Det sägs ju att det är lika självklart att hoja LVG på Mallis som det är att bryta nyckelbenet, om man är en riktig cyklist alltså. Egentligen så måste man hoja Vätternrundan för att vara en riktig cyklist i Sverige men det kommer jag aldrig göra så Mallis fick bli ”second best”.
Då Atle bröt nyckelbenet i Märsta och numera kan titulera sig riktig cyklist så valde jag fegvarianten och tog med mig min CruX ner till Mallis förra veckan. En CX i backarna på Mallis frågar ni? Ja, det gick (rullade) fantastiskt bra. Mange tog med sig sin aeroracer i alu, en annan hoj som tydligen inte ska funka i backarna men hur chockerande det än må låta så funkade även den. Och trots hans fälgbromsar så dog han inte. Hanna var den enda som var rätt ute med sin hyrda Tarmac, något som visade sig tydligt i stigningarna.
När man är på Mallis så MÅSTE man hoja ”kustrundan” och ”Sa Calobra”. Men då endast the dead fish follow the stream så sket vi i det och hojade lite andra rundor istället.
Fyra rundor hann/orkade vi med i värmen. Pallade inte att gå upp i ottan varje morgon för att orka hoja innan det blev typ 60° varmt. Ska jag åka dit igen på en cykelresa blir det nog i april eller något.
Men vi motade våra hängbukar lite i alla fall.
