Livet på en (alu)pinne

Då Atle lyckades med att ha feber igår fick han vara hemma idag. Och medan han kollade på Hotell Transylvanien uppe i sitt rum loggade jag in på Youtube från Blu-Rayspelaren, letade fram den sista tävlingen från MiddelKerke och började trampa. Ett varv på cx-banan är dryga 7 minuter och jag hade 2×30 plus för, mellan och eftertramp framför mig så jag planerade att komma i mål några minuter efter Klaas Vantornout. Har aldrig tidigare kört så här länge på trainern, men hur svårt kunde det vara liksom?

Lyckades rätt snart komma upp på den puls jag kan ligga på när jag ska köra lite längre, runt 83% av maxpuls och de första 30 gick rätt bra. Sen hände något…… Hur jag än gjorde så stannade pulsen på runt 77%. I ett försök att få upp den ökade jag belastningen och visst kom den upp i HELA 79%. I alla fall ända tills benen tog slut och jag inte orkade trampa längre och var tvungen att sänka belastningen till det jag körde på i första intervallen. Allt var lika jobbigt som det var 20 minuter innan men pulsen tokvägrade att komma upp. Funderade på att skita i allt men satt ändå tiden ut.

Jag fattar ingenting.. Förutom att jag antagligen är mer värdelös än de flesta på jorden.

2 svar till “Livet på en (alu)pinne”

  1. Ja Bruse är sämst, sen kommer Du och jag Johan!

    Jag upplever samma sak ibland (rätt ofta) att jag har svårt att hålla pulsen uppe och benen blir sura som en gammal passat-diesel.

    Vi får väl fråga någon pr0 i klubben om råd.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s