Första semesterveckan

Kände att jag måste blogga lite så den inte självdör som den gamla gjorde.

Screen Shot 2017-07-12 at 10.34.39

Har väl fått jobba måndag/tisdag såklart men hann ändå trycka in en liten runda i måndags på Tarmacen. Drömmen om fornstora dagar när jag hojade 300km i Roslagen kändes långt borta när benen stod åt alla håll efter 50km. Frågan är väl om jag tycker att det är SÅ kul med landsväg att jag är villig att lägga den tiden? Tveksamt. Å andra sidan, ska jag ner till Belgien nästa vår så måste jag iaf kunna överleva 150km så jag får väl gneta lite mer.

Screen Shot 2017-07-12 at 10.34.54

Och i morse var det dags för Pelotonen. Solen sken och semestern gjorde att antalet bilister var det närmaste minimalt, perfekt för mig som gillar att överleva mina cykelrundor. Johanna, Nisse och jag körde i våra Pentonkläder som en homage till Saras SM-vinst. Samarbetet i vår klunga funkade väl sådär så jag och några till tog väl ett par (eller typ 17) extra förningar vilket ledde till att mina ben dog i backen vid Storkällan. Som tur var så hade några andra redan släppt, så på Flatenvägen kom de i en liten klunga i swoshande fart som jag hakade på. Och då funkade samarbetet. Alla tog sina förningar. Lite tråkigt ändå att de som kanske inte är starkast (alltså jag) men ändå biter i och tar förningar är de som ramlar av i backarna medan lökarna som glider in till höger innan de har kommit upp i topp försvinner bakom krönet när ens egna ben ger upp. Men jag hade iaf 177 i puls (179 uppmätt maxpuls) vid Enskededalsskylten så jag vann ändå.

The return of the LCF


Nåväl, det får väl tiden utvisa men dagen bjöd på en mycket trevlig tur tillsammans med Bjarne och Andreas. Hade först tänkt att haka på Jilster och gänget på deras tur i Haninge men på grund av vissa omständigheter så funkade inte det och Andreas som har legat i MTB ide sen i vintras tänkte sprattla loss lite i Gömmarskogen tillsammans med Bjarne och att cykla med goda vänner är bättre än att cykla själv.
http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=6116610&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=0&color=&fullscreen=1
Asfaltsturen på någon mil till Källbrinks IP är ju inte så festlig. Någon sur och fet gubbe var tvungen att kommentera att jag cyklade på världens bredaste trottoar i Örby då jag inte ville bli överkörd av bussen, jag svarade med att ge honom en slängkyss. Tror att han blev glad för han sa inget mer. Däremot skulle han ha behövt trampa lite med tanke på den kaggen.

Gömmarskogen blir man aldrig besviken på och nu när marken inte var helt torr visade sig de snedställda rötterna från sin bästa sida. Som tur var valde jag min Giant Trance med Fat Albert istället för Singularen med Racing Ralph så fästet var helt ok. Slanglöst med lågt tryck är det bästa, har inte fått en punka sen mars -05 med mina UST.Bjarne visade oss runt gröna och svart/vita med lite fina avstickare så vi kunde få uppleva lite fina nerförslöpor. Andreas vurpade och slog i armbågen men det verkade gå bra, eller så är han hårdare än Tai Lung för han klagade i alla fall inte.

Efter några timmars lyxcyklande tog vi oss till Bjarnes hoods och fick avnjuta en kanellängd som försvann fortare än en sjuttis i Björns Trädgård.

Den sista milen hem bjöd inte på några extravaganta saker som sura gubbar men jag insåg att min Revelationgaffel med en slaglängd på 100mm – 130mm plötsligt endast hade 80mm i slag på vägen hem. Tyckte att den var lite kort även i 130mm läget men efter att ha släppt ur all luft ur den nedre kammaren ploppade den upp i 100mm och efter att ha fyllt i rätt mängd luft i båda kamrarna verkar den nu faktiskt vara ok. Den var lite väl mjuk i skogen så man undrar ju hur lite luft det var i den övre kammaren och varför den kammaren i så fall hade så lite luft?

Väster om Ältavägen


En del dagar längtar man ut i skogen. En del dagar är det tyst och lugnt i skogen. En del dagar skiner solen. Idag var en sådan dag. En lugn och skön tur i eget tempo. Inte snabbt, inte stressigt utan bara tempo. Mötte Rickard ovanför Lilla Sickla men annars var det toklugnt ute, det fattar man ju inte med tanke på vädret.

Champs Elysses

Någon har planterat lite vattenkrasse ovanför John Bauer.

Stup.

Blir det bättre än så här i skogen?
Vatten och berg.
Träd.
Trappa ner till John Bauer.
Dy.
Gröna fält och blå himmel.
Sicklaskiftet, världens minsta men bästa skog.
Bergsetapp.
Numera med dämpning fram.

Jag mixade ihop en liten avancerad filmsnutt med, ursäkta kvaliteten men en kompaktkamera är inte bäst på allt.
http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=5685102&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=0&color=&fullscreen=1

60km med extra last bak

Tackade nej till Axel gällande en racertur idag då jag fick en ömmande känsla i axeln i förrgår och som höll i sig tills i morse. Mirja ville dock testa sin nya hoj i morse och efter lite uträkningar insåg jag att en mer upprätt sittställning säkert skulle funka och Atle hade längtat efter att få cykla lite bakom farsgubben så vi satte av mot stan.
Stockholm på en lördagförmiddag i semestertider är lite som en spökstad insåg jag snart. Helt fantastiskt att bara fnula omkring på söder, genom gamla stan, genom kungsträdgården, över till kungsholmen och sen tillbaka genom söder och sen hem. 20km blev det och Mirjas cykel funkade finfint, kommer bli super på tjejvättern nästa år.Sen kom regnet och åskan.

Och sen var det dags för Atle och jag att cykla över till Rickard där även Frasse och Theodor var så när regnet hade slutat och solen sken igen och luftfuktigheten närmade sig 99% satte vi av mot Ältavägen, genom Älta, ner till Bollmora och sen till Trollbäcken där vi köpte pizza (det är ju ändå lördag) som vi (Atle och jag) sen delade på. Lilllkillen äter som en hel karl.

Efter att ha lattjat lite med Theodor som nu går (som en orangutang :o)) så cyklade jag till Gudö där Mirja var och snackade skit om killar tillsammans med tio andra tjejer och lämnade Atle och drog iväg hemåt. Klockan hade nu passerat 21.30 och det var återigen heldött på vägarna, helmysigt.Jag körde in vid kanalen hemma just som de sista solstrålarna lyste upp Sofia kyrka.

Jo, just det, undrar om jag inte spottade Axel på Norr mälarstrand?

Bränd nacke och rostade armar i solen

Igår så tog Mirjas kusin Rickard och jag en liten provtur på våra hojar inför Siljan Runt som skall avverkas på lördag. Rickard hade köpt en hoj med STI-reglage i fredags och den var en massa saker som skulle göras, sadeln och styrstammen skulle bytas, de nya pedalerna skulle på och styret skulle lindas om osv. Själv ville jag bara känna hur min Peregrine kändes med racerdäck på och endast en 44T klinga på fram.

Jag krängde ju min Surly Pacerram efter en runda då den var i minsta laget och ska jag köra på lördag var det bara att slänga på nya däck på den enda cykal jag har kvar jag kan tänka mig att harva runt Siljan på då 35mm är lite tungrullat för mig.

Rickard var överlycklig över att slippa ramreglagen, verkligen helskoj att se killen med ett stort leende med en sjudelad kassett som säkert har en tio år på nacken. Prylbögeriet ligger på en annan nivå än de personer i cykelkretsar jag normalt umgås med. Mer sunt skulle en del säga, mer idiotiskt skulle de flesta säga.

Eftersom Erika var bortrest tog vi en tur till Länna Sport och brände lite av hans pengar på ett par schyssta Craft BIB-shorts och en vattenflaska med så nu är han helkittad.

Jag måste säga att Peregrinen var satan så mycket skönare än Pacern även fast den väger lite med skivbromsar och allt. Rätt storlek på ramen när man ska cykla asfalt är A och O har jag insett. Rickard som köpte en lite mindre hoj än den antika grej han hade innan såg helt plötsligt ut att vara som gjord för det här med racer.

La upp en helt meningslös filmsnutt med en massa vindbrus.

http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=4932622&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=0&color=&fullscreen=1

Att köra med singelklinga fram funkar riktigt bra när man pendlar till jobbet men som fulracer är det ingen höjdare. 44/12 trampar man ur utan problem om man har medvind men 44/25 kommer vara skitjobbigt uppför. TA Specialites har ett 30T som man kan sätta på den innersta platsen på mina SLX-vevar men det hinner jag aldrig få hem så det får bära eller brista på lördag. Däremot ska jag nog beställa ett sådant och gå upp till ECI och köpa mig en Mirage framväxel för en 250:- så man kan använda hojen till lite mer allroundcykling i framtiden.

Själva rundan gick riktigt bra, har man vinden ”med sig” är ju det här med racer en ren lek, har man den inte med sig kräks jag på det.

Nu blir det en runda till på onsdag innan Siljan Runt och sen smäller det i helgen.

Hårig, blekfet och totalkränkt

Christopher hade en idé om att köra lite racer och sen ta en bira eller två tillsammans med lite krubb.
Efter att ha fixat barnvakt så blev det ett ”go” på det erbjudandet och i morse så tog jag upp Pacern i solens ljus för första gången. Jag skulle träffa Christopher vid Stadshuset 10.00 och där stod han tillsammans med sin jobbarpolare Jonathan och hans Pinarello Prince som han köpte hemma i Frankrike för endast €7000, snäppet dyrare än min alltså.

Christopher på väg mot FRA!

Redan vid Norr Mälarstrand kände jag att något inte var som det skulle. Jag hade verkligen inte beställt motvind (som förföljde oss oavsett vilket håll vi cyklade) men jag gillar ju inte att gnälla så jag tänkte vackra tankar om vägarna ute på Ekerö.

Jonathan och Tobias innan den första skyltspurten!

Efter ett snabbt stopp vid Alviks Cykel där Christopher tjackade något och jag var tvungen att höja sadeln, mötte vi Tobias vid Brommaplan. Efter en snabb McDonaldskaffe bar det av mot Ekerö.

Varför i h*lvete ska jag alltid se ut som ett mongo när jag tar en bild på mig själv?

Hjulen kändes fina och stabila och växlingarna satt som dom skulle på ett sätt bara italienare kan få till det, klonkandes men exakta, kunde bli en bra runda det här.

Glass i Kungsberga!

På Färentunavägen, strax efter Stenhamravägen körde Tobias på en sten och jag som låg på hans rulle kunde inte undvika att träffa den jag heller så 200 meter längre fram stod jag snart och bytte slang. Nu var det så pass varmt att både arm och benvärmare åkte av, superhärligt!

Pinarello Prince, mmmmm!

Nästa stopp var i något som heter Kungsberga och ligger vid världens ände. Nu hade skyltspurtarna tagit rejäl fart och jag hade börjat bli lite mosig i mina racerovana ben och som den åldersman jag är nyttjade jag pensionärskortet och lät ungdomarna kämpa om troféerna. När Jonathan drog iväg med sina Easton EC90 hjul lät det som en bisvärm som kom. Han körde såklart 11-delat Super Record. Sen blev det vägen förbi Färentuna, Sånga Säby, Sånga Sundby och Stenhamra och nu var Lattefarsan rejält trött. På vägen tillbaka får Christopher dra mig och det funkar förvånansvärt bra att ligga så nära på rullen. Väl framme vid Ekerö C får Christopher den strålande idén att vi ska åka till Färjeläget och fika ”för det är ju så mysigt där”. Det han glömmer bort att nämna att det blir en omväg på ca 8km vilket i detta skede lika gärna skulle ha kunnat vara 80km men jag bet ihop, vägrar fortfarande att gnälla.
Väl där tittar jag på min hoj och tycker att sadeln ser lite låg ut. Lånade en tumstock av en gubbe i blåställ och insåg snabbt att jag hade hojat de sista 40km med en sadel som har suttit 6cm för långt ner, konstigt att det har varit jobbigt? Jonathan bjussade på Cola (med socker) och en köttbullemacka då han kände att han hade skuld i att tempot har dragits upp. Fram tills nu hade jag snittat 28km/h och toppat med 51.3km/h, eller var det tvärtom? Colan, mackan och de extra 6cm (jag drog insexan rund men den verkar sitta nu (peppar, peppar)) jag höjde sadeln gjorde sitt. Med nya krafter passerades både Ekerö C och hela Lovön och uppför Nockebybron körde jag på storklingan, den bron är verkligen lättare än man kan tro uppför och väl hos Pedalogerna blev jag kränkt av ägaren (Johan, dom har rea på rakhyvlar på Konsum där borta) och fick en tub med något man fixar runddragna insexor med gratis.

Hoegaarden på Solsidan.

Förbi Stenugnspizzerian i Alvik (ingen bira), ner till Sjöpaviljongen (inte sitta ute och äta, bara dricka) och över Tranebergsbron där vi intog ett bord på restaurang Solsidan och drack och åt gott i solen, sometimes life’s good.

Bayerskt funkar det med, men bara nästan.

Christopher och Jonathan avvek vid DN och uppför Västerbron kom de riktiga krampkänningarna. Efter att ha hejat med Tobias vid Hornstull feskörde jag genom Långholmsparken och förbi Tantolunden för att trampa bort krampkänningarna samt undvika att bli utsatt för gatlopp av en hord irriterade och överförfriskade Stockholmare.

När jag bromsade in ramför porten visade min GPS 104km vilket får anses vara ok med tanke på att jag inte har suttit på en racer på 1½ år och knappt cyklat sen i september förra året.

Nu i veckan ska jag dock kontakta en läkare för min högra axel mår inte bra och det kan ju vara så att det har med vurpan förra hösten att göra och jag var rejält trött och hade ont i den stora delar av turen.

Fulracern klar


Att kalla den för finracer vore en lögn fast det är ju den enda racer jag har så det är ju den finaste och lättaste jag har.

Jag har tidigare haft en racer men tyckte inte att tiden räckte till så jag sålde den och köpte mig en 29er istället som jag har haft många roliga timmar med men suget efter en racer har sakta växt fram och när jag hittade en beggad ram för 1200:- inkl gaffel så slog jag till. Att det blev en stålram kändes naturligt för jag gillar de tunna rören man får på köpet. En aluracer vill jag inte ha så alternativen är Ti eller kolfiber och då kostar en ram mer än vad hela cykeln har kostat. Jag ska ju ge det här en andra chans nu och ville inte köpa en hoj för 40000:- så det här blev det bästa valet för mig.

Ramstorleken är 56cm vilket kan tyckas kort för mig som är 187cm lång men då jag inte vill ha en overall-reach på mer än 680mm samt att jag gillar att ha en lång styrstam när jag cyklar asfalt så tror jag att detta blir bra. Jag har för övrigt för små ramar på alla mina cyklar om man tittar i alla tabeller på vad jag ska ha men min fixie är 57cm lång med en 100mm stam, min touringhoj är 56cm lång med en 120mm stam och denna är 56cm lång med en 120mm stam men tiden får utvisa.

Dropet mellan sadel och styre är inte så stort som man kan tro, bilden är tagen ur en lite konstig vinkel men styret skall vinklas upp lite.

Styret lindades först med vit linda för lite posörfotografering men det blev inte så bra så jag rev av det och köpte en svart istället som jag lindade efter denna instruktion. Blev helt galet bra.

Köpte ett par Crankbrothers Quattro SL pedaler då jag inte vill hålla på med specialskor för detta. Många yrar om att man måste sitta fast, ha en platta stor som en handflata under skon, kolfibersula för att inte tappa någon kraft och en massa annat tjafs men jag kör med Eggbeaters på fixien och Candy på touringhojen och jag har aldrig känt mig ledsen över att jag tappar några watt i pendlingen, men jag är ju bara en amatör såklart.

Specen då? Jo så här blev det i stora drag.
Ram – Surly Pacer 56cm
Komponentgrupp – Campagnolo Veloce 2008
Hjul – CXP33 fälgar, DT Rev/Comp ekrar, DT framnav, Campagnolo Record baknav. Radialekrat fram och vänster bak, tvåkors höger bak. Se även här för hela historien om hjulen.
Styre – Nitto Noodle 44cm
Styrstam – Nitto UI-5GX 120mm
Sadel – Specialized Alias 143mm
Sadelstolpe – BBB Roadpost 300mm/27.2mm
Pedaler – Crankbrothers Quattro SL

Nu är det färdigbyggt för mig på ett tag. Till hösten tänkte vi köpa sommarställe så nu blir det fokus på det istället. Planen är att fixa något max 15 mil från Stockholm, blir perfekt att bjuda in till en liten tur dit, grilla och slagga över och sen tillbaka dagen efter, men det blir ett senare projekt.

Ska bli kul det här


Snackade med Mirjas kusin ikväll och han var eld och lågor över den gamla Peugeot han hade fått av sin kompis och som tydligen är i finfint skick.
Efter en snabb intervju kom vi fram till att vi åtminstone måste byta vajrar, höljen, däck/slang och styrlinda på den. Och sen råkade han nämna att han tydligen hade lovat att köra Siljan Runt på självaste nationaldagen med Charles, en galning som gillar träskor.
Självklart sa jag att även jag skulle köra med honom så nu ska han han kolla boende och sen är det väl dags att anmäla sig.
Blir en finfin tur på 16 mil i posörtempo och en bra start på min landsvägskarriär.

Några härliga dagar i skärgården.

Vi tog tillfället i akt att spendera ett par dagar hos Mirjas släktingar på Ornö nu i veckan. Med en lufttemp på närmare 30 grader och en gassande sol passade det väldigt bra att åka ut och känna pålandsvinden smeka mitt Samsonhår. Som vanligt blev det mest att slappa och ha det bra, grilla lite och umgås och snacka lite skit.

Kyrkviken.Atle stormtrivdes som vanligt hemma hos Vivi och Tubbe och spexade så mycket han bara kunde. Värmen kände han av men vår medhavda plaskpool fyllde sin funktion och att kasta stenar i den var höjdpunkten på resan.

Atle och Emma på väg ner mot glassen.Ett besök hos Sollan och Berra på Hässelmara gård brukar vara en höjdpunkt för lillkillen fast idag var det mest traktorn som var spännande. Grisarna, fåren, hönsen och kalvarna var ju bara sådär intressant.

Atle springer till potatislandet.Självklart hälsade vi på Viking som åkte till Änglarna på min födelsedag förra året. Av Atle fick han en liten NASCAR-bil att leka med som vi lämnade på hans lilla viloplats.Ornö är verkligen en pärla att åka ut till när man vi vill komma bort från allt. Bara 30 minuter till Dalarö och sen 30 minuter med färjan så är man framme. Helt bort från allt men ändå så nära om man av någon anledning måste hem kvickt.

Fruktsallad med glass och havreknäck är smaskens.För tränings och tävlingscyklisten är Ornö däremot ingen direkt pärla.
Asfaltsvägen som går mellan Hässelmara och Lättinge är ca 12km lång och är smal och ganska grov. Med tanke på att det inte finns några lagar på Ornö finns även risken att möta en överförfriskad bilförare. Nä, riktigt så illa är det inte men vägen är alldeles för kort för att ta med sig en LVG-cykel.

Rosalie gungar som i gamla dar.För MTB-cyklisten finns Ornöstigen, en kulturslinga som elever på Ornö skola har skapat. Den går från skolan och fram till gruvan. Ornötrollen visar vägen. Skyltar med kluriga frågor finns längs stigen. Tråkigt nog för cyklisten är den bara några km lång. Resten av skogen på Ornö är mest tät skog och myrmarker vilket passar perfekt för svampplockning men jag har än så länge inte hittat några stigar värda att cykla på.

Sommaren när den är som bäst (cykelmässigt dvs)

Idag var nog en av de bättre på länge, cykelmässigt sett det vill säga.

Den började med en tur på fyra timmar med Johnny, Berry, Tobias, Bear och Bjarne där vi tog oss på en del kända men även en del okända stigar till Alby Gårdscafé där jag smaskade i mig en finfin leverpastejmacka, hembakad bulle, kaffe och en fanta för 55:- vilket kändes helt ok. Speciellt då dom inte tog kort så Bjarne fick pynta. Måste komma ihåg att betala tillbaks så fort vi ses igen.

Sen fortsatte den med att Atle och jag tog en tur till Västertorp där han ska spendera natten och sen lattja omkring i deras helt suveräna lekpark.

Och i morgon blir det fixie till Tullinge då jag förhoppningsvis ska skrapa ihop tillräckligt med mod för att titta på morsan för första gången sen hon gick in i det stadie hon nu är i med medvetslöshet och med en hjärnverksamhet läkarna inte vet vidden av. Det är nästan så jag hoppas att hon snart får somna in så vi alla slipper den här väntan, inkl henne själv.