Resedagbok dag 9, tårar & glädje

Fil 000 (4)
Baksidan på Boone Hall.

Vaknade till ännu en dag av solsken i Charleston, helt utan att några poltergeists hälsade på under natten. Mirja och jag lånade varsin hoj och trampade iväg för att få lite frulle i oss. Atle, vår pre-teenager låg kvar på rummet och beställde en smoothie och en macka.

Fil 000 (3)
Mirja & Atle letar alligatorer och vattenmockasiner.

Efter att ha checkat ut så bar det iväg norrut till Boone Hall Plantation, en gammal bomullsplantage där vi ville insupa lite amerikansk historia, på gott och ont. Så här i efterhand blev det nog tyvärr mest på ont för alla fina och intressanta saker under hela vistelsen där överskuggades av Slave Street, nio (av totalt 27) slavbostäder som alla hade en liten film, texter och möblemang eller vad man nu kan kalla det i sig. Nog för att både Mirja och jag trodde att det skulle bli tungt men att det skulle påverka oss så mycket som det gjorde fattade jag aldrig innan. Efter tre hus kom tårarna hos oss båda, Atle såg mest chockad ut för att se mamma och pappa så rörda men även han insåg att det där med slaveri är helt åt fanders. Att människor behandlar varandra SÅ illa är ju helt galet och tyvärr kommer vi människor att fortsätta med det så länge vi längtar efter makt och är rädda för det vi inte vet, känner till eller förstår oss på.
Men även fast det var detta som satte de djupaste spåren så fanns det ju ljusglimtar oxå. En var ju att en stor del av serien Nord & Syd spelades in på farmen under 80-talet. Under ett tag där kände jag mig som Patrick Swayze och Mirja som Kirstie Alley, fast vi hade shorts och kepsar på oss, och varsin iPhone såklart. Att besöka en sån där plantage är helt klart rekommenderat, men räkna med att ni kommer få klumpar i halsen, åtminstone om ni har någon slags empati i er.

Fil 002 (2)
The Beach!

Nog om detta. Efter Boone Hall styrde vi kosan söderut, från South Carolina genom Georgia (Atle sov mest hela tiden) och efter några timmar passerade vi gränsen till Florida. 30 minuter senare anlände vi Amelia Island och vårt hotell. Fem minuter efter det var vi på stranden och fick känna det ljumma vattnet från Atlanten spela mellan våra brunbrända tår. Glädjen över lite strand och vatten alltså. Det var nästan så att det kom tårar ännu en gång. Det hade regnat så det var bara runt 26° varmt men det var ändå rätt ok.

I morgon hoppas vi på beachhäng. Antingen här eller eftermiddagshäng i Orlando. Om det ni finns en strand där? Men pool kanske finns. Eller så hänger vi på hotellet och glor på våra iPhones.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s