Sista bröllopet för i år

Puh.. Så var vi på bröllop igen, det femte och sista för i år.
Nu gick turen till Loka Brunn där våra göteborgska vänner Pontus och Christine blev herr och fru.
Även denna helg var det tydligen beställt bra väder och vädergudarna var lyhörda även denna helg.
Loka Brunn är lite festligt då allt finns inne på området.
Kyrkan låg ca 100 meter från det lilla hus vi hade vårt rum i. Själva akten var lite festlig då orgeln gick sönder och började tjuta som jag vet inte vad. Som tur fanns det en extra orgel i rummet bakom så akten kunde fortsätta utan större missöden. Och som en extra stämningshöjare var deras son Max med och bestämde sig för att köra en liten smattersalva i blöjan och berättade det för alla med stolt ton i rösten.

Därifrån gick vi ca 150 meter och fann festlokalen där det var bröllopsskål (som traditionen kräver) och allmänt mingel.
Matsalen var belägen inne i samma byggnad och där bjöds det på Carpaccio på Hälleflundra, Hjortfilé med enbärssås/lingonsky samt goda ostar samt en hel del tal och andra festligheter.
Kvällen avslutades med liveband inne i festlokalen med vickning 02.00.
Dagen efter blev det först gemensam frukost med presentöppning samt lite bad på det lokala spa som finns och gud så ung jag känner mig nu.

I helgen ringde kyrkklockorna för masen och kullan

I helgen var vi i Rättvik på bröllop. En av mina bästa vänner (även fast vi endast har känt varandra i drygt två år), Andreas gifte sig med Madeleine, som jag för övrigt är arbetskamrat med, snacka om en liten värld!
Brudparet hade beställt fint höstväder och vädergudarna blidkade de kära tu och bjöd på dryga 15 grader och sol.

Som ingångsmusik hade paret, liksom vi, beställt Andersson/Ulvaeus, i detta fall ”Arrival” mot vår ”I do, I do, I do, I do”. Hela bröllopsakten var väldigt fin och dom hade till råga på allt fått världens bästa Rättvikspräst.

Middagen intogs på Vikarbyns Bystuga och bestod som traditionen säger på en härlig tvårätters samt tårta till kaffet. Huvudrätten, som bestod av Fransyska från Dalarna var bland det bästa jag har ätit på länge och en kul parentes var att en kompis till brudparet som kallades för Malte, dagen till ära hade bryggt två ölsorter i sitt lilla hembryggeri. Även fast jag äter morfin sippade jag lite på det och i min mun var det riktigt gott.

Innan det var dags att bege sig hemåt bjöd Borgeforsarna på brunch till paketöppningen. Slav under det goda som jag är blev det våffla (plus en massa andra godsaker som traditonen kräver finns på en brunch).

Tack så oerhört mycket för att vi fick komma och fira ER stora dag med er som innehöll både ett superbröllop med tillhörande fest samt ett oerhört vackert septemberväder.