September alltså…..

Snart är den slut… Ja, September alltså.

20180922_132746957_iOS
Bästa hojen jag har haft. Ever!!

Efter en oerhört varm sommar så måste jag erkänna att det är rätt najs med lite svalare väder. En annan sak som är najs är att jag har hittat tillbaks till skogscyklingen, faktiskt så mycket att det är nästan det enda jag hojar nu. Och lite CX såklart.

20180926_160839000_iOS
Matchade såklart kedjestag och strumpor.

På tal om CX så var det ju premiärhelg i Falun där lattegubben såklart gjorde succé,

20180926_160916000_iOS
David har svårt att hålla flinet borta på sin spritt språngande nya Diverge. Mange har inte lika kul på sin Surly.

Magnus och jag lyckades få med oss ett härligt gäng ner till Lida för en lunch oxå en sjukt bra lördag. Faktiskt första dagen i September.

20180922_192747000_iOS
Weeeeeeeee….

Annars då? Jo för tusan, Atle hoppade ju förstahoppet på tredjerakan i Älvsjö. Sjukt kul att han nu äntligen vågar lite mer efter vurpan i Märsta som orsakade nyckelbensbrottet. I morgon åker han till Järvsö med Ragge, Love, My och Ebba för en underbar helg av nerförsåkning. Själv ligger jag hemma med jordens mancold, men det är ju awesome det med. Spar ju i alla fall pengar på ett liftkort och lite krubb.

Over and out.

Nu är cirkusen igång

Och som den startade då….. Erik Greijus, Hasse Mård & Co var i Sköndal i förrgår och anlade nästa generation av vår succébetonade bana. Bansträckningen var en blandning av gammalt och nytt, precis som klientelet som dök upp för säsongens första träning.

IMG_4280
Kvällens snabbaste 47-åriga ben.

Vi var dryga tio personer som dök upp, alla i lycra och nyrakade ben såklart, förutom de yngsta som antagligen inte har så håriga ben. Däremot så hade de fasansfullt snabba ben kan jag lova.

Typ alla klasser (förutom några tjejklasser) var där och där undertecknad var klar tvåa i Herrar 40, ”precis” bakom Erik Greijus. Camilla dominerade i damer 40 som väntat.

IMG_4281

Vi körde efter succékonceptet 3×2 varv, något som tydligen är bevisat bäst så jag förväntar mig sjuka resultat i år. Varje varv var 2,5km så 15 härliga kilometrar fick gubben i benen.

Avslutade kvällen med att swisha en tvåhundring till Hasse för lite banvård, något jag hoppas att alla som inte var där och hjälpte till i förrgår men ändå tänkte nyttja banan gör.

Nästa tisdag står jag där igen, lika läcker som vanligt.

Total dominans i Ursvik

Tja, ni ser ju själva. Jag gjorde ett MvDP ryck och kunde sen defilera in i mål.

screen-shot-2017-10-15-at-21-36-58.png
Tack till Mange som agerade Balint Hamvas idag.

Kunde tydligen ha tagit i mer. Å andra sidan är ju typ en minut av det där när jag stod och tjabbade med Stefan innan jag tog mitt ärevarv till folkets jubel!

Screen Shot 2017-10-15 at 20.48.13

Tack till Lisa, Calle och Stefan för en grym tillställning.

Resedagbok dag 17, broar, fiskmatning & Key West

IMG_1260
Soon it will be great again.

Startade dagen med en bagel och det fantastiska kaffe som serveras här. Ni vet det där som typ är genomskinligt?

In i bussen med sikte på USA’s sydigaste ö. Vi var såklart tvungna att stanna till på den sista Starbucksen på 80 miles även idag, för idag skulle vi ju åka till vägens ände, nästan i alla fall.

När vi hade passerat en av många broar så ylade Mirja något från baksätet och jag förstod att det var dags att stanna. Hon hade äntligen funnit stället vi skulle ha åkt till igår, det vill säga Robbies Marina. Den låg dock ett par broar längre bort så det var därför vi hade missat den. Vad hon såg som orsakade ylandet? Jo en fisk vid namn Tarpon, en jätte med underbett som tydligen andas luft enligt wikipedia. Robbies Marina hade nämligen matning av dessa fiskar som en liten grej som jag misstänker ger en del deg. Fiskarna måste ju älska det i alla fall, vilket jag även tror att de lokala pelikanerna gjorde för trots att man inte fick mata dem så sprang de omkring och snodde fiskar från de som inte var snabba nog att mata fiskarna. Både Mirja & Atle matade fiskarna och båda skrek till när de hoppade upp ur vattnet och snodde fisken från nyporna. Vi shoppade även lite fräcka turistarmband såklart.

Sen passerade många broar (det tar sin lilla tid ner) innan vi kom till Little Torch Key (alla öar har varsitt namn som slutar på Key insåg vi efter ett tag) för lite lunch. Jag tog en Avocado Crab Torch, Mirja en Tuna Tartare och Atle en burgare med ett salladsblad.

Bro efter bro efter bro passerade innan vi till slut kom fram till dagens mål, Truman Hotel, ett kvarter från Duval Street, där allt sägs hända enligt killen som satt i hotellets lobby. In med väskorna, på med badkläderna och ner i poolen en stund innan vi bytte om och gick ner till Duval Street för lite krubb.

Häflten av alla butiker säljer cigarrer och rock’n roll tobak kändes det som men vi fick i alla fall i oss lite krubb på något mindre ställe. Noga övervakade av ett par hönor. Det verkar springa omkring mer eller mindre vildtama hönor och tuppar här, helfestligt. En annan grej som är helt awesome är att det är väldigt mycket pride, gay och drag här.

I morgon ska skruttan bjussa på en överraskning. Atle & jag sitter som på nålar.

Resedagbok dag 7, Interstate 26 och en piggare Atle

DSC04495
St Phillips Church.

Efter att ha käkat havregrynsgröt eller osötad yoghurt till frukost hela veckan skulle vi lyxa till det med en Dinerfrulle i Rock Hill innan vi drog söderut. Atle tog pannkakor, jag likaså och Mirja tog yoghurt inkl granola och jag likaså. Herrejösses. Ska nog fortsätta med osötad havregrynsgröt och kokt ägg.

Fil 002 (1)
Gratis fylla, yey!!

Efter den sockerkicken stack vi söderut mot Charleston. Atle hade fortfarande feber och sov mest hela vägen, superskönt för honom (och för oss andra 😁). De 189 miles som det var till hotellet kändes som de bara flög förbi för helt plötsligt var vi här och fick bilen incheckad, gratis champagne (som vi såklart ändå betalar för med rumshyran) samt lite andra ”gratissaker” på rummet (mer alkohol).

Käkade varsin tonfisktaco (Atle åt burgare) på en lokal restaurang och till min förvåning och oerhörda glädje så åt lillkillen för första gången på typ fyra dagar. Aptit tyder förhoppningsvis på att han är på väg tillbaks nu. Däremot så ville han softa på hotellrummet när Mirja & jag tog en liten promis i the french quarters. När vi kom fram till Victorias Secret gick jag till hotellet för det där skulle nog ta tid.

Fil 001 (1)
Lycklig Mirja!

Kom väl tillbaks till hotellet och mötte en kille som faktiskt såg ut att må rätt bra. Äntligen! När morsan väl kom hem med en massa påsar innehållandes tutthållare +ANNAT var det dags att ta ett bubbelbad (japp, det bubblar i badkaret utan att man behöver fisa) och svida om inför kvällens restaurangbesök som innehöll en löjligt bra Hot Shrimp & Crab Toast samt grillad Mahi Mahi. Mirja käkade lax och Atle tog föga förvånande friterad kyckling.

Efter an snabb visit på rooftopbaren där jag drog i mig en whisky sour kom jag tillbaks till hotellrummet helt slut och kraschade hårt ner i sängen.

I morgon gör vi Charleston. Kanske till cykel, kanske till fots. Kanske en spökvandring, det får morgondagen avgöra.

 

Resedagbok dag 3, kändisar och tajta rejs

IMG_1123
Atle & Maris ”The Machine” Strombergs

Medan Atle och Mirja dunade som två björnar en mörk vinternatt gav jag mig ut och kutade lite på morgonkvisten. Det kändes rätt friskt och svalt först men det var det inte. Så efter att ha nästan dött av ansträngning och värmeslag tog jag en kall dusch och eftersvettades i typ en timme. Obligatorisk kaffe på Starbucks och sen iväg till banan.

img_1121.jpg
Kaffe.. Yum!!

Mötte upp Albihnarna, Filip och Linnea på läktaren där vi stannade mest hela dagen, förutom när vi skulle springa över halva området för lite autografer och fotograferande såklart. Idag hade ju de flesta proffsen anlänt till banan till alla barns stora förtjusning. Atle fick syn på Caroline Buchanan på vår läktare och sprang ner helt själv och mekade ihop en fet groupie på dem tillsammans, löjligt nöjd liksom.

IMG_2134
Atle och hans nya mamma Caroline!!

Medan jag gick in till J&R och shoppade varsin nummerplåt och en guldkedja till mig med (guld är ju liksom alltid rätt) så fixade Atle både en ny keps, autograf och en groupie med den störste av dem alla, Maris Strombergs och lite senare fick han till samma grej (exkl kepsen då) med regerande OS-mästaren Connor Fields. Inte illa pinkat av en tioårig grabb från förorten. Sen drog han iväg och tjackade ett par feta goggles för sina egna pengar.

img_1116.jpg
Atle & Connor Fields.

Själva rejsen då undrar ni? Jodå, de där killarna och tjejerna i yngre tonåren är ju löjligt snabba och kraschar gör de oxå, som tusan. Vinnarna för dagen måste nog fransoserna utses till. Det kändes som att de vann typ allt.

IMG_1124

Kvällen tillbringades först på Hornets Nest BMX där Fabian och Filip körde lite träning inför sina rejs och Atle körde in sin guldkedja och sina nya goggles innan vi drog in till Charlotte och krubbade sjukt najs thai.

IMG_1120
Nu med nya feta goggles!

I morgon ska Fabian rejsa, mer om det om ca ett dygn.

Resedagbok dag 1, övernattningen

Atle är inbjuden som gästskribent för dagens uppdatering.

Jahaja, klart oväntat men ändå inte så här i efterhand. Ska det gå åt fanders kan det lika gärna göra det med råge så är det klart sen.

Screen Shot 2017-07-26 at 05.02.08
Atle & Stefany!!

När vi väl kom fram till Toronto så missade vi såklart flyget till Charlotte. Men inte deppade vi för det. Jo det gjorde vi kanske men bara i fem minuter. När vi insåg att vi ändå skulle komma fram i tid för att Atle skulle få köra kändes det heeeelt ok att slippa ännu en flygning just då. Så Ruth från British Airways agerade hjältinna och fixade en natt inkl middag och frukost på det lokala Sheraton i Toronto.

Så i morse kom vi alltså fram till Rock Hill. Efter att ha hämtat ut bilen drog vi direkt till banan och hämtade den magiska påsen med alla saker till tävlingen så vi ÄNTLIGEN kunde checka in Atle. Lugnet spred sig dock som en filbunke utsmetad över hela kroppen när vi insåg att Christian hade fixat ALLT. Så enkelt alltså…

IMG_1089
Det blev några grindar idag.

Efter att ha checkat in på det överdådiga Bestway Inn drog vi till Hornets Nest BMX, en liten lokal bana i Charlotte som hade samlat typ hundra cyklister som ska hoja VM. Atle blev helt stoked när han fick syn på Stefany Hernandez där. Ni vet Stefany som var världsmästare innan Mariana Pajon och som kom tre på OS i Rio.

IMG_1094
Trött kille…

Naturligtvis så klotade Atle på det sista varvet och slog i sin handled. Så OM han inte vinner VM i morgon vet vi alla varför.

Jo just det, tempen visade 107° F idag.

Resedagbok dag 0, aka the jinx

Jag visste att jag inte skulle ha skrivit Väl där står det förhoppningsvis ett flygplan från American Airlines som tar oss till Charlotte, NC på typ åtta timmar eller nåt för vid 01:00 plingade det till i Mirjas mobil med information om att flighten mellan London och Charlotte var inställd. Vattefakk!! INSTÄLLD! Och vi som skulle fixa och dona med Atles plombering, ackreditering +ANNAT.

Nåväl, efter typ en timme i telefon med en mycket hjälpsam (ej ironisk) jänkare från American Airlines så blev vi i alla fall ombokade på följande rutt: Stockholm – London – Toronto – Charlotte. Yey!! Kanada liksom, där har vi aldrig varit. Och fatta vad mycket mer flygtid vi får för våra biljetter!

img_1054.jpg
Varsin macka och kaffe för 400:-, weehooo!!

Den euforiska lyckan försvann dock vid incheckningen där vi fick frågan om vi hade ansökt och fått våra ETA’s godkända. – Ehh, vadå? ETA, vad är det? Inte de där spanska terroristerna väl? Nää, ESTA fast för Kanada såklart. Något vi inte hade fått godkänt för vi INTE ENS VISSTE OM ATT VI VAR TVUNGNA ATT ANSÖKA om några.. Men skam den som ger sig. Upp med MacBooken och ut på Homerun. 20 minuter och några kanadensiska dollars senare var vi alla till slut godkända för att få mellanlanda i Kanada.

Screen Shot 2017-07-24 at 12.56.46

Resedagbok dag -1

Eller noll? Jag har ingen aning och det spelar säkert ingen roll heller.

Men i morgon 04.45 kommer taxin och tar oss till Arlanda där British Airways flyger oss till Heathrow. Väl där står det förhoppningsvis ett flygplan från American Airlines som tar oss till Charlotte, NC på typ åtta timmar eller nåt.

20314514_1609272272439899_74385069_o
The kit!

 

Då vi är såna oerhörda n00b’s och borde typ ha anlänt Rock Hill i förrgår eller nåt (när man ser hur alla andra har gjort och när anmälningarna på plats skulle ske) är det ju en oerhörd tur att det finns fantastiska personer (tack familjen Albihn) på plats som har fixat Atles startkit, betalt startavgiften, fixat parkeringstillstånd och säkert 100 andra saker med.

19989632_891032301050148_6407241704665747405_n
Våra hjältar!!

Men vi måste ändå stressa och landa, gå genom passkontrollen, hämta bagaget (som förhoppningsvis kommer med flyget) samt hämta hyrbilen innan vi drar som en raket till banan för plåtar, plombering samt ackreditering. Atles hoj skall plomberas så att det endast är han som kommer genom alla kontroller med den, jag är tydligen CHAMPIONSHIPSCoach och Mirja CHAMPIONSHIPSTeamManagerAssistant så vi måste få våra passerkort och OM vi kommer i tid så ska Atle svida om fort som tusan och sen ge sig ut på banan och rulla lite. Men det får vi se om det hinns med i morgon.

Först ska vi ta oss dit.

Fortsättning följer…

One week and counting

Inte tills vi åker då, dit är det bara fem dagar, utan tills Atle faktiskt ska hoja BMX-VM i Rock Hill.

Vi tycker såklart att det ska bli superspännande och roligt men framförallt så hoppas Mirja & jag att lillkillen kommer tycka det är en superkul upplevelse, oavsett hur det går. För att hoja mot de bästa 11-åringarna i världen med jetlag KAN vara en utmaning.

Men hur fel kan det bli liksom?

Testar att blogga från appen och det var ju oförskämt lätt.