90km på södertörn med lyxfika

Efter en knapp vecka med minimalt med kolhydrater har jag insett att jag kanske inte ska köra så hårt på denna diet, exakt som Tobbe sa utan har valt mina kolhydrater lite bättre med hembakad osötad limpa och bönor. Ska nog testa det där quinoa någon gång med. Det viktiga är nog att jag kapar bort det raffinerade sockret.

Nåväl, efter en lite mer kolhydratsladdad frukost stack jag iväg till Bjarne igår förmiddag för en liten runda på södertörn. Bjarne är bra, Bjarne vet att han orkar längre sträckor och kan hålla en högre hastighet än jag men anpassar sig till mig samtidigt som jag naturligtvis kör på allt jag kan för att haka på honom. Johnny är av samma skrot och korn, bra racerkompisar.

Norr Enby, var ligger det?

Den första biten genom Huddinge, bort till Tullinge och sen via F18 bort mot Pålamalm gick bra och innan Riksten så drog vi upp farten lite och gjorde 1½ minutsförningar på ganska tomma vägar. En och en annan grusbil susade förbi men alla bilar höll avståndet och tutade i god tid innan dom passerade oss. Vidare vänster på 257 mot Tungelsta och benen kändes ganska fina där vi låg i bredd, tror att vi blev passerade av fem bilar på hela vägen varav en sista användes som vindskydd innan vi tog höger in på Sorundavägen. Grindsjöns fik såg tomt ut när vi susade förbi och snart tog vi söderut på 225 ner mot Sorunda och där bet motvinden fint i kinderna, tur att vindarna blåser gynnsamt på södertörn, motvind ut och medvind hem.

Ååååh så snygg jag är.

När vi kunde se Sorunda kyrkotorn tog vi skarpt höger för att bege oss norrut och äntligen kände vi vinden i ryggen, eller rättare sagt så kände man inte vinden alls men snittfarten ökade ganska bra och förbi Fituna Gård nådde jag dagens högsta fart på 60.1km/h på platten. Fick bra hjälp av nerförsbacken innan och med 53/12 kan man tydligen komma upp i en ganska bra fart. Däremot så är 39/25 lite för tungt för mig och mina 90kg i vissa uppförsbackar så antingen kommer jag att köpa ett kompaktparti eller träna upp benen, känns enklare att köpa ett kompaktparti och nu när Campagnolo har kommit med elvadelat kommer säkert de finare grupperna som Chorus att gå ner i pris på tiodelade vevar.

Bjarne jagar snöre.

Efter att ha slitit mig uppför en lång uppförsbacke (jävla 39-klinga) svängde vi norrut på 225 och kom snart upp i farter på knappa 50km/h. Sa jag att medvind är skönare än motvind? Knixen ner innan Brink kunde tydligen ha inslag av rullgrus så där fick fingrarna ligga lite tajtare mot skeletonbromsarna och snart kunde vi se Rosenhill där vi tog oss en välförtjänt fika.

Veho in pacis

Efter att ha kolhydratsladdat med ansjovis/ägg på rågmacka, kanelbulle, cola och en kaffe satte vi fart mot Tumba och ner mot E4. Vid Möllevägen fick vi en liten ofrivillig paus då tåget ville passera. Genom Söderby och ner mot E4 där vi återigen fick sydliga vindar i ryggen. Eftersom jag skulle hämta Atle på förskolan hann vi inte svänga söderut för den långa rundan runt Bornsjön, får bli nästa gång. Vägen förbi Hallunda förtjänar inte att nämnas men snart så var vi i dagens sista backe bakom Myrstuguberget och efter det var det bara en transportsträcka utmed Glömstavägen innan vi gled in på Hacienda de la Nordberg där det bjöds på förfriskningar och hembakad kladdkaka, smarremums.

Rosenhill deluxe.

Tack som vanligt Bjarne för ett trevligt sällskap och guidning på de finaste vägarna som södertörn kan erbjuda.

Summa summarum: Jag kommer nog behöva en mindre klinga fram om mina knän inte ska dö och mycket mer än 100km pallar jag inte med för tillfället men jag hoppas kunna köra 150km’s rundor innan hösten har kommit alltför långt. Det här med racer är ju helskoj.

Rundan finns även att hitta på funbeat.

Annonser

Racer, tröj och skopremiär

Bjarne, Johnny och jag tog oss en runda på knappa tio mil idag. Jag var ju tvungen att testa både skor och cykel så en tur i solskenet passade bra.

Plockade upp Johnny inne på söder runt 09.15 och sen bar det av till Huddinge där Bjarne och Anders stod och väntade. Anders hade någon dålig ursäkt till varför han inte kunde haka på så det blev en perfekt klunga på tre personer.Efter att ha klarat av lite småvägar till Tullinge vek vi av mot Riksten och äntligen kunde turen börja på riktigt. Ringrostig som jag är känns det bra att köra med kompisar som håller ett tempo som gör att jag kan hänga på så vi låg väl på dryga 30 hela vägen förbi Pålamalm till Tungelstavägen. Vi skulle fika vid Grindsjön och det finns tydligen flera vägar dit men vi tog en alldeles förträfflig väg förbi Uringe, förbi Kaggfjärden och ner via Fituna. Idel fina småvägar med knappt en bil ute, som det ska vara.

Efter att ha vänt nere i Sorunda där Bjarne berättade att han gick i plugget på typ 50-talet eller så och spanat in en loppmarknad efter ett par Borahjul tog vi fart (även fast mina ben började bli stumma) i motvinden och kom efter ett tag fram till fiket vid Grindsjön där snabbgruppen från Hofvet satt och fikade i solen. Vi valde en plats i skuggan. Kul att träffa Christer där, det var ett tag sedan.
Snart kom den långsamma gruppen in och efter att ha fikat och skruvat fast mina reglage gav vi oss av strax efter dom och efter en liten tempoökning drog vi förbi dom och jag tog även skyltspurten vid Sofielund och tokförnedrade killarna, visserligen var det bara jag som spurtade men det kan ju inte spela någon roll???Efter en liten omväg via Tungelsta vände vi norrut vid Gryt och motvinden gav sig ännu en gång till känna. Satan vad jag hatar den….

Upp till Västerhaninge och genom Jordbro industriområde ut till Lännavägen där vi fick brottas med lite bilar som far förbi i 90+ blås.

Avslutningen på cykelbanan utmed Lännavägen kändes bra då tempot lugnades lite och det behövde mina ocyklade racerben. Alltid skönt att avsluta lite lugnare och mest trampa ur benen har jag insett.Resten av turen gick genom Huddinge hem till Bjarne där vi svalkade av oss med lite dryck på baksidan av huset berättandes lite lögner.

Tack grabbar för en suverän premiärtur på kokoshojen.

Styva sulor


Till sist insåg jag att om man ska köra racer ska man ha racerskor, annars får man stryk när man kommer till Rosenhill. Provcykling kommer ske lördag förmiddag och jag förväntar mig underverk av dessa förhållandevis styva och lätta saker.

Siljan Runt

Efter att Rickard frågade om vi inte skulle köra Siljan Runt med Challe så har vi tränat hela fyra ggr och ca 80km varje gång så 160km runt Siljan skulle väl bli en plätt? Att ingen av oss hade cyklat mer än 120km i ett svep innan (jag gjorde det för typ 2½ år sedan) var inget vi tänkte på.

På vägen upp stannade vi i Hedemora och skulle köpa oss varsin burgare. Challe började yra om att Anders Eklund hade duschat i gatuköket och började fråga ut servitrisen och Rickard tjatade om att han skulle ha två kokta korvar i sin burgare (som han trodde var en tunnbrödsrulle, snacka om förvirrad). Käket smakade bra i alla fall och resten av resan var Rickard The Dark Knight då han hade sett filmen som köpfilm på den lokala OKQ8 macken. När vi käkade burgarna stod kidzen på torget runt en Volvo740 och hoppade på bakluckan, only on the countryside.

Stressa inte i depåerna

När vi kom upp till Mora åkte vi och föranmälde oss. Bjarne som inte skulle köra överlät sin plats till mig så jag slapp betala starten. Tack för det!!

Efter lite amerikansk wrestling mellan Challe och Rickard iklädda endast cykelbyxor blev klockan plötsligt 23.30 och vi släckte lamporna fort som satan och försökte sova.

Vår lilla klunga redigerad i Photoshop

Väderprognosen som hade förbättrats dag för dag bjöd på strålande sol på morgonen och det vädret höll i sig hela dagen, snacka om flyt.

Vid starten mötte vi upp gänget från Vallentuna CK och även Alf på Happy (Alfsomfan) från Borlänge som skulle köra med oss. Tempot skulle hållas lite halvlågt då de flesta hade denna tur som en uppvärmning för Vättern och vi andra hade ju inte cyklat så långt innan. Efter ett par mil låg väl snittet på ca 31km/h och jag började att känna av ljumskarna ganska rejält men eftersom det inte krampade ihop totalt bet jag ihop och trampade på.

Strålande väder hela dagen

Först körde vi runt Orsasjön förbi byarna Bonäs, Våmhus, förbi första kontrollen i Bäcka där jag låg sist i klungan och missade att de som låg framför mig släppte. Satan vilket slit att komma ifatt de som höll upp farten, kan inte rekommenderas. Kom i alla fall ifatt dom innan Orsa och ner till rondellen i Mora-Noret där jag trodde vi skulle höger men som tur var så låg jag inte först så vi tog rätt väg vilket var vänster.

Sen var det vidare genom Färnäs, Nusnäs och Garsås där vi käkade ett par korvar. Depåerna är verkligen höjdarställen med mat och drycker för oss som inte har så bråttom.
En liten bit innan Rättvik började Rickard att krokna och vi (Rickard, Challe och Alf) valde att ta det lite lugnare så att alla skulle komma runt och i backen efter Rättvik där jag drog låg Rickard med ganska bra men var rejält sliten.

Rickard sliter tappert med sin hjälpryttare bakom

Efter att ha tagit av mot Tällberg tryckte Rickard i sig en gel efter att Challe hade beordrat honom. Sen började den finaste delen av turen, hela vägen fram till Sunnanäng genom Tällberg, Hjortnäs osv bjuder på helt fantastiska vyer, vyer som Rickard inte såg då han frustandes tog sig uppför backen in till Tällberg. Fast han klarade det i alla fall.

Tre minuters vila och sen bar det av mot nästa depå som låg vid Sommarland. Där lämnade vi Alf som hittade en PBP resenär som han snackade lite med. När vi passerade Ejendals Arena ringde Challe till Janne (jobbarpolare) och skrek att han skulle komma ut och när vi hade åkt över bron blev det en treminutare och lite hejhej samtidigt som Alf kom ifatt oss.

Sunnanäng

Resten av turen var ganska trist, för det första började jag att bli trött och sen var vägen inte så rolig. Långa raksträckor och motvind är ju inte det mest förtjusande med racercykling och när vi nådde den sista depån med 14km kvar var mina depåer slut, även fast jag hade tryckt i mig en gel och en bar så jag sköljde ner åtta sockerbitar med två koppar kaffe och fick lite mer kraft i benen för den sista biten och motvinden på bron (Siljansvägen) var inte så farlig. Då hade jag ryckt ifrån Rickard och Challe och tänkte att nu får varje man klara sig själv och när jag såg kyrkan fick jag en oerhörd bra känsla i maggropen.

När jag passerade mållinjen med händerna i vädret (vilket jag har sett att man måste göra) såg jag inte hålet i vägen som fanns en ½ meter efter målet och brakade rakt ner där men räddade situationen i sista sekunden och kunde snart hämta ut min dalahäst som pris.
http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=5049321&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=0&color=&fullscreen=1
Som grädde på moset körde Rickard och Challe lite wrestling för alla som ville kolla, idioter. Kvällen blev lugn med middag på Vi på hörnet eller vad stället nu hette och idag innan vi drog hem åkte vi förbi Markus, Helena och Vilma och hälsade på och tog en fika.

Tack till alla för den trevliga turen och glada tillrop runt sjöarna.

Bränd nacke och rostade armar i solen

Igår så tog Mirjas kusin Rickard och jag en liten provtur på våra hojar inför Siljan Runt som skall avverkas på lördag. Rickard hade köpt en hoj med STI-reglage i fredags och den var en massa saker som skulle göras, sadeln och styrstammen skulle bytas, de nya pedalerna skulle på och styret skulle lindas om osv. Själv ville jag bara känna hur min Peregrine kändes med racerdäck på och endast en 44T klinga på fram.

Jag krängde ju min Surly Pacerram efter en runda då den var i minsta laget och ska jag köra på lördag var det bara att slänga på nya däck på den enda cykal jag har kvar jag kan tänka mig att harva runt Siljan på då 35mm är lite tungrullat för mig.

Rickard var överlycklig över att slippa ramreglagen, verkligen helskoj att se killen med ett stort leende med en sjudelad kassett som säkert har en tio år på nacken. Prylbögeriet ligger på en annan nivå än de personer i cykelkretsar jag normalt umgås med. Mer sunt skulle en del säga, mer idiotiskt skulle de flesta säga.

Eftersom Erika var bortrest tog vi en tur till Länna Sport och brände lite av hans pengar på ett par schyssta Craft BIB-shorts och en vattenflaska med så nu är han helkittad.

Jag måste säga att Peregrinen var satan så mycket skönare än Pacern även fast den väger lite med skivbromsar och allt. Rätt storlek på ramen när man ska cykla asfalt är A och O har jag insett. Rickard som köpte en lite mindre hoj än den antika grej han hade innan såg helt plötsligt ut att vara som gjord för det här med racer.

La upp en helt meningslös filmsnutt med en massa vindbrus.

http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=4932622&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=0&color=&fullscreen=1

Att köra med singelklinga fram funkar riktigt bra när man pendlar till jobbet men som fulracer är det ingen höjdare. 44/12 trampar man ur utan problem om man har medvind men 44/25 kommer vara skitjobbigt uppför. TA Specialites har ett 30T som man kan sätta på den innersta platsen på mina SLX-vevar men det hinner jag aldrig få hem så det får bära eller brista på lördag. Däremot ska jag nog beställa ett sådant och gå upp till ECI och köpa mig en Mirage framväxel för en 250:- så man kan använda hojen till lite mer allroundcykling i framtiden.

Själva rundan gick riktigt bra, har man vinden ”med sig” är ju det här med racer en ren lek, har man den inte med sig kräks jag på det.

Nu blir det en runda till på onsdag innan Siljan Runt och sen smäller det i helgen.

Bättre sent än aldrig

Med två veckor kvar till Siljan Runt kände både Rickard och jag att det var dags att hoja lite, träningsfanatiker som vi är.
Rickard har inte hojat mer än 40km i ett sträck och jag har bara hojat en racerrunda på två år, en 11-milare på Ekerö för några veckor sedan.

När jag stod och drog på mig brallorna ringde Johnny och ville haka på en lugn tur och 20 minuter senare slog vi följe på vägen mot Trollbäcken för att hämta upp Rickard.

Som vanligt hade Johnny lite idéer om vägval för att undvika de mest trafikerade vägarna så vägen till Rickard blev ganska bilfri.

Johnnys ryggtavla

Efter att ha spänt lite ekrar på Rickards originalpeschå från runt 1980 så rullade vi iväg. Målet med dagen var bara att få lite mil i benen och ha en trevligt tur. Nere vid Svartbäckens by blev det lite grusväg för att undvika hela Brandbergsghettot och vips var vi ute på Dalarövägen och turen kunde äntligen börja på riktigt, helt omöjligt att hålla ett jämnt tempo närmare stan med alla rödlysen.Efter att ha spenderat en fem minuter på väg mot Dalarö svängde vi av mot Årsta Slott och Haninge GK där golfarna njöt av vinden lika mycket som vi gjorde. Vid Årsta Havsbad lös semesterfirarna med sin frånvaro, riktigt skönt att kunna hoja på och inte bry sig om 4000 bilar som står parkerade på vägen och alla glassätande turister som kutar över vägen.

Vid Fors GK blåste det satan och Rickard hade lite problem att hålla tätt i klungan men han kämpade på med ett leende och vi släppte lite på farten och hämtade in honom i värmen.

I Tungelsta vände vi och tog där en fika/glass/kexchoklad och snackade lite skit i solen. Vi var överens om att en kall bira inte skulle ha varit helt fel där vi satt i lä.

Alltid med ett leende

Vidare hem via Västerhaninge och Jordbro industriområde där motvinden än en gång slog sina klor i Rickard men vi kom snart fram till att motvind ger den bästa träningen så under en stund önskade vi att det skulle blås upp rejält.

På Haningeleden tog jag täten och lyckades anpassa tempot så att vi låg tight i vår lilla klunga och Lissmavägens sidovind kändes löjlig när vi väl svängde av.

När vi kom till Trångsund vinkade jag naturligtvis till morsan som vilar på kyrkogården och Johnny tyckte vi skulle åka genom samhället istället och det blev ju en liten flashback från när man var grabb, satan vad stället har förändrats.

Efter Sköndal tackade Rickard för sig, han hade redan cyklat längre än han hade gjort tidigare, och hojade hem via Flaten. Johnny och jag fortsatte genom Enskede, Dalen, Hammarbyhöjden och sen hem.

Södertörn
En trevlig tur på dryga 8 mil och med en pulstopp på ca 130, mycket lugn alltså med sina 27km/h i snitt, vilket ändå någonstans ligger runt vad jag pallar med tror jag. Skulle jag lägga mig på 29km/h skulle jag nog få kämpa satan men det får tiden utvisa. Jag har i alla fall en dyr hjälm.

Hårig, blekfet och totalkränkt

Christopher hade en idé om att köra lite racer och sen ta en bira eller två tillsammans med lite krubb.
Efter att ha fixat barnvakt så blev det ett ”go” på det erbjudandet och i morse så tog jag upp Pacern i solens ljus för första gången. Jag skulle träffa Christopher vid Stadshuset 10.00 och där stod han tillsammans med sin jobbarpolare Jonathan och hans Pinarello Prince som han köpte hemma i Frankrike för endast €7000, snäppet dyrare än min alltså.

Christopher på väg mot FRA!

Redan vid Norr Mälarstrand kände jag att något inte var som det skulle. Jag hade verkligen inte beställt motvind (som förföljde oss oavsett vilket håll vi cyklade) men jag gillar ju inte att gnälla så jag tänkte vackra tankar om vägarna ute på Ekerö.

Jonathan och Tobias innan den första skyltspurten!

Efter ett snabbt stopp vid Alviks Cykel där Christopher tjackade något och jag var tvungen att höja sadeln, mötte vi Tobias vid Brommaplan. Efter en snabb McDonaldskaffe bar det av mot Ekerö.

Varför i h*lvete ska jag alltid se ut som ett mongo när jag tar en bild på mig själv?

Hjulen kändes fina och stabila och växlingarna satt som dom skulle på ett sätt bara italienare kan få till det, klonkandes men exakta, kunde bli en bra runda det här.

Glass i Kungsberga!

På Färentunavägen, strax efter Stenhamravägen körde Tobias på en sten och jag som låg på hans rulle kunde inte undvika att träffa den jag heller så 200 meter längre fram stod jag snart och bytte slang. Nu var det så pass varmt att både arm och benvärmare åkte av, superhärligt!

Pinarello Prince, mmmmm!

Nästa stopp var i något som heter Kungsberga och ligger vid världens ände. Nu hade skyltspurtarna tagit rejäl fart och jag hade börjat bli lite mosig i mina racerovana ben och som den åldersman jag är nyttjade jag pensionärskortet och lät ungdomarna kämpa om troféerna. När Jonathan drog iväg med sina Easton EC90 hjul lät det som en bisvärm som kom. Han körde såklart 11-delat Super Record. Sen blev det vägen förbi Färentuna, Sånga Säby, Sånga Sundby och Stenhamra och nu var Lattefarsan rejält trött. På vägen tillbaka får Christopher dra mig och det funkar förvånansvärt bra att ligga så nära på rullen. Väl framme vid Ekerö C får Christopher den strålande idén att vi ska åka till Färjeläget och fika ”för det är ju så mysigt där”. Det han glömmer bort att nämna att det blir en omväg på ca 8km vilket i detta skede lika gärna skulle ha kunnat vara 80km men jag bet ihop, vägrar fortfarande att gnälla.
Väl där tittar jag på min hoj och tycker att sadeln ser lite låg ut. Lånade en tumstock av en gubbe i blåställ och insåg snabbt att jag hade hojat de sista 40km med en sadel som har suttit 6cm för långt ner, konstigt att det har varit jobbigt? Jonathan bjussade på Cola (med socker) och en köttbullemacka då han kände att han hade skuld i att tempot har dragits upp. Fram tills nu hade jag snittat 28km/h och toppat med 51.3km/h, eller var det tvärtom? Colan, mackan och de extra 6cm (jag drog insexan rund men den verkar sitta nu (peppar, peppar)) jag höjde sadeln gjorde sitt. Med nya krafter passerades både Ekerö C och hela Lovön och uppför Nockebybron körde jag på storklingan, den bron är verkligen lättare än man kan tro uppför och väl hos Pedalogerna blev jag kränkt av ägaren (Johan, dom har rea på rakhyvlar på Konsum där borta) och fick en tub med något man fixar runddragna insexor med gratis.

Hoegaarden på Solsidan.

Förbi Stenugnspizzerian i Alvik (ingen bira), ner till Sjöpaviljongen (inte sitta ute och äta, bara dricka) och över Tranebergsbron där vi intog ett bord på restaurang Solsidan och drack och åt gott i solen, sometimes life’s good.

Bayerskt funkar det med, men bara nästan.

Christopher och Jonathan avvek vid DN och uppför Västerbron kom de riktiga krampkänningarna. Efter att ha hejat med Tobias vid Hornstull feskörde jag genom Långholmsparken och förbi Tantolunden för att trampa bort krampkänningarna samt undvika att bli utsatt för gatlopp av en hord irriterade och överförfriskade Stockholmare.

När jag bromsade in ramför porten visade min GPS 104km vilket får anses vara ok med tanke på att jag inte har suttit på en racer på 1½ år och knappt cyklat sen i september förra året.

Nu i veckan ska jag dock kontakta en läkare för min högra axel mår inte bra och det kan ju vara så att det har med vurpan förra hösten att göra och jag var rejält trött och hade ont i den stora delar av turen.

Fulracern klar


Att kalla den för finracer vore en lögn fast det är ju den enda racer jag har så det är ju den finaste och lättaste jag har.

Jag har tidigare haft en racer men tyckte inte att tiden räckte till så jag sålde den och köpte mig en 29er istället som jag har haft många roliga timmar med men suget efter en racer har sakta växt fram och när jag hittade en beggad ram för 1200:- inkl gaffel så slog jag till. Att det blev en stålram kändes naturligt för jag gillar de tunna rören man får på köpet. En aluracer vill jag inte ha så alternativen är Ti eller kolfiber och då kostar en ram mer än vad hela cykeln har kostat. Jag ska ju ge det här en andra chans nu och ville inte köpa en hoj för 40000:- så det här blev det bästa valet för mig.

Ramstorleken är 56cm vilket kan tyckas kort för mig som är 187cm lång men då jag inte vill ha en overall-reach på mer än 680mm samt att jag gillar att ha en lång styrstam när jag cyklar asfalt så tror jag att detta blir bra. Jag har för övrigt för små ramar på alla mina cyklar om man tittar i alla tabeller på vad jag ska ha men min fixie är 57cm lång med en 100mm stam, min touringhoj är 56cm lång med en 120mm stam och denna är 56cm lång med en 120mm stam men tiden får utvisa.

Dropet mellan sadel och styre är inte så stort som man kan tro, bilden är tagen ur en lite konstig vinkel men styret skall vinklas upp lite.

Styret lindades först med vit linda för lite posörfotografering men det blev inte så bra så jag rev av det och köpte en svart istället som jag lindade efter denna instruktion. Blev helt galet bra.

Köpte ett par Crankbrothers Quattro SL pedaler då jag inte vill hålla på med specialskor för detta. Många yrar om att man måste sitta fast, ha en platta stor som en handflata under skon, kolfibersula för att inte tappa någon kraft och en massa annat tjafs men jag kör med Eggbeaters på fixien och Candy på touringhojen och jag har aldrig känt mig ledsen över att jag tappar några watt i pendlingen, men jag är ju bara en amatör såklart.

Specen då? Jo så här blev det i stora drag.
Ram – Surly Pacer 56cm
Komponentgrupp – Campagnolo Veloce 2008
Hjul – CXP33 fälgar, DT Rev/Comp ekrar, DT framnav, Campagnolo Record baknav. Radialekrat fram och vänster bak, tvåkors höger bak. Se även här för hela historien om hjulen.
Styre – Nitto Noodle 44cm
Styrstam – Nitto UI-5GX 120mm
Sadel – Specialized Alias 143mm
Sadelstolpe – BBB Roadpost 300mm/27.2mm
Pedaler – Crankbrothers Quattro SL

Nu är det färdigbyggt för mig på ett tag. Till hösten tänkte vi köpa sommarställe så nu blir det fokus på det istället. Planen är att fixa något max 15 mil från Stockholm, blir perfekt att bjuda in till en liten tur dit, grilla och slagga över och sen tillbaka dagen efter, men det blir ett senare projekt.

Taskigt smatter


Idag kom baknavet till mina nya racerhjul. Jag öppnade paketet med spänd förväntan men fick besviket lyssna på en body som inte alls smattrade som jag trodde.

Ska bli kul det här


Snackade med Mirjas kusin ikväll och han var eld och lågor över den gamla Peugeot han hade fått av sin kompis och som tydligen är i finfint skick.
Efter en snabb intervju kom vi fram till att vi åtminstone måste byta vajrar, höljen, däck/slang och styrlinda på den. Och sen råkade han nämna att han tydligen hade lovat att köra Siljan Runt på självaste nationaldagen med Charles, en galning som gillar träskor.
Självklart sa jag att även jag skulle köra med honom så nu ska han han kolla boende och sen är det väl dags att anmäla sig.
Blir en finfin tur på 16 mil i posörtempo och en bra start på min landsvägskarriär.