Kokosbrevet 30-mil från Tumba

Igår gick 30-milaren från Tumba och jag skulle känna efter om det här med långcykling var min grej.
Magnus och jag skulle hoja tillsammans var det tänkt men på kvällen innan får jag ett mess från honom som innehöll +ANNAT.

06.45 tog vi tåget från Södra. Viktor, Mats, Daniel och några fler. Toni fanns tydligen på samma tåg men honom såg vi inte förrän på Statoil. Mollo gled in lite innan start och trängde sig i inskrivningskön, glad som alltid.

Kvittera ut kort, pynta och hoja iväg. Mollo och Viktor tog täten i början genom Stockholms ganfstakvarter. Vi hojade bort mot Södertälje och klungan höll ihop fram till den första stämplingen där jag insåg att Mats hade kroknat lite då han gled in när vi andra skulle sticka iväg.

Upp på hojen igen och nu började tempot öka från Toni och Mollo. I någon uppförsbacken hamnade jag bakom någon lökare som toktappade fart så jag körde om och intelligent nog försökte jag att komma ikapp mina s.k klubbkamrater, något jag efter en fem minuter insåg var kört så jag trampade på i min egen takt och snart kom klungan ikapp.

Pang, ftrrrr, fffff… Någon fick punka.. Tyckte att hojan blev vinglig och insåg att det var jag. Bra början på min tubkarriär. Rickard från Hofvet stannade och höll mig sällskap och snart kom Fredde förbi och tog några obligatoriska bilder. PitStop burken fallerade så det var bara att kränga av däcket och slänga på reservdäcket. En punka till och Mirja hade fått komma och hämta.

Vi trampade på i den nu helt sinnessjuka motvinden och efter ca 25km kom vi ifatt Fredde som harvade på i sitt eget tempo. Han hade tydligen börjat få lite känningar i sitt knä så vi tog det lite soft och stämplade i Stigtomta och intog lite energi.

Vi fortsatte ner mot Kolmården, jag fick krampkänningar i benen, Fredde bjussade på ett par GT tabletter, trampade vidare, Fredde skulle vila knät lite men sa att vi skulle fortsätta så skulle vi träffas på Oscarshäll Café. Nu blåste det så mycket motvind att man inte hörde något annat än ett enormt sus i öronen. Pulsen låg väl på 180 (max) och hastigheten på 22km/h, det gick bra då…. Började hoppas på en till punka.

Till slut kom vi till cafét, beställde en alltför genomstekt fläskfilé, stämplade och satte oss, kollade twitter och såg att Fredde hade brutit :o(. Vips så gled Viktor och Mats in genom dörren, glada i hågen. Viktor hade åkt på dubbelpunka och agerade vägg/draglok åt Mats i 10 mil. Nu var det ju bara nerför backen och sen skulle medvinden komma.

Den lilla kvartetten rullade iväg och visst kom medvinden efter kurvan. Helt plötsligt susade vi fram i 38km/h utan knappt någon som helst ansträngning… Någon halvtimma senare mojnade det och medvinden försvann. Bra tyckte jag för träning vill man ju ha.

Kände mig stark och tog typ alla förningar tillsammans med Viktor till Nyköping. In på Konsum och stämpla, köpa lite snabbsaltad gurka, en munk, Pucko, Jalla och lite Powerade.

Hoppade upp på cykeln och benen var helt borta. Dom svarade inte alls när jag bönade och bad dom att åtminstone trampa lite. Tog inte en endaste förning till Vagnhärad, släppte i alla backar som lutade mer än 2°, slukade en gel som inte gav ett smack och var helt död när vi kom fram till stämplingen.

In och stämpla, fylla på vatten, köpa tre godisbitar för 5:-, snodde en fjärde bit för att det var så gott. Kom ut efter typ en minut och möttes av Viktor som meddelade att om vi bara höll ca 35km/h i snitt till Skanssundet skulle vi nog hinna. Jag hoppade upp på hojen direkt för att ge det en chans medan de andra startade någon minut senare. Började känna mig piggare. Godis – Gel 1 – 0. Visserligen tog Viktor täten hela vägen men jag höll mig på rullen hela tiden och vi kom till färjeläget med två minuters marginal. Rickard hade tydligen släppt på vägen men när grindarna stängdes syntes han och den oerhört gode färjekarlen lyfte grinden och släppte på honom.

Tydligen hade jag kört på överkapacitet för nu var jag helt död. De sista 20km gick inte snabbt och det var inte snyggt, Rapha utstyrseln till trots men 21.00 gled vi in på Statoil Tumba och slutstämplade.

Fick i mig lite Stinas Kyckling när jag kom hem och slukade en Valeir Donker i badet, sen var det over and out.

Är det här med Randonörcykling något för mig? Ingen aning!!

Tack Rickard, Viktor och Mats för hjälpen runt.

Min GPS hängde sig någonstans på vägen, så jag snodde rundan från internet.

9 svar till “Kokosbrevet 30-mil från Tumba”

  1. Skönt slutsats. ”Är det här med Randonörcykling något för mig? Ingen aning!!” 😉

    Trist att jag missade det, verkar som en härlig dag, imellanåt alltså. 😉

    Gilla

  2. Härligt Johan!
    Oavsett vad du vill så är din lekamen nu förpassad till randonneaur träsket.
    Synd att jag inte kunde köra igår eftersom jag har en faiblesse för två saker: Motvind och regn.

    Gilla

  3. Du körde bra igår Joahn. Plockade upp resterna av dig själv snyggt i Vagnhärad, visar att du har pannbenet på rätt ställe för randonee.

    Gilla

  4. Tack för alla ryggdunkningar. Det var faktiskt helt ok till Nyköping. Det verkar som att stanna till och ta en paus var det sämsta jag kunde ha gjort (eller så hade jag bonkat ändå)..
    När det gäller tub så känns det mest som jag hade oflyt med tanke på hur sällan jag punkar i normala fall så jag fortsätter ett tag till.
    Det låter ju så härligt om fälgarna när man susar fram..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s