Säsongsavslutning på kontinenten

Ja nästan i alla fall.

screen-shot-2017-10-03-at-12-28-57-e1507026685752.png
Här ser man ju klart och tydligt att jag vann!! Johan Waltari fick med allt på bild!!

Atle, Love och jag åkte ner till Ängelholm i fredags för att hoja de sista tävlingarna i årets BMX-cirkus. Den sista tävlingen i SweCup (som inte heter det för det får bara elit och juniorer köra men jag är lite av en renegade som ni vet) och deras lokala tävling som var sponsrad av ett lokalt byggföretag. Sjukt kul att det finns företag som sponsrar BMX i Sverige.

Efter sex härliga timmar i bil och typ lika många i bingen käkade vi frulle och åkte till världens blåsigaste plats. Platsen där man har valt att ha Sveriges högsta startkulle.

IMG_1806
Atle fick en pokal så var var nöjd.

Det kördes i Pojkar 11-12 på lördagen och 10-11 på söndagen. Så av naturliga skäl gick det bättre för grabbarna på söndagen. Jag hojade i 17+ på lördagen och 40+ på söndagen och gjorde faktiskt bättre ifrån mig på lördagen. Helt galet. Dock så vann jag ju båda dagarna. Som vanligt. Men att hoja med gubbar i samma ålder är ju faktiskt jätteskoj. Jag ångrar inte en sekund bytet från 20″. Men 20″ ÄR fortfarande snyggare.

Sen var det sex härliga timmar i bil hem.

Annonser

Resedagbok dag 23, The End

Bloggar väl lite sådär modernt från appen nu när jag sitter som ett fån med min skitiga t-shirt vid gate D14. Mirja & Atle drog till något express-SPA.

Dags att sammanfatta 3,5 veckor over here. Några saker sticker ut som riktigt bra och några som riktigt dåliga.

På brafronten ligger ju veckan i Rock Hill med de andra svenskarna i topp. Löjligt trevligt att skaffa lite nya bekantskaper.

På dåligtfronten Atles hosta & feber han hade i just Rock Hill, något som antagligen till en viss del påverkade resultatet samt öroninflammationen han sen fick med efterföljande läkarbesök och medicin.

Men brasidan har varit oerhört mycket större än dåligsidan. Vi har mest njutit varje dag. Av solen, av värmen, av maten och av att helt ha varit bortkopplade från verkligheten, något jag behövde efter den uteblivna ledigheten i julas. Charleston visade sig vara en riktig guldklimp. Tyvärr gjorde värmen det helt omöjligt för mig att ge mig ut och kuta här. Gjorde två försök men det var för vidrigt. Får ta igen det på fredag, eller i alla fall börja om. Förhoppningsvis har jag lite kondis kvar.

Så om två timmar boardar vi och på torsdag runt 15.00 landar vi på Arlanda. Jag har redan ansökt om en körkortsansökan och ska beställa ett nytt bankkort när vi kommer hem. Vill inte riktigt spärra det än då jag inte vet om jag får välja kod till det nya 😂 De där 2,26:- jag har på kontot får väl den eventuella korttjuven njuta av, om hen lyckas ta ut pengar.

Over and out från oss. Kanske lika bra att dra nu när Trump öppet har visat var han står i rasfrågan +ANNAT. Kan ju bli lite oroligheter här inom kort.

Snart dimper det väl in något prisbelönt inlägg om min cykling.

Resedagbok dag 22, slutet är nära

Frukost – två bagels och svart kaffe – två timmar på stranden för att bränna det sista – lunch på någon italienare – slappa på rummet – packa lite – inse att mitt körkort och SHB-kort är borta – middag – glass – packa lite – alla väskor vägde in under 23kg – sova.

I morgon lämnar vi landet som ska bli GREAT AGAIN. Undrar om det redan är det eller om det kommer bli? Någon som vet när USA var GREAT senast?

Resedagbok dag 21, shopping, sushi och skrivkramp

Fil 000

Så kom dagen, dagen då solen sken från en klarblå himmel men vi valde att gå i affärer istället. Sånt är man ju inte bortskämd med i Sverige direkt. Körde lite frulle på hotellet innan vi gav oss ut på shoppingstråk. Jag hade lovat Atle en klocka så vi skulle leta efter en Casio G-Shock av någon modell. Han valde en lagom blingig i svart och guld.

På vägen till Macy’s, där den tydligen skulle finnas hann vi med att både köpa Nikeskor till Atle och Roxyklänningar till Mirja. Pappa fick ingenting. När det var dags för lunch så slank vi in på något fräscht sushiställe. Hmmm, $3,5, kan det verkligen vara per bit? När notan kom så insåg vi att det tydligen var så, men det var i alla fall gott. Misstänker att det får bli bagels till frulle i morgon med 😂.

Eftermiddagen spenderades med att slappa på hotellrummet och sen lite beachhäng. Fick ett hett tips av Viktoria på restaurangval som vi såklart var tvungna att testa så här den näst sista kvällen på resan. Fett gott med kubanskt käk. De har såna där matbananer i typ allt, supergott!! Är ni i South Beach Miami någon gång, besök Havana 1957 vetja. Råkade suga i mig en Ultimate Mojito oxå.

Känner att min skrivkramp börjar komma och idéer på saker att skriva börjar ta slut så det är kanske är lika bra att vi åker hem på onsdag. På tal om att ta slut, pengarna på kontot som för några veckor sen var så många är nu så få 😩 💸

I morgon kör vi sista strandhänget för i år och sen ska allt packas. Får väl se om vi får med oss allt eller om vi har overweight galore!!

Resedagbok dag 20, Going to Miami!

IMG_1286

Efter en snabb frulle på Denny’a (japp, samma som igår) så hoppade vi in i Mercan, satte på ännu en ljudbok av Ingelin Angerborn, Sal 305 och satte kurs mot Miami. Efter ett stopp på den gyllene måsen i Florida City ankom vi staden som har präglats av Sonny Crockett & Ricardo Tubbs.

Efter lite shoppingtorka under ett par dagar gav vi oss ut på lokalgatan på lite jakt. Döm om vår lycka när Mirja först hittade Victoria’s Secret och Atle och jag ett kvarter senare fann en Vansbutik. Yey!! Mirja köpte typ 13 tutthållare och jag ett par fodrade vinterpjuck. Atle som kom på att en longboard kanske kunde vara kul att ha fick ingen. Hans tanke var lite väl impulsiv så han ska tänka på saken under natten. Hur vi ens skulle få hem den är en gåta större än kall fusion.

Drog ner till stranden och promenerade mot hotellet innan vi tog sikte på Babylon och Tony Montana, eller i alla fall det lokala Mexkäkhaket där vi ännu en gång åt oss åt helsefyr för mätta. Men på fredag är det osaltad torsk och ris som gäller.

I morgon tänkte vi nog hänga lite på beachen.

Resedagbok dag 19, lobster rolls, SUP & festival

IMG_7602

Vid 10-tiden gal det ingen tupp, trots att de finns överallt här, vad är det med Key West och alla tuppar, hönor och kycklingar? Måste googla. Utan vi lyckades att komma till liv efter dryga tio timmars sömn, något vi alla tydligen behövde.

Trots att hotellfrukostens bagel och blaskigt kaffe var helt underbart valde vi ändå att käka brunch på Denny’s Diner ett kvarter bort. Det blev en fest i hashbrowns, bacon, ägg, små gråa korvar, pannkakor med frukt och kaffe såklart. Fortfarande halvt döda släpade vi oss tillbaks till hotellets pool och spenderade ett par timmar där i skuggan läsandes lite böcker alternativt plaskandes i poolen.

IMG_7598

Motion gör en ju som vi alla vet hungrig så vid tvåtiden gick vi med ystra ben ner till Duval St och slank in på DJ’s Clam Shack, ett rätt spartanskt ställe med fyra snubbar som står i en liten vaktkur och brassar käk. Men vilket käk sen…. Mirja & jag tog deras Maine Lobster Roll och Atle en vurre. Allt serverades i brioche vid ett litet ståbord på innergården. Riktigt trist att Guide Michelin inte har varit där för då hade de nog redan haft två stjärnor. Dessa Lobster Rolls och krabbstuvningen på Poogans Porch i Charleston är än så länge det bästa jag har ätit under de här veckorna. Lätt!!

 

Fyllda med skaldjursklor tog vi sikte på Dog Beach där vi visste att man kunde hyra SUP’s. Spenderade väl en timme där innan vi knatade till hotellet och duschade, bytte om och gick ner för att kolla in The Key West Lobsterfest och Sunset Pier där vi firade in solnedgången med en Corona och lite livemusik. Middagen intogs på Hard Rock Café (vi orkade inte gå längre) och sen blev det varsin glass på Häägen Dazs på vägen till hotellet.

I morgon bär det av till South Beach i Miami där vi ska vara tre nätter (och några dagar) innan vi flyger hem igen.

Resedagbok dag 18, Coronas, snorkling, paddling & delfiner

IMG_7465

Igår när vi satt och krubbade lunch, ni vet den där Avocado Crab Stacken jag krubbade, så satt Mirja och fnulade med mobilen, naturligtvis på deras wifi, mumlade och fnissade lite. När de nyfikna pojkarna frågade vad det var så fick vi bara reda på att det var en överraskning och hennes födelsedagspresent till sig (vi fick hänga med, yey!!). Kul tyckte jag, jobbigt tyckte Atle som sen tjatade om detta resten av dagen.

Men dagen kom ju till slut, faktiskt redan efter en natt och efter en promis på 15 minuter ner till hamnen så hoppade vi på en båt där Captain Jude styrde skutan och Emily stod för allt det andra. Vi var 20 glada människor som hakade på. Det bjöds på både frukost, frukt, Pepsi, Coronas och vatten. Sen bjöds det på snorkling innan vi krubbade lunch och drack mer Coronas samtidigt som vi åkte till en ö som fungerar som skyddsort för sköldpaddor. Att gå i land där var ett big no-no!! $5000 i böter om man blir påkommen så vi struntade i att gå i land där. Däremot så paddlade vi kajak runt ön och in i ett Mangroveträsk. Verkligen skittrist.

Och där i Mangroveträsket fick vi reda på vad som skiljer en ”key” från en ”island”. Ni vet Key West från Big Pine eller Key Largo från Marathon.

Efter ett par Coronas så var det fria aktiviteter som vi valde att bränna på att paddla SUP och snorkla lite mer, bara för att vi tyckte det var så najs.

På vägen hem så passerade vi ett gäng flasknosdelfiner som var ute på promis. Vi stannade såklart och både fotade dem och bjöd dem på Coronas såklart. Både Mirja och jag blev lite gråtmilda medan Atle mest tyckte det var ballt att se dom på så nära håll. Delfinariet på Kolmården kan ju hoppa upp och göra det man inte får skriva på internet.

IMG_7475

Väl tillbaks så strosade vi hemåt genom hamnen medan det kom typ 40cm regn på 20 minuter. I korsningen Duval Street / Greene Street ligger Sloppy Joe’s Bar, den mytomspunna baren där Hemingway tydligen hängde och krökade halva dagarna, fast då fanns den tydligen på en annan adress. Hela stället kändes lite väl turistigt så vi valde att bara gå förbi och knatade in på Starbucks istället och tog oss varsin kaffe.

Vi fortsatte firandet på kvällen genom att äta middag på Nine One Five på Duval Street. En grym måltid på en fantastisk veranda med utsikt över Duval St, hur fel kan det liksom bli? Jag tog ravioli fyllda med hummer och Mirja Fishtacos. Atle festade loss på lite gnocchi.

Vad morgondagen bjuder på har vi i skrivande stund ingen aning om.

Resedagbok dag 16, beach, paj och pedikyr

IMG_7317

Började dagen med en bagel, lite skramblade ägg och drycken jänkarna kallar kaffe. På grund av en liten felplanering hade vi ingen direkt plan för dagen så vi hoppade in i den krackelerande mercan. Då ni alla sitter som på nålar och undrar vad som verkligen hände med bilen så funderade jag halva natten och kom på det. Ett par timmar innan debaclet så körde vi (och typ hundra andra bilar) genom ett fält av regummerade däckrester. Gamla regummeringar ligger ju typ överallt här. Och där på slagfältet så kom det en gummiboll (typ) och studsade till på vindrutan, helt utan något märke men det måste ha varit där som vi även fick något uppskjutet i vänster hjulrum för det blev liksom ett hål där såg jag i efterhand. Och sen så skakade det väl i ett par timmar innan skiten släppte.

MEN…. Vi hoppade i alla fall in i mercan och drog över bron till Key Largo där vi åkte runt lite på måfå. Till slut hittade vi typ den sista Starbucksen innan Rio de Janeiro eller nåt så vi stannade där. Kul va?

IMG_7314

Sen åkte vi tillbaks för Mirja hade fått syn på något nagelställe som hon var tvungen att besöka. Bra sa vi grabbar och fick oss en pedikyr, kanske inte på köpet men vi betalade i alla fall inget. Tjejen frågade tyvärr aldrig om jag ville ha nagellack 😩

IMG_7313

Sugna på fler äventyr (och kanske lite socker) svängde vi väl in på Key Lime Factory där Atle valde en med lite choklad på medan Mirja och jag delade på en med maräng. Atle gav upp efter halva och tog ett äpple istället medan vi andra kämpade med att dela på den andra biten. Syrligt och sött blev mitt betyg. Det svarta och faktiskt rätt goda (beska) kaffet satt bra till.

I brist på äventyr, felplaneringen ni vet, åkte vi till hotellet och badade lite i vår lilla lagun. Sen drog vi in till Key Largo IGEN och krubbade på Mrs Mac’s Kitchen där det slank ner både alligator, hummer, räkor och yellowtail, vad den nu kan heta på svenska. Atle åt ett salladsblad på sin kycklingburgare, fatta stort DET var då!

I morgon styr vi kosan mot Key West och resans näst sista stopp!!

Resedagbok dag 15, doktor, nav och krackelerande merca

Då Atle började få känningar i ena örat för ett par dagar sen blev vi rekommenderade att träffa en lokal doktor då de misstänkte swimmers ear, det vill säga vatten i örat. Så efter att ha ätit en fantastisk bagel, druckit genomskinligt kaffe och packat bilen drog vi till den lokala doktorn. Och visst hade han bakterier i örat.

 

Ett recept uthämtat senare på Walgreens och $300 dollar fattigare satte vi fart mot Largo och J&R Bicycles. Där fanns det en smörgåsbord för BMX som hette duga. Vi skulle nog ha kunnat bränna hur mycket deg som helst där men stannade vid ett par guldfärgade nav till Atles nästa hoj (vad det nu kommer bli, guldfärgade nav kommer den i alla fall ha), svarta nav till Kristians nästa hjulbygge och lite saker till våra nya nummerskyltar. $300 till goners, BOOM!!

Nu hade vi bara 312 miles framför oss innan vi skulle anlända hotellet i Key Largo. På med den fantastiska ljudboken vid namn Fyr 137 och på med farthållaren i 70mph. Stannade på den lokala lyxrestaurangen Wendys vid Fort Meyers och fortsatte vår resa.

IMG_1230
Kändes väl sådär, det där…

Sen mitt på en raksträcka mellan två träsk så fick vi punka. Ratten började vobbla och det kändes jäkligt mysko. På med varningsblinkersen och så stannade vi på vägrenen. Hoppade ur bilen och kollade. Ingen punka på förarsidan, puh.. Då kanske jag slipper bli överkörd i alla fall. Gick runt bilen och ingen punka där heller. Ehhh… Satte mig på huk och såg att någon slags gummiplatta som ska sitta under framspoilern hade släppt. Mitt ute på motorvägen bara sådär. Kunde rycka bort den rätt lätt så vi kunde fortsätta.

Väl framme vid hotellet så checkade vi in och Atle fick sina örondroppar och en Ipren. Öronvärk suger verkligen åsnepung. Hoppas han mår bättre redan i morgon. Sen blev det lite krubb i form av ostron och Catch of the day, som var Hog Fish, havets Marty Feldman.

Kollade även upp bokningen på bilen och tydligen har vi 100% självriskreducering på bilen, gäller tydligen det mesta förutom t.ex. vindrutan, däcken eller underredet och jag kan inte se att den där gummiplåten tillhör något av dessa. Men det lär vi väl bli varse när vi väl lämnar tillbaks bilen.

Avslutade dagen med lite bad i solnedgången.

I morgon gör vi förhoppningsvis inte något som innefattar trasiga bilar eller läkarbesök.

Resedagbok dag 14, som igår plus Corona & åska

img_7180.jpg

Tja, vad gör man när solen ännu en gång visar sig och tempen ligger över +30°? Jo, man gör som igår och drar till stranden, vilket vi såklart gjorde. Vi tjackade en bodyboard som Atle kunde lattja med och glömma youtube för en stund.

Var väl där några timmar och badade, drack, läste bok och krubbade lite. Sen drog Atle och jag till hotellpoolen medan Mirja låg kvar och pressade i solen.

Krubbade middag på Toucan’s Bar & Grill. Mirja tog grillad lax, jag fiskgryta och Atle burgare med tre sorters ost och inga grönsaker. Vi har dock gjort en deal, när vi kommer hem ska han börja äta sallad etc whether he likes or not. Skörbjugg känns liksom så dumt att få.

Sen tänkte vi gå ner till stranden och kolla in solnedgången men då började det åska så vi knatade tillbaks till rummet.

I morgon är det först till en doktor för Atles misstänkta swimming ear, sen J&R Bicycles för lite shopping och sen drar vi till Key Largo.