Helt seriöst?

…vad gör du med din gröt?

Men… För att ändå göra ett seriöst inlägg för en gångs skull tänkte jag väl ändå försöka summera ihop mitt 2017. Det kan ju alltid vara kul för mig att gå tillbaks och läsa om någon gång i framtiden.

Då jag inte har haft någon plan för min cykling eller inte haft någon som helst strukturerad träning sen jag gick in i träningsväggen för några år sedan så känns 2017 rätt grötigt så här i efterhand.

Började med att byta klubb i alla discipliner förutom BMX till klubben med världens längsta namn, Specialized Concept Store CykelKlubb. Är oerhört tacksam och glad över att jag fick frågan från David och Patrik.

17409931_10154390503695222_1672448764_n
Avslutningen i Motala

Jag hojade lite lokala XC-cuper på våren i form av ett par Kepsar (Täby och Rönninge) och några stockholmscuper i form av Högdalens och Hökarängens XC. Kul som vanligt men asjobbigt. Starten i Rönninge var ju helt galen.

19179309_10155082977769584_34317141_o

Tog pendeln ner till nynäs med lite polare och hojade härliga grusvägar hem.

Under sommaren hojade jag ett par Långlopp, Lida Loop och Ränneslättsturen har jag för mig. Båda med underbara klubbkamrater såklart. Ränneslätten var rätt rolig med en del mysiga singeltracks.

img_0823
Med kompisar.

Sen letade sig Atle och jag till Järvsö för lite nerförsåkning. Apkul men där insåg jag att min Camber inte var helt optimal, så jag köpte mig en Stumpjumper. Atle älskade det där så nästa gång så hyr vi en heldämpad hoj till honom.

IMG_1687
Min flygande plutt

Under hösten så har jag hojat hela CX-cupen förutom Malmö då jag var risig. Bytte min gamla trotjänare mot en lite nyare modell av CruX. Löjligt nöjd.

23584238_10155046490035222_2128747985_o

Sen så testade vi på det här med dualslalom i Hammarbybacken i spöregn. Sjukt kul grej. Tack Hanna och Lina för att ni fixar.

LRG_DSC00796
Atle och Love battlas.

BMX har jag ju såklart hojat runt halva Sverige med Atle. Får se hur det blir med det under 2018. Suget efter BMX är för tillfället rätt litet. Jag skulle nog kunna köra på rätt mycket hårdare men efter min sista vurpa jag hade för två år sen så vågar jag inte stångas med andra gubbar. Vill inte riskera att vurpa och paja armbågarna så pass att jag inte kan hoja alls. Men jag kommer säkert hoja i år men göra som vanligt och köra på säkerhet. Jag köpte ju såklart en ny BMX oxå, en 24″ så jag kunde hoja med de andra gubbarna. För även fast jag inte vågar gasa på för fullt är det ändå roligare med cruiser än att ligga 70 meter bakom han som är näst sist.

Vi var ju i Rock Hill så Atle kunde kunde köra VM oxå. Det låg helt rätt i tiden och geografiskt för de resa vi hade planerat in. Hur häftigt som helst.

Atle i Rock Hill

Har egentligen ingen aning/plan alls för 2018 men jag hade verkligen tänkt att hoja ESS och sen blir det väl typ en kopia på 2017 års cykling. Med lite mer Järvsö tillsammans med Atle då. Om jag börjar träna igen? Det vete tusan men kanske…

Dags att blicka framåt

bmx-kerstman-3-1650343.jpg

Ja till 2018 alltså.. Jag har ingen aning om vad jag kommer hitta på i cyklingsväg. Det enda jag vet är att jag med största sannolikhet kommer vinna allt jag ställer upp i och att jag med största sannolikhet gör det utan något träningsprogram.

Men… Jag har iaf en plan

  1. Mer MTB med Atle
  2. Åka till Järvsö med Atle
  3. Försöka ta mig ner till någon vårklassiker
  4. Hoja BMX med Atle
  5. Hoja CX-Cupen utan Atle
  6. Hoja mulliga grusrundor med min Sequoia i goda vänners lag
  7. Cykla MTB med Atle, Andreas och Elias i Avesta
  8. Representera SCSCK som en Boss
  9. Inte cykla vätternrundan nästa år heller.

Liknar ju väldigt mycket 2017 när jag tänker efter. Kommer nog inte att köpa någon ny hoj, fast det gjorde jag ju så det räcker och blir över i år.

Parallellgeggamojja

LRG_DSC00800
Skönt med stänkskärm så hojen inte blev skitig.

Kommer ni ihåg på 70 och 80-talet när Stenmark battlades i parallellslalom med Bojan Krizaj på sina Elanlagg utan tillstymmelse till carvingfunktionalitet? Inte jag heller för SÅ gammal är jag faktiskt inte. Båda körde för övrigt på samma märke.

LRG_DSC00812
Pappas bebis..

Lite så var det idag uppe på alpe de merde när över 60 härliga cyklister, regnet och haglet till trots dök upp för Linas och Hannas årliga Dualslalom.

Atle och jag valde fleecetröjor på toppen för både SMHI och YR hade ju lovat 0mm nederbörd. Kände mig sjukt kränkt när jag stod där uppe och undrade vad som egentligen hände.

Nåväl, det var fantastiskt roligt och jag kunde knyta ihop säcken till slut och gå hem med ännu en seger inom cyklingen. Att parallellslalom var min specialitet kunde jag knappt ana igår.

Söndagsrunda

Att vara förälder betyder ofta att man själv får träna när det finns tid över. Idag fanns det tid över när tempen närmade sig ensiffrigt och mörkret kunde skönjas i horisonten.

Men Söndagsrundan skulle ändå genomföras så det var bara att hoppa i överlevnadsdräkten och ge sig ut. Höll på att frysa ihjäl ute på Erstavik när Wahoon visade +4° men jag överlevde som tur var.

Snart är min BMX klar och då blir det återigen mjölksyra i Älvsjö.

Resedagbok dag 5, feber, faith och fartfyllda rejs

child-has-got-flu-sneezing-cartoon-44759851.jpg

I natt fick Atle feber. Hans hosta vi trodde berodde på luftkonditioneringar +ANNAT var nog början på det som nu bröt ut. Vilket även betyder att han inte var helt kry när han tävlade tidigare i veckan. Inte konstigt att han verkade lite slö på banan och hostade som en galning mellan heaten. Så han och jag drog iväg till Walgreens i morse och köpte lite hemliga mediciner som vi hoppas ska bidra till ett snabbt tillfrisknande.

IMG_1136
Mirja när jag tyckte att Taylor Swift skulle byta ut Connor mot mig. Tydligen så var det roligt.

Igår kväll krubbade hela gänget, förutom Jägestedtarna på Outback. Det bjöds på kött och kändisar då den regerande OS-mästaren Connor Fields, ni vet han som vi tog en bild på häromdagen hållandes i en tröja med #11 på. Han var där med sin flickvän Taylor Swift, en hyfsat känd flicka som sjunger och åt, vad jag misstänker var kött. Atle fick såklart dåndimpen men kunde hålla sig från att störa sällskapet under middagen, dutti kille. Det roligaste under middagen var nog i alla fall att Brett Van Rooyen, ni vet killen som ligger bakom Faith Race kom till vårt bord och gjorde en liten videointervju med Atle, som kvällen till ära bar sin Faithkeps.

DSC04363
Nu drar vi mot banan. Farsan pekar ut vägen.

Som tur är så har vi ju bara ca fyra minuter till banan så vi lyckades i alla fall att ta oss till arenan för att se de snabbaste killarna och tjejerna hoja och flyga. Atle körde såklart dit då han hade blivit feberfri med hjälp av en Ipren och extra sömn.

DSC04378
Oscar i täten!!

Idag var det Filip och Oscar som skulle skaka liv i benen och ta sig an SuperCrossbanan med alla dessa galna hopp. Båda körde såklart som gudar. Filip hojade in på tre femteplatser (mot den absoluta världseliten) och Oscar på en andra, en fjärde och en andra. Det betydde tyvärr att Filip hade hojat klart men Oscar tog sig till kvarten där han fick ett litet kast, tappade fart och så var det kört.

DSC04458
Festen fortsatte långt in på kvällen.

Klart grymt kört av båda två. Vann gjorde Alise Post och Corben Sharrah, i alla fall i elit, juniorklasserna blev helt irrelevanta när Oscar inte gick vidare.

Summer theme park fun at Carowinds Amusement Park near Charlotte, NC

I morgon åker resten av gänget mot New York och vi ska ta en dag på Carowinds vattenpark, givet att febern är borta, innan vi drar vidare mot Charleston. Supertack för ett grymt sällskap till alla svenskar som har varit här, det gjorde veckan ännu bättre!!

Storkällans GP

Då jag inte ville snuva alla andra på en eventuell vinst så valde jag att endast närvara vid kvällens GP som fotograf, hejapåare och pizzaätare.

DSC01997
Atle showade. Och vurpade såklart. Men vurpan hamnade aldrig på bild.

Atle och jag hojade dit på lite läckra grusvägar där min Sequoia blev som en kossa på vårsläpp. Atle hoppade mest över stenar och sånt.

DSC01954
John softar lite i A-klassen.

 

Ikväll hejade jag såklart mest på John och på Magnus såklart ty de är en del av den fantastiska förening vi kallar SCSCK.

dsc02203.jpg
Mange lattjar runt i B-klassen.

Har inte så mycket att skriva förutom att jag sprang runt med en kamera, tog typ 20000 bilder varav några blev ok.

DSC01927
Mannen bakom det mesta som är bra inom cyklingen i världen.

Både John och Magnus gjorde såklart succé nu när jag inte var med och körde. Och när vi hojade hem började det regna.

Bilderna finns här!!

Säsongsavslutning i Älvsjö

DSC01422
Är det Atle eller Connor Fields? Ingen vet riktigt.

Idag hade vi säsongsavslutning i Älvsjö. Varje gång känns det likadant, kul & trist. Kul för att det alltid har varit en bra termin med en massa taggade kidz och trist för att säsongen är slut. Fast om jag ska vara ärlig så är det rätt skönt att ha en liten tid utan några krav som tränare.

dsc01359.jpg
Dagens manualstränare.

Upplägget som gällde idag var att de lite äldre kidzen skulle ta hand om varsin grupp av de mindre huvudfotingarna och agera tränare med olika inriktning. The terror twins Atle & Love körde manuals på fjärderakan och instruerade de mindre hur de skulle göra, vad de skulle tänka på etc. Pappahjärtat bankade stolt innanför Älvsjö BMX tishan samtidigt som han sprang omkring och tog knappa 600 bilder.

DSC01658
Atle kollar in Julius.

Som avslutning körde vi en blandstafett med alla möjliga individer i alla möjliga åldrar i varje lag, superkul! Efter det blev det korv och läskfest.

dsc01886.jpg
Rätt så najs med korv och läsk efteråt.

Nu är det bara SM nästa helg och VM i Rock Hill kvar och sen är det inget organiserad BMX förrän vecka 33. Men hoja lär vi göra ändå, var så säkra på det.

25 härliga km med lillgrabben

Efter att ha varit sjuk med influensa, hosta och gud vet vad (förskoleungar) börjar jag äntligen att känna mig kry. Tanken var att jag skulle ha cyklat i Hellas med ett gäng i måndags men då vaknade jag med migrän istället.

Hammarbybackens snö ligger nog kvar ett tag till

Efter att ha spenderat dagen framför datorn tyckte jag att vädret var alltför bra för att spenderas inomhus och då jag vet hur mycket Atle älskar att sitta i sin stol bakpå och kommentera allt han ser och gärna peka och kommendera som Il Duce tog vi en tur runt de fem sjöarna (Sicklasjön, Dammtorpssjön, Söderbysjön, Ulvsjön och Ältasjön), en tur på dryga 20km vilket jag tyckte räckte med tanke på skicket jag är i samt de 20kg man släpar på.

Sicklasjön börjar vakna till liv

Redan nere vid Sicklasjön bröt solen fram och jag tackade gudarna för att jag tog av mig den översta jackan. Atle kacklade lika högt som gässen som låg och guppade i vassen och njöt av vårsolen.

Glad kille??

På väg upp mot kyrkogården såg jag ett pendlarsvetto med SPD-pedaler och tights och när jag kränkte svettot uppför kände jag mig nöjd med mina oranga Nike AF1 samt instoppade jeans, att Atle sen började tjata om att jag skulle dra upp hans dragkedja och var tvungen att stanna så jag i min tur kom efter pratar vi inte om.

Ska jag bo i villa ska jag bo här.

Eftersom cykelvägarna var kliniskt sopade kändes det både tryggt och bra att kunna rulla på i hyfsad fart. Det finns inte en chans att jag hojar med Atle bakpå ute på vägen när det finns en cykelbana bredvid.Älta kommun hade även dom gjort sitt jobb gällande sopningen och exakt vid infarten har dom tänkt till och sett till att bilarna får rött ca 20 meter innan man kommer fram till signalen och kan rulla över gatan och fortsätta på cykelbanan på andra sidan vägen utan att behöva slösa bort någon tid på att stå och slöa till.

Vid Flaten ringde Mirja och sa att hon inte skulle dansa så vi la i en växel till och körde mot Danviks Center. Atle ville verkligen åka till mamma sa han, föga visste jag då vad det var han hade i tankarna.

Vad gick fel här?

När vi kom fram till Kärrtorp så hittade jag all sopsand som resten av sopbilarna hade sopat upp. Tydligen så har man valt Kärrtorp som avlastningsplats för all sopsand i södra Stockholm vilket är bra för då vet vi ju i alla fall var den har tagit vägen.

Myssken.

Efter att ha susat genom Kärrtorp på mördargruset och överlevt så fick Atle syn på tunnelbanan vid Hammarbyhöjden och det var ju klart att vi skulle vänta de fyra minuter det tog innan nästa Åkeshovslinje kom.

I väntan på tunnelbanan.

Resten av turen till Mirjas jobb gick lugnt till förutom att Atle snubblade utanför hennes jobb ca 12 sekunder efter att han skickade vantarna och rispade upp sina handflator. Ylet la sig dock när vi kom in på kontoret och han hittade anledningen till att vi åkte dit, chipspåsen i skåpet bakom Mirjas bord, smaskens.

Dagen Atlebonus kom när vi stod vid övergångsstället vid Värmdövägen och det åkte förbi ca 73 bussar inom loppet av 40 sekunder.

Allt som allt borde det ha blivit 25km vilket i och för sig inte är mycket men har man varit sjuk i sju veckor är man nöjd med det lilla och då jag bara fick en hostattack som nästan slutade i en uppkastning känns det som att jag med trygghet kan susa omkring på stigarna i Hellas på lördag fm.

Måleri på två fronter

I brist på cykeldelar (även fast jag var hos Viktor idag och hämtade min jumpstop) så tog jag idag tillfället i akt att kasta mig över min Peregrine för att äntligen ta tag i den ena dropouten som var lite trång. Med två filar, 30 minuter och lite bättringsfärg senare åkte så baknavet in i dropouten enligt mina önskemål. Känns inte helt optimalt att behöva bända isär baktriangeln varje gång man ska ta bort bakhjulet så det var skönt att få det gjort.

Kvällen tillbringades i konstens tecken då Atle fick för sig att måla lite, både på papper och på parketten. Då detta var hans första målning hemma bestämde vi oss för att föreviga den både på video och på bilder. Festligt hur man ska fota allt när det kommer till den första ungen. Jag som är minstingen finns kanske på 20 bilder (grov överdrift) från min barndom.

Resultatet blev strålande, även fast både Mamma och Pappa inte kunde hålla fingrarna borta. Det här med vattenfärg är ju bra mycket roligare än jag kom ihåg.

I morgon hoppas jag kunna hämta ut paketet från Parker. Leveransen till Sverige gick fort som tusan men vis av erfarenheten kan det ju ta en vecka innan det tar sig de sista kilometrarna till Hammarby Sjöstad. Lite festligt faktiskt hur oerhört ineffektivt det kan vara inom landet och även inom Stockholm. Det är ju inte så att man behöver tulla eller betala moms när man köper saker inom EU så varför det ibland tar en dag från utlandet och sen sju dagar inom Stockholm fattar jag inte. Som ”tur” är har jag ju ingen direkt brådska med tanke på armen. På tal om armen är jag ganska säker på att jag inom en månad sitter på cykeln igen när det kommer till att åka till/från jobbet. Alltid något då det antagligen kommer ta ett par extra månader innan jag cyklar stig igen.