Två nya bekantskaper

Belgiska öl är roliga och idag införskaffade jag lite fler och valde två, för mig nya bekantskaper, nämligen Hoegaarden Witbier och deras Grand Cru. Först ut var veteölen som med sina, i jämförelse med Trappistölen, blyga 4,9% var en väldigt lättdrucken öl. Jag är helt allvarlig om jag säger att den funkar som en bra törstsläckare en sommardag eller som ett komplement till läsken framför en skål med chips.

Efter det kom turen till Grand Cru, som till färgen och konsistensen liknar en veteöl men där en mer markerad beska framkom, utan för att den delen vara lika fyllig som exempelvis en vit Chimay. 8,5% håller den vilket är väldigt mycket i exempelvis lagersammanhang. En lager med 8,5% skulle antagligen i min mun smaka ren skit då en distinkt spritsmak ofta framträder, men inte Hoegaardens Grand Cru. Att den inte är lika fyllig som en vit Chimay kan säkert tolkas som negativt men det ska det inte göra. Jag ser mer att dom kan ha lite olika användningsområden men båda kan samtidigt avnjutas som dom är, framför teven utan något till, eller som i mitt fall en liten bit 70% choklad. Nu är jag långt ifrån någon expert (läs Anders) men smaklökarna fungerar i alla fall fortfarande och Hoegaardens båda öl får betyget VG i min lilla ölskola. Nästa helg (eller i morgon) återkommer jag med en ny bekantskap, nämligen Duvel som jag ännu inte har smakat.

Annonser

Stålarna brinner… Eller hur man gör impulsköp!

Att jag inte kan hejda mig. Gång på gång på gång säger jag till mig själv att -Nu räcker det. Jag har en superschysst MTB (när min nya impulsinköpta gaffel kommer), en helt ok LVG (som t.o.m i mina ögon är alldeles för lite använd för att jag ska köpa en ny i kolfiber, det har jag sagt till Mirja att jag gör till mig själv när jag fyller 40), en SS-MTB som man nästan skrattar ihjäl sig på när man är i skogen och en SS-LVG byggd på en gammal fin Miyata från 1986. Vintercykeln e ny men tråkig så den pratar vi inte om. Men även riktigt schyssta cykelkläder, gärna i ull som jag anser vara det mest ultimata material som man kan ha på överkroppen när man är ute och cyklar.
I slutet av förra veckan så satt jag och slösurfade och kom på att jag inte har varit inne på http://www.vintagevelos.com på länge, där var den och jag kände (än en gång) att hela min framtida lycka baseras på att jag köper just den mulliga ulltröjan. Tusenlapparna bara flyger och far omkring mig känns det som. Alla dessa Raphatröjor jag har köpt för ca 1500:- styck har jag ju använt säkert tre gånger så därför måste jag ha fler. Jag bara måste konsumera mera!! Jag antar att ingen annan har just det problemet ;o)