Sett i dagens lokala City


Satt och bläddrade lite i Stockholm City till frukosten och slog upp sidan 10. Där uppenbarade sig ett reportage om cyklar (City verkar ha en hel följetong om cykling i Sthlm, bra där).

Journalisten intervjuade någon Lennart Augustsson på Cykloteket som förklarade lite skillnader mellan racers, hybrider osv. Sen kom det… Att det skulle komma borde jag ju ha förstått men att detta ämne diskuteras gång på gång utan att någon har någon koll känns ju helt absurt.

”Ett gäng entusiaster kör med fixed bike, vilket innebär att det inte finns frigång eller broms. Man får styra farten helt med pedalerna. Olagligt och helt livsfarligt om man inte behärskar tekniken.”

Och det säger Lennart, Lennart som har jobbat med cyklar i 17 år och som uppenbarligen inte har fattat att cyklar utan frihjul inte nödvändigtvis inte körs utan bromsar. Själv skulle jag aldrig köra utan en extern broms men jag vill ändå ha ”trampa trampakänslan” som man bara kan få av en cykel utan frihjul.

Till höger ser jag sen en radda med cyklar. En racer, dirt, el, hybrid och en Specialized Langster i singlespeed utförande med bromsar. Texten under säger sitt tydliga språk ” Går att köra fixed med fast klinga och ingen broms”. Betyder det att man måste ta bort bromsen om man vänder på hjulet och kör utan frihjul?

Det finns ju en risk att Lennart inte alls har sagt detta utan att journalisten själv har knåpat ihop lite text men det lär man ju aldrig få veta.

Jag ser mig inte som någon underground fixiehipster med festliga kepsar, skägg och psykadeliska t-shirts men det är ju trist när tidningarna hjälper till att spä på de felaktiga påstående som vissa poliser redan har uttalat sig om i media.

Jag blir så matt…

Annonser

Det där är inga tempoben

Efter vissa diskussioner på ett visst cykelforum gällande grusets farlighet eller ej beslöt jag mig för att ta fixien till mina kundbesök idag för att testa om jag skulle överleva. Självklart hade jag kollat läget så att åtminstone slasket var bort från innerstan.

Det har ju gått över ett halvår sedan jag körde frihjulsfritt (någon gång i augusti ) då jag den 2:a september gjorde misstaget att köra med dämpning i skogen och flög över styret och slet av min bicepssena (ruptur kallas det tydligen om man ska göra sig omöjlig att förstå). Redan på stadsgården kände jag hur mysigt det var att bara ligga i sin egen takt utan att stressa på och utväxlingen på 2.94 (44/15) kändes ju löjligt lätt och perfekt för underlaget. -Höhöhö tänkte jag, att jag var så stark i benen trodde jag inte och skrattade lite för mig själv.

Kundbesöken flöt på bra men uppför Liljeholmsbron på väg till det sista mötet började jag känna lite i benen. Vad var detta? Kunde det bero på att jag endast hade ätit en bagel med philadelphiaost och marmelad och en kopp kaffe till frukost och inte hunnit med lunchen? Inte kunde det bero på att jag typ är den lataste cyklisten i mannaminne!!

Efter mötet var det dags att trampa hemåt och där någonstans mitt i backen uppför Södertäljevägen tog benen helt plötsligt slut, vad hände nu tänkte jag och flåsade och muttrade som bara jag kan.

Genom Årsta och sen äntligen nerför utmed Fryshuset… Fasen, att rulla var ju inte att tänka på utan frihjul så det var ju bara att trampa på (och muttra vidare).

Nu sitter jag i soffan med värkande ben. Känns som att jag har kört knäböj med en 155kg.
Vem är det som skrattar nu… Men jag kom i alla fall hem levande, gruset tog mig inte.

Hastighetsrekord i de södra delarna av stan


Då det var ett tag sedan jag grenslade Pakén tyckte jag att det var rätt val av hoj när jag skulle ut till farsan i Tullinge samt förbi svärmorsan i Västertorp där Atle hade spenderat natten.

I vår kommer jag ju ha en till hoj att cykla asfalt med men fram tills dess blir det oväxlat och fixerat baknav som gäller.

I början trodde jag att 44/15 skulle bli lite tungt men trots mina kassa knän får jag inga som helst känningar och den tillåter mig att hålla en hyfsad snittfart på vägarna.

Turen blev den vanliga (Hammarby – Gullmarsplan – Årstafältet – Huddingevägen – Genom Örby – Hagsätra – Huddingevägen genom Huddinge och förbi Flemingsberg där jag svänger av och tar Alfred Nobels Allé till Tulinge). Måste försöka hitta fler alternativa vägar. Jag har ju Ågestavägen såklart men några fler alternativ ska jag försöka hitta.

Känslan av att ligga i medvinden och bara trampa trampa är något man måste uppleva, det kan inte förklaras. Visst finns det fördelar med växlar och frihjul (i sanningens namn finns det väl egentligen inga fördelar med en fixie) men det är en skön känsla som inte kan förklaras, tyst på något sätt liksom.

Turens höjdpunkt blev exakt norr om Flempan. I den svaga nerförsbacken kom jag upp i en hastighet av 50.2km/h (enligt min GPS) och jag trodde att höftlederna skulle explodera av kadensen. Enligt Rabbit hade jag en kadens av ca 135 vi det tillfället och det kan nog stämma, cyklingen känns liksom lite osäker när man trampar på så satans fort utan att kunna frihjula.

När jag väl kom fram slogs jag av eftersvettningarna som jag snabbt botade genom att slänga mig i poolen och svalka av mig ner till en vettig temperatur.

Dagens pärs kom när vi åkte upp till morsan på Huddinge. Idag var hon vaken och hon blev jätteglad att se oss allihop. Tyvärr säger läkarna att hon blir lika glad att se dom så jag vet inte ens om hon förstod att det var vi som var där. Tänk vad en hjärtinfarkt/hjärnblödning kan förändra livet och vardagen. På något sätt är det inte morsan som ligger där även fast hon var vaken, försökte prata och höll min hand som att hon inte ville att jag skulle gå. Pust och stön…….

Turen till Västertorp gick i lite lugnare tempo via Källbrink, brandgatan, Kungens Kurva, utkanten av Segeltorp och över E4’an. Väl där bjöds det Chili Con Carne och frystorkat kaffe. Smarremums.

Snitthastigheten på hela turen (ca 50km) blev dryga 26km/h, vilket får ses som ok med lite uppförsbackar och trafikljus.

Premiärtur deluxe


Så var det äntligen dags för en liten premiärtur på citybiken.

På grund av olika anledningar (mest resor) har jag inte cyklat på den mer än nere i källaren.

Men igår hämtade jag upp kvalitetsbromsen av modell Shimano Sora hos Pedalogerna och idag tog jag en sväng förbi ECI och hämtade upp ett 15T drev och vidare till CykelCity för en låsring.

Nu kändes det riktigt bra och nödvändigt med ett dubbelsidigt nav för det gamla 18T drevet fick sitta kvar för eventuella grusvägsrace så som Tour de Retard men för vanlig pendling kändes en utväxling på 2,45 alldeles för lätt. Den nya utväxlingen blev 2,94 och om man jämför med vad jag hade innan får man följande siffror.

  • Utväxling 2,94 – 2,45
  • Meter per pedalvarv 6,2 – 5,1
  • Skid patches 15 – 9
  • Km/h vid 100 i kadens 36,9 – 30,8

Sen finns det lite andra skillnader som jag har lite dålig koll på, exempelvis:

  • Gain Ratio 5,9 – 4,9
  • Gear Inches 77,1 – 64,2

Jag blev lite förvånad över hur enkelt det var att skidda med de kortare vevarmarna och den tyngre utväxlingen jämfört med Miyatan men det kanske har med ramen att göra, att den är mindre och smidigare, vad vet jag?

Men slutsatsen är att jag kommer bli satan så snabb nu, förutom när det går uppför.

Pièce de résistance


Så kom då sista biten till cykeln. Vevpartiet, ett Sugino RD2 som jag har väntat på och som hedersknyffeln Stefan köpte till mig på sin resa till Japan.
Ska bli kul och se om det är någon skillnad att cykla med 165mm’s vevar.

Så här blev den till slut. Jag är i alla fall nöjd och det är ju det viktigaste

Snart klar för Stockholms gator


Efter sju sorger och åtta bedrövelser med styrlagret från Bike-Discount som endast innehöll lagerkoppar men inga lager fick jag i morse beskedet att dom inte hade några andra lager i lager (festlig kombo) men att jag kunde få pengarna tillbaks om jag skickade tillbaks det jag fick, vilket jag kommer göra i morgon.
Jag ringde då till Pedalogerna och Ola hade varit lite smart och tagit hem ett lager efter vårt senaste samtal där jag flaggade för att det kunde eventuellt bli aktuellt att köpa ett.
En timma senare stod jag där och pressade lager och kapade gaffelrör.

Jag kunde ta de flesta sakerna (nåväl, en del i alla fall) från min gamla Miyata men en ny Nittostam och ett Nittostyre beställdes från HubJub och ett vevparti med lager än redan köpta av Stefan som nu befinner sig i Japan.

Det är nästan lite tråkigt att montera ihop sakerna för det går ju åt helsefyr för snabbt. Det tog säkert lika lång tid att linda styret som att sätta ihop alla andra saker.

Nåväl, nu ser man ju i alla fall ungefär hur den kommer se ut i färdigt skick, vilket borde vara i helgen som kommer, sen ska bara sommardäcken på och sen ut och cruisa på stan.

Sista projektet på länge?


Tja, inte vet jag men jag har helt plötsligt fått en mättnadskänsla i kroppen när det gäller cykelbyggandet. Trist men så kan det nog gå. Nåväl, vänta ett tag bara så tillfrisknar jag nog.

Åter till ämnet.
Bakgrunden är att jag köpte en Miyata 110 av en jobbarpolare förra våren och gjorde sen om den till enväxlad och sen utan frihjul. Det var helt funkis men ramen som är 60cm c-c var i största laget. Hur Per har kunnat haft den som är ca 10cm kortare än jag övergår mitt förstånd.

Så jag beställde en Pakéram från Trackbikeshop i strl 57cm istället och den fick jag hem igår. Det som kommer återanvändas från den gamla cykeln är hjulen som iofs är helt nya. Tänkte försöka få ihop den så mycket som möjligt så att när Stefan kommer hem ska det bara vara att slänga på vevlagret/partiet och hoja iväg.
Snälla som dom är på Pedalogerna kunde dom tänka sig att pressa i styrlagret som jag fick från bike-discount igår utan kostnad. Fint tänkte jag och åkte dit med ram och lager.
När Ola sen frågade var själva lagerna var såg jag nog ganska frågande ut. Det visade sig att jag har fått allt inom ramen för styrlagret förutom lagerna själva. Hoppas dock på ett bra servicebemötande av tyskarna och tidigt nästa vecka bör det komma.
Sadelstolpen hade iaf kommit så nu hänger ramen hos Pedalogerna med en stolpe intryckt i baken.

Nåväl, jag är ju van att ha lite problem med mina internetbeställningar så egentligen blev jag inte förvånad. Ramen i sig väger iaf in på 2300gr utan gaffel. Låter ju tungt men så är det ju en billig ram av stål med.
Specen kommer iaf att bli som följer:

Ram: Paké Track stål 57cm.
Gaffel: Paké stål.
Hjul: De som byggdes förra året med Mavicfälgar och On-Onenav fram och Paul bak.
Styrstam: Nitto UI-5GX 100mm.
Styre: Nitto bullhorn utan drop, 42cm.
Styrlager: Stronglight tror jag, annars blir det ett BBB om tyskarna sätter tillbaks pengarna.
Sadelstolpe: BBB 27.2/300mm som blänker.
Sadel: Brooks Swift.
Vevlager/Parti: Sugino RD Messenger, färg okänd.

Broms fram tror jag att jag ska ha men vill ha en som är ganska liten och inte sticker ut. Miche har någon variant som Phil (Dr Spoke) har och som ser finfin ut.

Paketskörd Deluxe


Det verkar som att gud kanske har hört mina böner för idag fick jag två paket levererade.

  • Nitto Bullhorn RB-021 som skall ersätta det som sitter på idag, ett Nitto Bullhorn utan drop som blev knäckt i en kollision förra veckan.
  • 64 härliga DT Comp ekrar, 32st 292mm och 32st 294mm som gör att jag nu ÄNTLIGEN kan påbörja min hjulbyggnation. Just det, fick med 64 mässingsnipplar med.

Får se om jag hinner påbörja hjulbyggnationen i helgen. Ett hjul ska jag göra tillsammans med Xxxxx då han har fått för sig att jag kan bygga hjul även fast jag har förklarat att det här är första gången för mig med. Att spänna ekrar på ett redan uppekrat hjul kan ju vilken idiot som helst klara så den första gången räknades inte.

På tal om ramen så fick jag mail från bike-components idag där dom sa att jag kunde avbeställa ramen. 30 minuter senare vände jag mailet så nu väntar jag bara på ett konfirmationsmail och pengarna på kontot så verkar det kanske som att Phil kan fixa något fiffigt inom en snar framtid.

Bara tröjan och byxorna kvar nu på väntelistan då jag idag avskrev ramen.

Det kanske finns en chans att jag kan cykla på min nya cykel innan hösten ändå.

Hoppas på Femling och Lagerström


Markus Femling och Magnus Lagerström är två av många föredömen när det gäller att fixa till inofficiella tävlingar på asfalt. Bo, Axel, Marcus och allt vad dom heter är andra som är föredömen (även Bruse har ju fixat en tävling där alla slogs på öppen gata).
Men just på vårkanten, ja det känns som vår nu trots den ringa årstiden, börjar jag ofrånkomligt att tänka på det som var De Brouwerij Pokaal (och som inte längre finns kvar i den skepnaden) även fast jag bara har varit med på två stycken.

DbP är/var liksom startpunkten på våren på något sätt. Man träffade folk, svepte några bira under vägens gång hade det allmänt trevligt. Och nu när dagarna blir längre börjar det spritta i benen, även fast jag är dyngförkyld och inte cyklar något alls för tillfället.

Och även fast jag mest cyklar MTB är det svårt att slå en ljummen vårkväll med nysopade vägar/cykelbanor (vilka brukar sopas någon gång i augusti) och en stålräser utan frihjul eller med växlar, spelar ingen roll, det är lika mysigt oavsett.

Att jag sen är helt värdelös och brukar komma sist i såväl Alleycats som DbP spelar ingen roll. Jag får ända träffa folk jag brukar cykla med, ta några öl med likasinnade och bara ha det trevligt.

Snilleblixt


Ibland får man en idé som verkar bra i teorin men inte lika bra i praktiken och ibland kommer dom, idéerna som faktiskt är lika bra i praktiken som i teorin.
En sådan idé fick jag för några månader sedan efter att ha insett att det inte är helt lätt att få till en bra kedjespänning på Miyatan.
Varför inte köpa en dörrstopp i kilform och pressa ner mellan sadelstolpsröret och bakhjulet?
Sagt och gjort, igår köpte jag så två stycken kilformade gummisaker á 19:- och pressade ner, såg till att hjulet var rakt och drog fast de nya Michemuttrarna (med mycket vassare bromstaggar än de som ECI skickade med) och helt plötsligt var det hur enkelt som helst att få till en bra kedjespänning.
Har man för mycket mellanrum mellan hjul och ram (vilket kan ske i mitt fall efter att den nya kvalitetskedjan á 39:- har spänt sig) har jag ju en extra då paketet innehöll två stycken.

En snilleblixt som sagt….