Resedagbok New York dag 6

Sådärja, nu har man börjat komma tillbaka till verkligheten här hemma och vad passar då bättre än att runda av resedagboken? Först den sista frukosten på Ritz Diner. Blaskigt kaffe och pannkakor med jordgubbar, smaskens.

Den sista dagen kan uttalas i två ord, C-E-N-T-R-A-L P-A-R-K. Denna park som mäter 800×4000 meter och som öppnades 1859 är en oas för alla stressade new yorkare och man möter folk som hela tiden cyklar, promenerar eller joggar.

Själv tog vi en promenad på ett par timmar när vädret äntligen vände till det bättre och bara njöt av tystnaden och fågelkvittret.

Promenaden och dagen avslutades på 5th Ave där jag köpte på mig lite fler fillingar och Mirja förlustade sig och sin plånbok på Victorias Secret innan det bar av till Newark och 7.5 timmar på planet innan vi landade lokal tid 07.50 igår morse.

Lite frukost på det lokala fiket här hemma och sen var vardagen här igen. Dagens höjdpunkt var när vi hämtade Atle och såg hur glad han blev av att mamma och pappa var hemma igen och när man fick bamsekramen med de tjocka armarna och den snoriga blötpussen var toppen nådd.

Summa summarum så är New York en stad man (läs jag) aldrig blir mätt på. Nästa gång tar vi med oss Atle och då lär det bli liv och spring. Blir ju kul när han kladdar ner Agnetas Bruno Liljeforstavla för en 20 millar med jello eller något annat.

Resedagbok New York Dag 5


Sista hela dagen på resan ty i morgon åker vi hem. Längtar som en galning efter Atle nu, ska bli kul/intressant att se hur han reagerar när han ser att mamma och pappa kommer och hämtar honom på förskolan.

Vädret var som vanligt under den här resan, rena skiten alltså och idag kände både Mirja och jag att vi började tröttna på att gömma oss under ett paraply så efter att vi hade spenderat de sista tusenlapparna på GAP, Sephora och F.A.O Schwartz på presenter till Atle och lite parfym till Mirja så gick vi på bio och såg på Duplicity med Clive Owen och Julia Roberts. Klart sevärd med ett slut man inte förväntar sig, sånt gillar jag.

Man kan ju inte åka till USA och inte äta munkar så efter att vi käkat en toppenlunch på den lokala Vietnamessyltan gick vi proppmätta till Duane Reade och köpte oss åtta munkar och varsin Cola Zero, man vill ju inte bli fet liksom. Väl på hotellet tryckte vi i oss två var och var sen redo att kräkas lite. Det är en jäkla tur att man snart åker hem och att man går ca sex timmar om dagen, annars skulle man väl snart väga 200 pannor.

Efter att ha slappat lite i mina gaykallingar på hotellet gick vi hem till Agneta och träffade min sysling Joshua och hans lilla dotter Sienna.
Vi drack lite kallt rosévin som Agnetas hushållerska Carolina serverade. Känns ju lite annorlunda att ha en betjänt som passar upp på en får jag väl erkänna. När Sienna fick syn på Carolina totalrev hon pusslet som hon la med Agneta för att kramas lite. Jag tolkar det som att Carolina är populär.
Joshua var som vanligt och frågade ut oss som om vi satt på en jobbintervju. Han är ärligt talat 100% intresserad av vad vi jobbar med, hur vi bor och vad vi gör på vår fritid.
Att han jobbar 80 timmar i veckan och sen spenderar helgerna i deras hus i The Hamptons lyckades jag få ur honom i alla fall. Själv berättade jag att vi ska kolla på sommarställe i höst men tog aldrig upp i vilken prisklass vi kollar på. Han frågade om vi inte skulle ha pool men det tyckte vi inte behövdes på ett landställe.
Killen köpte sin lägenhet för 11 miljoner dollar så vi lirar inte exakt i samma liga gällande dessa saker. Det var i alla fall som vanligt trevligt att träffa honom och jag fick honom att lova att höra av sig nästa gång han är i Sthlm så vi får bjuda hem dom och visa våra hoods.

Kvällen tillbringades på Gershwin Theatre och vi tittade på den hetaste musikalen för tillfället, Wicked. En helt underbar show som visade vad som egentligen hände under Dorothys resa i landet Oz. Mirja var lycklig som ett litet barn efteråt.

I morgon ska vi göra Central Park för det ska bli bättre väder har dom sagt och sen är det dags att fara hem till lilla Hammarby Sjöstad igen.

Vi glömde kameran hemma så det blir en bonusbild på mina jympadojor som jag har traskat omkring i och som visade sig ha olika färg på sulorna. Lite ghettostyle som verkligen passar mig. Ovandelen är ganska diskret i alla fall och dom är sköna som satan.

Serendipity….

…..var ju en upplevelse kan man ju säga. Ett att ha avnjutit en Linguine Frutti de Mare på Patsy’s och köpt lite godis på den lokala affären begav vi oss till denna mytomspunna restaurant som även har namngett en film med John Cusack och Kate Beckinsale, världens snyggaste kvinna (efter Mirja såklart) som utspelar sig på just denna lilla källarrestaurant. Nog om filmen nu, jag hade inte ens hört talas om den innan i förrgår men den är säkert jättebra.

Serendipity ja, vad kunde dom erbjuda oss i efterrättsväg? Mirja tog en av deras specialare och som även är den efterrätt dom är kända för, en Frozen Hot Chocolate vilket är en blandning av 14 olika chokladsorter utblandade i mjölk i någon slags enlitersskål med 300gr vispad grädde på. Själv tog jag en cappucino och en pecannötspaj eftersom ”jag inte var så hungrig”. Sen att den var på typ ½kg gjorde ju inte saken bättre/sämre.

Sitter på hotellrummet totalt illamående nu och behöver inget mer socker för tillfället.

Ursäkta bilderna. Med blixt blev dom heldöda och utan blev dom såhär. Har med mig jobbdatorn utan photoshop.

Resedagbok New York Dag 4


Vaknade som vanligt runt 06.00. När ska jag komma in i tidsrytmen egentligen? Antagligen när det är dags att åka hem.

Frukost som vanligt på Ritz Diner. Idag åt vi båda näringsrika pannkakor med en liter sirap och jordgubbar/banan samt blaskkaffe, smarremums och sen började vi att gå. Målet idag var Brooklyn. Mirja som är höjdrädd som satan ville självklart gå över Brooklyn Bridge, även fast man ser rakt genom brädorna typ 100 meter ner i vattnet.

När vi skulle gå ner i T-banan vid Lexington/52:a gatan fick jag en kraftig känsla av vilda västern och det var ju inte så konstigt för ca 40cm från mig kom Lou Diamond Phillips gående, när vi möttes på övergångsstället gjorde vi en high-five och sen slank Mirja och jag ner i underjorden.

Promenaden över Brooklyn Bridge gick bra. Mirja tittade ner genom brädorna när vi typ var på det högsta stället så resten av bron gick hon med förvånansvärt rak rygg stirrandes rakt fram men jag är oerhört stolt över att hon faktiskt tog sig över. Bonusen kom när vi hade typ 50 meter kvar av bron och en taxi tyckte det kändes bra att köra i 70 blås i jordens (eller i alla fall Brooklyns) största vattenpöl. Tur att man är en glad skit.

Brooklyn Heights är stället jag ska bo i när jag flyttar till New York. Det var nog bland det mysigaste området jag någonsin har varit i, lite som Georgetown i Washington DC men ännu mysigare. Vi flanerade runt och Mirja tog bilder på en massa Townhouses och sen avslutade vi med varsin Bagel på något snuskfik där en massa italienare jobbade. Säkert ett tillhåll för maffian, man har väl sett Sopranos.

Vi tog tillfället i akt att göra lite mer av SoHo nu när det var arbetsdag och det var lite lugnare ute. Jag tjackade lite kallingar på American Apparel vilka många säkert skulle kalla gay (leta runt efter Organic Baby Rib Men’s Brief så får ni se) men säker som jag är på min sexualitet bär jag mina nya y-frontare med stolthet. Sköna som satan är dom med.

Nu började fötterna bli lite slitna, nya skor kan ju göra det med fötter så vi tog tuben till Times Square där vi kollade efter biljetter till någon Broadwayshow. Snåla som vi är kollade vi efter rabatterade biljetter men med 700 pers före oss i kön sket vi i det. Efter att Mirja hade förlustat sig på Hersheys insåg hon att hon inte skulle kunna bli lycklig om vi inte gick på en show så vi gick direkt till en teater och köpte oss ett par biljetter till Wicked som tydligen ska vara den bästa showen på Broadway just nu. Vad det kostade säger jag inte men jag skulle ha fått en massa fina cykelsaker för samma peng men då skulle ju inte Mirja ha varit lika glad så det här kommer bli grymt. 19.00 i morgon smäller det.

Nu är det lite slappande på rummet som gäller innan vi ska till Patsys och käka italienskt och ta en milkshake på Serendipity.

Resedagbok New York Dag 2 & 3

Dag 2
Vaknade tidigt som satan, typ 06.00 fast det är ju klart, det var ju mer som 12.00 för mig. Efter ett par timmars slappande släpade vi oss upp till 1:a avenyn där det luxiösa fiket Ritz Diner ligger och där jag intog en frukost bestående av korv, ägg och potatis. Mirja åt branflakes med banan samt tre enorma amerikanska pannkakor med sirap/jordgubbar. Hon blev mätt.

Nere i tunnelbanan

För att inte fetta på oss mer än nödvändigt tog vi våra saker och gick upp mot 5:e avenyn, shoppingens Mecka. På vägen dit stannade vi till vid NikeTown där jag köpte ett par nya skor och skickade de gamla till återvinningen.

Med shoppingpåsarna i händerna

Nästa stopp blev GAP där vi typ spenderade två timmar och där jag sprang som en galning mellan provrummet där Mirja stod och diverse klädhängare där kläderna hängde. Jag köpte två par jeans som jag provade på tre minuter och två par kallingar som jag inte provade alls.Med fyllda påsar begav vi oss ner mot Times Square för att se mer människor än en normal människa ser på en livstid. Jag hittade en affär med kepsar där jag köpte diverse presenter och efter att ha letat runt lite efter lite andra småsaker avnjöt vi en näringsrik lunch på Bubba Gump Shrimp Co på Times Square. Jag åt räkor och Mirja hädade och åt en burgare.

Mmmm, fried shrimps

På kvällen åkte vi ner till Times Square, käkade lite lättare mat och kollade lite på folk, helfestligt. Sen gick vi på bio och kollade på Wolverine och Mirja rodnade som vanligt när hon fick se Hugh Jackman utan tröja. Undrar vad som hon tänker på??

Dag 3
Sov länge som satan, typ till 07.40, käkade frukost på Ritz Diner (börjar redan bli en följetong) och sen tog vi tuben ner till Battery Park, vilket är det sydligaste man kan komma på Manhattan.

Avundsjuk blick

På vägen till fiket såg vi årets cykelhändelse i New York, Five Boro Bike Tour 2009 som lockade ca 30000 cyklister runt New York. Det var folk med växlar, utan, fixies, liggcyklar, racers, gamla skräphojar osv… Såg en kille som inte kunde vara mer än 12 år plus två killar som cyklade på varsin Kona Shred 2-0 och dom var inte äldre än sju år. Maffigt att se poliserna stoppa all trafik för att cyklarna ska komma fram på de femfiliga gatorna.

Många cyklar, få bilar

Eftersom regnet kom till New York denna dag tog vi de obligatoriska turistbilderna och promenerade sen norrut.

Långa hus

X antal Starbucks, Tribeca och SoHo avverkades ganska snabbt och sen blev det tuben upp till Times Square där vi käkade mexkäk på Chevys. Helt sjuka portioner och även fast dom innehåller mer än 1000 kcal (japp, det står på menyn) så åt vi med god aptit (Mirja fajitas och ja någon kombo som skulle kunna mätta ett helt regemente) och rullade sen över gatan till AMC där vi glodde på Russel Crowes nya rulle State of play.

Mirja i Battery Park

Efter att ha slappat en timma på rummet gick vi upp till Agneta som bor på Park Avenue, kollade in hennes lya och käkade sen en härlig middag på ”stället runt hörnet”. Vi fick lite bassning för att vi bara lämnade $25 (ca 200:- i dricks) men det är ju klart, allt i New York kostar ju lite mer än hemma.

Med Agneta utanför hennes lägenhet

Resedagbok New York Dag 1

Kände mig lite sådär över att lämna lillkillen under resan. Första gången jag har känt så men det beror nog på att vi sticker iväg båda två. Att han får det super med mormor, farfar, mormoster och allt vad dom heter råder det inget tvivel om. Jag låg och myste i hans säng med honom tills han somnade.

Vaknade 04.00 av att Atle sa att han var blöt och ville komma in till oss. Helt groggy bar jag in honom, fixade välling och somnade om.

06.00 ringde klockan och då låg Atles ben över min mage, jätteskön sovställning.

Hämtade farsan i Tullinge och sen drog vi till Arlanda. Frukost för 200 spänn (två mackor och två kaffe) kändes gott och prisvärt. Vid borde bredvid satt Oskar från HappyMTB. Han skulle till Atlanta och kolla på lås sa han. Efter att ha bränt 00 spänn på tax-freen var det dags att borda planet.Upp i luften, Mirja börjar se galen ut och trycker min hand som bara hon kan. Jag tog av mig ringen innan, man har väl varit med förr.

Åtta timmar av film, godis, mackor och kaffe gjorde att landningen var välkommen. Mirja såg galen ut igen och ringen åkte av.

Passkontrollen tog ”bara” två timmar och som vanligt ändrades reglerna lite som tjänstemännen ansåg vara ok. Denna gång skulle vi ha kommit fram tillsammans, paret innan fick bassning för att dom gjorde just det. Så enkelt att veta hur man ska göra.

Sen kom migränen som ett brev på posten. Min underbara fru gick ut i regnet och köpte dunderochbrakpiller och hamnade mitt i en åskknall, hon höll tydligen på att kissa på sig sa hon. Efter ett par timmars vila gick vi på Vietnamesisk restaurang och rullade därifrån mätta och belåtna.