När verkligheten kom ifatt en som en käftsmäll

Idag begravdes min mamma.
Ända sen hon gick bort den 7:e augusti har det liksom inte känts verkligt. En känsla som försvann redan i natt då jag vaknade med en huvudvärk samt Atle som stod vid sängen och ville ligga lite bredvid sin pappa och sparka honom i huvudet sin vana trogen.

När jag väl kom in i kyrkan (vi blev lite sena på grund av stressmage och ett behov av att fylla tanken med bensin) så kändes det…….. Ja, jag vet inte vad det kändes som? Att det var min mamma som låg i kistan? Jag vet inte…..

Ceremonin var enkel, exakt som mamma skulle ha velat ha den men ändå jättefin. Som tur är var Atle med och ungar har en förmåga att ta saker för vad dom är så han kom fram till mig och ville sitta i mitt knä, han gick och tittade på ljusen som stod bredvid kistan och när vi hade sjungit färdigt ”Härlig är jorden” applåderade han och då skrattade till och med pappa.

Verkligheten kom ikapp mig när det var dags att ta ett sista adjö framme vid kistan. Magen knöt sig och jag kände för första gången sen mamma gick bort en oerhörd saknad. En känsla som lär komma tillbaks fler gånger antar jag.
Att det sedan var Atle som fick lägga rosen på kistan för att sen klappa på kistan och säga ”mo” som farmor hette blev pappa (min alltså) jätteglad, vilket var skönt att se.

När väl den delen var över kändes resten av dagen som en promenad i parken och avslutningen med Mirja och Atle på min favoritrestaurant Malmgrensa Krogen på Finn Malmgrensplan i Hammarbyhöjden var super. Jag är ju en enkel kille som gillar enkla ställen och därför har nog det stället blivit en favorit. Plus att dom har bra käk såklart. Jag åt Wienerschnitzel med kapris, ansjovis och ärter och till det stekt potatis och en halvliter Starobrno.

I morgon ska jag agera piccolo samt någon slags grillmäster för de som skall cykla den tur jag nu inte kan cykla på grund av min avslitna bicepssena. Jag ska förresten opereras på onsdag.

Just det, någon i sällskapet la en Hammarbyvimpel på mammas kista. Jag vet inte vem det var men han eller hon är en hedersknyffel.

Annonser

Sov gott nu morsan

Mamma 400111 – 080807

I morse vaknade jag 05.45 av att telefonen ringde och jag visste exakt vad det gällde.

Min mamma har ju varit sjuk sen den 14:e juni då hon fick en massiv hjärtinfarkt och har sedan dess genomgått två hjärtstillestånd, en hjärnblödning samt två mindre hjärtinfarkter. Trots detta levde hon flera veckor längre än vad läkarna trodde men så var hon tjurskallig med.

På något sätt känns det som en lättnad för alla inblandade, pappa, brorsan, mig själv men även för mamma som nu slipper bli det vårdkolli hon absolut inte ville bli.

Bilden är den första jag tog på henne tillsammans med Atle, hennes ögonsten sedan den dagen och som hon hade väldigt roligt med under 1½ år.

Så sov gott nu mamma så ses vi någon gång i framtiden. Jag kommer älska dig för all framtid!

/Johan

P.S Det kan kännas konstigt att jag skriver om något sådant men det är skönt att få skriva av sig lite. Exakt som jag gjorde när Viking gick bort på min födelsedag förra året.

Hastighetsrekord i de södra delarna av stan


Då det var ett tag sedan jag grenslade Pakén tyckte jag att det var rätt val av hoj när jag skulle ut till farsan i Tullinge samt förbi svärmorsan i Västertorp där Atle hade spenderat natten.

I vår kommer jag ju ha en till hoj att cykla asfalt med men fram tills dess blir det oväxlat och fixerat baknav som gäller.

I början trodde jag att 44/15 skulle bli lite tungt men trots mina kassa knän får jag inga som helst känningar och den tillåter mig att hålla en hyfsad snittfart på vägarna.

Turen blev den vanliga (Hammarby – Gullmarsplan – Årstafältet – Huddingevägen – Genom Örby – Hagsätra – Huddingevägen genom Huddinge och förbi Flemingsberg där jag svänger av och tar Alfred Nobels Allé till Tulinge). Måste försöka hitta fler alternativa vägar. Jag har ju Ågestavägen såklart men några fler alternativ ska jag försöka hitta.

Känslan av att ligga i medvinden och bara trampa trampa är något man måste uppleva, det kan inte förklaras. Visst finns det fördelar med växlar och frihjul (i sanningens namn finns det väl egentligen inga fördelar med en fixie) men det är en skön känsla som inte kan förklaras, tyst på något sätt liksom.

Turens höjdpunkt blev exakt norr om Flempan. I den svaga nerförsbacken kom jag upp i en hastighet av 50.2km/h (enligt min GPS) och jag trodde att höftlederna skulle explodera av kadensen. Enligt Rabbit hade jag en kadens av ca 135 vi det tillfället och det kan nog stämma, cyklingen känns liksom lite osäker när man trampar på så satans fort utan att kunna frihjula.

När jag väl kom fram slogs jag av eftersvettningarna som jag snabbt botade genom att slänga mig i poolen och svalka av mig ner till en vettig temperatur.

Dagens pärs kom när vi åkte upp till morsan på Huddinge. Idag var hon vaken och hon blev jätteglad att se oss allihop. Tyvärr säger läkarna att hon blir lika glad att se dom så jag vet inte ens om hon förstod att det var vi som var där. Tänk vad en hjärtinfarkt/hjärnblödning kan förändra livet och vardagen. På något sätt är det inte morsan som ligger där även fast hon var vaken, försökte prata och höll min hand som att hon inte ville att jag skulle gå. Pust och stön…….

Turen till Västertorp gick i lite lugnare tempo via Källbrink, brandgatan, Kungens Kurva, utkanten av Segeltorp och över E4’an. Väl där bjöds det Chili Con Carne och frystorkat kaffe. Smarremums.

Snitthastigheten på hela turen (ca 50km) blev dryga 26km/h, vilket får ses som ok med lite uppförsbackar och trafikljus.

Hjärtinfarkt och Afasi


Min mamma fick en massiv hjärtinfarkt förra lördagen. Beskedet fick jag på Nybrokajen efter en utflykt med ett par RIB-båtar under Frasses svensexa. Det blev ett litet antiklimax resten av dagen kan man väl säga.

Så här skriver wikipedia om hjärtinfarkt:
Hjärtinfarkt (även känt som hjärtattack) innebär förlust av hjärtmuskelceller orsakad av långvarig syrebrist (ischemi). Hjärtinfarkt kan beskrivas antingen i termer av vilken anatomisk del av hjärtat som drabbas, till exempel en bakväggs- eller framväggsinfarkt, i termer av hur stor del av hjärtmuskelväggen som dör, transmural eller subendokardiell infarkt, eller i termer av vad EKG visar; ST-höjningsinfarkt, icke ST-höjningsinfarkt och Q-vågsinfarkt. Den dominerande orsaken till hjärtinfarkt är att ett aterosklerotiskt plack, en inlagring av fett i kärlväggen, går sönder. När blodet kommer i kontakt med dess innehåll, levrar det sig inne i kärlet och förhindrar blodflödet.

Efter att ha fått både bra och riktigt mörka besked under veckan som gått var pappa och jag uppe och träffade henne igår och hon hade då fått Afasi.

Afasi, förvärvad språkstörning till följd av hjärnskada. Afasi betyder egentligen en total frånvaro av viss språklig funktion, ofta är det lämpligare att använda begreppet dysfasi, som betyder störning av viss språklig funktion.
En person som har afasi har svårigheter av olika grad med att kunna uttrycka sig och förstå talat språk (gäller även för teckenspråk). Afasi ser mycket olika ut från patient till patient (beroende på skadans lokalisation och utbredning samt personliga faktorer) men gemensamt är att språkfunktioner är drabbade.
Några exempel är att man inte kan uttala de ord som man vill (expressiv afasi), att man inte förstår meningen av ett uttalat ord (impressiv afasi) eller att man har svårt att tala spontant (motorisk afasi).

Så igår kändes det ganska mörkt igen så när hon ringde i morse vid 06.20 och kunde prata helt utan problem var det som en stor sten lättade från bröstet.

Läget är nog fortfarande mer eller mindre kritiskt men som Mirja en gång sa, -Varför ska man gråta två gånger?

Four years and counting.

Idag firar vi blomsterbröllop.
Presenten jag köpte till Mirja kunde jag ju inte hålla mig från att ge till henne redan förra veckan men idag ska det väl bli lite käk i Gamla Stan och kanske någon liten shoppingtur inne i stan. Ganska soft alltså.
Har inte riktigt den där firarkänslan i kroppen då min mamma ligger på Thorax-kliniken i Solna efter en massiv hjärtinfarkt, men att bara sitta hemma och grubbla mår ingen bättre av så även fast jag tänker på min mamma hela tiden tänkte jag ändå försöka ha det lite trevligt ikväll.