattade lite för mig själv.

Kundbesöken flöt på bra men uppför Liljeholmsbron på väg till det sista mötet började jag känna lite i benen. Vad var detta? Kunde det bero på att jag endast hade ätit en bagel med philadelphiaost och marmelad och en kopp kaffe till frukost och inte hunnit med lunchen? Inte kunde det bero på att jag typ är den lataste cyklisten i mannaminne!!

Efter mötet var det dags att trampa hemåt och där någonstans mitt i backen uppför Södertäljevägen tog benen helt plötsligt slut, vad hände nu tänkte jag och flåsade och muttrade som bara jag kan.

Genom Årsta och sen äntligen nerför utmed Fryshuset… Fasen, att rulla var ju inte att tänka på utan frihjul så det var ju bara att trampa på (och muttra vidare).

Nu sitter jag i soffan med värkande ben. Känns som att jag har kört knäböj med en 155kg.
Vem är det som skrattar nu… Men jag kom i alla fall hem levande, gruset tog mig inte.

Annonser

Snart åker Paken fram


Plusgrader, strålande sol, halvtorra cykelbanor, vinden i ryggen, jobbet – hemmet 30 min sharp. Life is getting better… Indeed it is.

Jäkla tajt rumpa jag har…

Premiärtur deluxe


Så var det äntligen dags för en liten premiärtur på citybiken.

På grund av olika anledningar (mest resor) har jag inte cyklat på den mer än nere i källaren.

Men igår hämtade jag upp kvalitetsbromsen av modell Shimano Sora hos Pedalogerna och idag tog jag en sväng förbi ECI och hämtade upp ett 15T drev och vidare till CykelCity för en låsring.

Nu kändes det riktigt bra och nödvändigt med ett dubbelsidigt nav för det gamla 18T drevet fick sitta kvar för eventuella grusvägsrace så som Tour de Retard men för vanlig pendling kändes en utväxling på 2,45 alldeles för lätt. Den nya utväxlingen blev 2,94 och om man jämför med vad jag hade innan får man följande siffror.

  • Utväxling 2,94 – 2,45
  • Meter per pedalvarv 6,2 – 5,1
  • Skid patches 15 – 9
  • Km/h vid 100 i kadens 36,9 – 30,8

Sen finns det lite andra skillnader som jag har lite dålig koll på, exempelvis:

  • Gain Ratio 5,9 – 4,9
  • Gear Inches 77,1 – 64,2

Jag blev lite förvånad över hur enkelt det var att skidda med de kortare vevarmarna och den tyngre utväxlingen jämfört med Miyatan men det kanske har med ramen att göra, att den är mindre och smidigare, vad vet jag?

Men slutsatsen är att jag kommer bli satan så snabb nu, förutom när det går uppför.

Snart klar för Stockholms gator


Efter sju sorger och åtta bedrövelser med styrlagret från Bike-Discount som endast innehöll lagerkoppar men inga lager fick jag i morse beskedet att dom inte hade några andra lager i lager (festlig kombo) men att jag kunde få pengarna tillbaks om jag skickade tillbaks det jag fick, vilket jag kommer göra i morgon.
Jag ringde då till Pedalogerna och Ola hade varit lite smart och tagit hem ett lager efter vårt senaste samtal där jag flaggade för att det kunde eventuellt bli aktuellt att köpa ett.
En timma senare stod jag där och pressade lager och kapade gaffelrör.

Jag kunde ta de flesta sakerna (nåväl, en del i alla fall) från min gamla Miyata men en ny Nittostam och ett Nittostyre beställdes från HubJub och ett vevparti med lager än redan köpta av Stefan som nu befinner sig i Japan.

Det är nästan lite tråkigt att montera ihop sakerna för det går ju åt helsefyr för snabbt. Det tog säkert lika lång tid att linda styret som att sätta ihop alla andra saker.

Nåväl, nu ser man ju i alla fall ungefär hur den kommer se ut i färdigt skick, vilket borde vara i helgen som kommer, sen ska bara sommardäcken på och sen ut och cruisa på stan.

Sista projektet på länge?


Tja, inte vet jag men jag har helt plötsligt fått en mättnadskänsla i kroppen när det gäller cykelbyggandet. Trist men så kan det nog gå. Nåväl, vänta ett tag bara så tillfrisknar jag nog.

Åter till ämnet.
Bakgrunden är att jag köpte en Miyata 110 av en jobbarpolare förra våren och gjorde sen om den till enväxlad och sen utan frihjul. Det var helt funkis men ramen som är 60cm c-c var i största laget. Hur Per har kunnat haft den som är ca 10cm kortare än jag övergår mitt förstånd.

Så jag beställde en Pakéram från Trackbikeshop i strl 57cm istället och den fick jag hem igår. Det som kommer återanvändas från den gamla cykeln är hjulen som iofs är helt nya. Tänkte försöka få ihop den så mycket som möjligt så att när Stefan kommer hem ska det bara vara att slänga på vevlagret/partiet och hoja iväg.
Snälla som dom är på Pedalogerna kunde dom tänka sig att pressa i styrlagret som jag fick från bike-discount igår utan kostnad. Fint tänkte jag och åkte dit med ram och lager.
När Ola sen frågade var själva lagerna var såg jag nog ganska frågande ut. Det visade sig att jag har fått allt inom ramen för styrlagret förutom lagerna själva. Hoppas dock på ett bra servicebemötande av tyskarna och tidigt nästa vecka bör det komma.
Sadelstolpen hade iaf kommit så nu hänger ramen hos Pedalogerna med en stolpe intryckt i baken.

Nåväl, jag är ju van att ha lite problem med mina internetbeställningar så egentligen blev jag inte förvånad. Ramen i sig väger iaf in på 2300gr utan gaffel. Låter ju tungt men så är det ju en billig ram av stål med.
Specen kommer iaf att bli som följer:

Ram: Paké Track stål 57cm.
Gaffel: Paké stål.
Hjul: De som byggdes förra året med Mavicfälgar och On-Onenav fram och Paul bak.
Styrstam: Nitto UI-5GX 100mm.
Styre: Nitto bullhorn utan drop, 42cm.
Styrlager: Stronglight tror jag, annars blir det ett BBB om tyskarna sätter tillbaks pengarna.
Sadelstolpe: BBB 27.2/300mm som blänker.
Sadel: Brooks Swift.
Vevlager/Parti: Sugino RD Messenger, färg okänd.

Broms fram tror jag att jag ska ha men vill ha en som är ganska liten och inte sticker ut. Miche har någon variant som Phil (Dr Spoke) har och som ser finfin ut.

Hoppas på Femling och Lagerström


Markus Femling och Magnus Lagerström är två av många föredömen när det gäller att fixa till inofficiella tävlingar på asfalt. Bo, Axel, Marcus och allt vad dom heter är andra som är föredömen (även Bruse har ju fixat en tävling där alla slogs på öppen gata).
Men just på vårkanten, ja det känns som vår nu trots den ringa årstiden, börjar jag ofrånkomligt att tänka på det som var De Brouwerij Pokaal (och som inte längre finns kvar i den skepnaden) även fast jag bara har varit med på två stycken.

DbP är/var liksom startpunkten på våren på något sätt. Man träffade folk, svepte några bira under vägens gång hade det allmänt trevligt. Och nu när dagarna blir längre börjar det spritta i benen, även fast jag är dyngförkyld och inte cyklar något alls för tillfället.

Och även fast jag mest cyklar MTB är det svårt att slå en ljummen vårkväll med nysopade vägar/cykelbanor (vilka brukar sopas någon gång i augusti) och en stålräser utan frihjul eller med växlar, spelar ingen roll, det är lika mysigt oavsett.

Att jag sen är helt värdelös och brukar komma sist i såväl Alleycats som DbP spelar ingen roll. Jag får ända träffa folk jag brukar cykla med, ta några öl med likasinnade och bara ha det trevligt.

Tack för den här gången!

Efter åtta dagar hemifrån är jag nu på väg hem igen.
Jag har varit i San Francisco sex gånger och det har alltid bara varit kul. Den här gången har det dock varit med blandade känslor.
San Francisco som stad ligger på topp tio på min lista över städer i världen, men att vara borta från Atle, om så bara för åtta dagar gjorde att resan inte riktigt blev lika rolig som den brukar, men jag antar att det är ett hälsotecken!
Däremot så var dessa åtta dagar bra mycket mer hanterbara än de fyra jag hade i Amsterdam i början av oktober.
Nu är det dags för mörker, regn, blöta rötter i ett halvår, och jag älskar det (än så länge).

Hemma igen, hel utan blåmärken!

De första 30km avverkade.
Lite läskigt i början…
Ingen vila alls, lite ovanligt men en skön känsla att benen trampar hela tiden.
Ösa på uppför, hålla mot nerför.
Nödbromsen var bra att ha innanför tullarna, många bilar som inte ser en.
Kanske ska kapa styret lite…
Mmmmm, jäkligt skoj det här, varför väntade jag så länge?