Och som den startade då….. Erik Greijus, Hasse Mård & Co var i Sköndal i förrgår och anlade nästa generation av vår succébetonade bana. Bansträckningen var en blandning av gammalt och nytt, precis som klientelet som dök upp för säsongens första träning.
Kvällens snabbaste 47-åriga ben.
Vi var dryga tio personer som dök upp, alla i lycra och nyrakade ben såklart, förutom de yngsta som antagligen inte har så håriga ben. Däremot så hade de fasansfullt snabba ben kan jag lova.
Typ alla klasser (förutom några tjejklasser) var där och där undertecknad var klar tvåa i Herrar 40, ”precis” bakom Erik Greijus. Camilla dominerade i damer 40 som väntat.
Vi körde efter succékonceptet 3×2 varv, något som tydligen är bevisat bäst så jag förväntar mig sjuka resultat i år. Varje varv var 2,5km så 15 härliga kilometrar fick gubben i benen.
Avslutade kvällen med att swisha en tvåhundring till Hasse för lite banvård, något jag hoppas att alla som inte var där och hjälpte till i förrgår men ändå tänkte nyttja banan gör.
Nästa tisdag står jag där igen, lika läcker som vanligt.
Det sägs ju att det är lika självklart att hoja LVG på Mallis som det är att bryta nyckelbenet, om man är en riktig cyklist alltså. Egentligen så måste man hoja Vätternrundan för att vara en riktig cyklist i Sverige men det kommer jag aldrig göra så Mallis fick bli ”second best”.
Mmmm, vita strumpor.
Då Atle bröt nyckelbenet i Märsta och numera kan titulera sig riktig cyklist så valde jag fegvarianten och tog med mig min CruX ner till Mallis förra veckan. En CX i backarna på Mallis frågar ni? Ja, det gick (rullade) fantastiskt bra. Mange tog med sig sin aeroracer i alu, en annan hoj som tydligen inte ska funka i backarna men hur chockerande det än må låta så funkade även den. Och trots hans fälgbromsar så dog han inte. Hanna var den enda som var rätt ute med sin hyrda Tarmac, något som visade sig tydligt i stigningarna.
Klart vi byggde sandslott.
När man är på Mallis så MÅSTE man hoja ”kustrundan” och ”Sa Calobra”. Men då endast the dead fish follow the stream så sket vi i det och hojade lite andra rundor istället.
Inte kustrundan eller Sa Calobra
Fyra rundor hann/orkade vi med i värmen. Pallade inte att gå upp i ottan varje morgon för att orka hoja innan det blev typ 60° varmt. Ska jag åka dit igen på en cykelresa blir det nog i april eller något.
Och hamnade vid något virtuellt berg, jo man tackar.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva men herrejösses vad jobbigt det blev sen. De där 16% som visades på skärmen kändes förvånansvärt riktiga i alla fall. Tur att jag har så klena ben att de inte orkade trampa tillräckligt för att få igång pumpen. Hade väl fått hjärtstillestånd annars.
Men rundan bjöd både på sol, mörker, snö och regn.
Undrar var jag kommer hoja nästa gång? Det måste ju finnas något sätt att ha koll på var man hojar i Watopia men det här känns ju klart mer överraskande i alla fall.
Och nu vet jag ju hur man svänger i Zwift, alltid nåt. Nästa grej är att göra ett sånt där FTP-test, trots att det tydligen är dött och ersatt av 4DP.
Efter ett antal tävlingar i cx-cupen, kompiscrossen +ANNAT tog den här säsongen slut. Om jag ska vara ärlig (vilket man ju eventuellt ska vara på internet) så var det rätt skönt med en avslutning trots att det var kul att dra ner till Götet och hoja SM.
SM ja…. Det var ju sista tävlingen på säsongen och jag var väl sådär taggad om jag ska vara ärlig. Kände att jag har tröttnat på att frysa men valde (tillsammans med Mattias Thyr) ändå att köra kortbent, det var ju i alla fall hela -2° och nordliga vindar.
Banan var helt fantastisk men benen inte så mycket, till skillnad från sista kompiscrossen då allt kändes bra. Mange kraschade och fick åka till akuten medan John den rackaren körde som en gud i H30. Själv hade jag som sagt ruttna ben och fegade alltför mycket i den stelfrusna och spåriga leran med mina trasiga armbågar i tankarna.
Får se om jag faktiskt ska börja träna igen eller inte. Men det får framtiden utvisa. Rejsa kan jag ju uppenbarligen göra ändå.
Orkar inte leta upp några bilder så jag bjussar på några som den fantastiske Kannibalen från Lindalen tog, just under den sista kompiscrossen. När benen kändes bra.
Tack alla fantastiska människor som har rejsat, hejat, fixat banor + ANNAT under säsongen. Suget kommer vara enormt igen när september väl kommer.
Men… För att ändå göra ett seriöst inlägg för en gångs skull tänkte jag väl ändå försöka summera ihop mitt 2017. Det kan ju alltid vara kul för mig att gå tillbaks och läsa om någon gång i framtiden.
Då jag inte har haft någon plan för min cykling eller inte haft någon som helst strukturerad träning sen jag gick in i träningsväggen för några år sedan så känns 2017 rätt grötigt så här i efterhand.
Började med att byta klubb i alla discipliner förutom BMX till klubben med världens längsta namn, Specialized Concept Store CykelKlubb. Är oerhört tacksam och glad över att jag fick frågan från David och Patrik.
Avslutningen i Motala
Jag hojade lite lokala XC-cuper på våren i form av ett par Kepsar (Täby och Rönninge) och några stockholmscuper i form av Högdalens och Hökarängens XC. Kul som vanligt men asjobbigt. Starten i Rönninge var ju helt galen.
Tog pendeln ner till nynäs med lite polare och hojade härliga grusvägar hem.
Under sommaren hojade jag ett par Långlopp, Lida Loop och Ränneslättsturen har jag för mig. Båda med underbara klubbkamrater såklart. Ränneslätten var rätt rolig med en del mysiga singeltracks.
Med kompisar.
Sen letade sig Atle och jag till Järvsö för lite nerförsåkning. Apkul men där insåg jag att min Camber inte var helt optimal, så jag köpte mig en Stumpjumper. Atle älskade det där så nästa gång så hyr vi en heldämpad hoj till honom.
Min flygande plutt
Under hösten så har jag hojat hela CX-cupen förutom Malmö då jag var risig. Bytte min gamla trotjänare mot en lite nyare modell av CruX. Löjligt nöjd.
Sen så testade vi på det här med dualslalom i Hammarbybacken i spöregn. Sjukt kul grej. Tack Hanna och Lina för att ni fixar.
Atle och Love battlas.
BMX har jag ju såklart hojat runt halva Sverige med Atle. Får se hur det blir med det under 2018. Suget efter BMX är för tillfället rätt litet. Jag skulle nog kunna köra på rätt mycket hårdare men efter min sista vurpa jag hade för två år sen så vågar jag inte stångas med andra gubbar. Vill inte riskera att vurpa och paja armbågarna så pass att jag inte kan hoja alls. Men jag kommer säkert hoja i år men göra som vanligt och köra på säkerhet. Jag köpte ju såklart en ny BMX oxå, en 24″ så jag kunde hoja med de andra gubbarna. För även fast jag inte vågar gasa på för fullt är det ändå roligare med cruiser än att ligga 70 meter bakom han som är näst sist.
Atle & Maris ”The Machine” Strombergs
Vi var ju i Rock Hill så Atle kunde kunde köra VM oxå. Det låg helt rätt i tiden och geografiskt för de resa vi hade planerat in. Hur häftigt som helst.
Har egentligen ingen aning/plan alls för 2018 men jag hade verkligen tänkt att hoja ESS och sen blir det väl typ en kopia på 2017 års cykling. Med lite mer Järvsö tillsammans med Atle då. Om jag börjar träna igen? Det vete tusan men kanske…
Sitter i bussen på väg hem och tänker ojojojoj, vilken helg. Efter att ha hojat cyclocross i Falun, Rävlanda, Motala, Stockholm, Västerås och Uppsala så var det Lund/Helsingborg som bjöd upp till dans för avslutningen på cupen.
Före….
Och vilken avslutning sen. Snacka om crescendo i modder. Båda dagarna bjöd på episka lerfester, tappade kedjor och knäckta växelöron i kubik. BFF-Björn drog sitt växelöra igår och kunde inte hoja idag 😢 Istället agerade han proffsfotograf och tog en hel uppsjö episka racebilder idag.
Tack alla som har hejat och fixat så jag har kunnat cyklat längs min eriksgata likt Mathieu van der Poel under hela hösten. Bara SM-helgen kvar nu. Och kanske en och en annan kompiscross.
Ja till 2018 alltså.. Jag har ingen aning om vad jag kommer hitta på i cyklingsväg. Det enda jag vet är att jag med största sannolikhet kommer vinna allt jag ställer upp i och att jag med största sannolikhet gör det utan något träningsprogram.
Men… Jag har iaf en plan
Mer MTB med Atle
Åka till Järvsö med Atle
Försöka ta mig ner till någon vårklassiker
Hoja BMX med Atle
Hoja CX-Cupen utan Atle
Hoja mulliga grusrundor med min Sequoia i goda vänners lag
Cykla MTB med Atle, Andreas och Elias i Avesta
Representera SCSCK som en Boss
Inte cykla vätternrundan nästa år heller.
Liknar ju väldigt mycket 2017 när jag tänker efter. Kommer nog inte att köpa någon ny hoj, fast det gjorde jag ju så det räcker och blir över i år.
Sekunderna efter mitt vinnande MvDP-ryck! Never looked back after that!!
Först lördag i episkt regn och +4° i Västerås när Groopencross bjöd upp till dans. Klubben med världens längsta namn hade fem starka oxar i stallet i form av Hanna, Magnus, Damien, John och jag. Jag har av någon anledning helt missat Groopencross innan men vilken häftig bana som gubbarna och gummorna i Västerås hade fixat. Sveriges svar på Koksijde!! Vi bar såklart våra nya och ursnabba CX-dräkter som våra directeur sportifs hade fixat.
Och sen idag.. Uppsalacrossen i strålande sol, nåväl det regnade i alla fall inte och +2°. På startlinjerna hade vi samma starka och läckra team. Banan hade inte mycket gemensamt med Västerås men det är ju lite grejen med att hoja CX, att det är olika banor överallt. Jag gillart men måste ändå säga att den enorma kanelbullen på dagens rejs skulle kunna försvinna utan att jag skulle sakna den och nyttja området till ett flertal 90° och 180° svängar med ursinniga igångdrag istället. Å andra sidan är det alltid en fet tumme upp för alla som tar sig tid att anordna tävlingar så jag kommer såklart tillbaks nästa år, kanelbulle eller inte.
Sekunderna efter mitt vinnande MvDP-ryck! Never looked back after that!!
Jag hojade båda rejsen med min nya, lätta, styva och urläckra S-Works CruX och gjorde såklart total succé båda dagarna genom att bjuda på en massa ögongodis till alla åskådares förtjusning. Och då det var plusgrader ute så körde jag såklart kortbent, allt annat hade ju varit en skandal utan dess like.
Hur det gick? Tackar som frågar, jag tokdominerade som vanligt!!
Alla som nördar ner sig i något känner till begreppet n+1. Det kan handla om cyklar, skor, handväskor, pokemonkort etc och betyder att oavsett antal pryttlar man har så finns det alltid plats för en till.
Väntas anlända inom kort.
Renegade som jag är så har jag påbörjat min resa mot n-1, det vill säga HELT TVÄRTOM!! Galet eller hur? Men jag har redan krängt av min Camber (n-1) och min Tarmac (n-2) samt beställt en ny hoj (n-1).
Sen när CX-säsongen är över så kommer jag sälja min fantastiska CruX (n-2) och ersätta den med en ny CruX till nästa säsong (n-1). Inte för att jag behöver då den är löjligt bra utan för att jag känner att jag vill.
Väntas anlända mycket senare.
Och det bästaste med n-1 är att försäljningen av tre cyklar till viss del betalar inköpet av två cyklar, bra för en fattiglapp som en annan.
Tack alla som har hejat och fixat så jag har kunnat cyklat längs min eriksgata likt Mathieu van der Poel under hela hösten. Bara SM-helgen kvar nu. Och kanske en och en annan kompiscross.
