Hårig, blekfet och totalkränkt

Christopher hade en idé om att köra lite racer och sen ta en bira eller två tillsammans med lite krubb.
Efter att ha fixat barnvakt så blev det ett ”go” på det erbjudandet och i morse så tog jag upp Pacern i solens ljus för första gången. Jag skulle träffa Christopher vid Stadshuset 10.00 och där stod han tillsammans med sin jobbarpolare Jonathan och hans Pinarello Prince som han köpte hemma i Frankrike för endast €7000, snäppet dyrare än min alltså.

Christopher på väg mot FRA!

Redan vid Norr Mälarstrand kände jag att något inte var som det skulle. Jag hade verkligen inte beställt motvind (som förföljde oss oavsett vilket håll vi cyklade) men jag gillar ju inte att gnälla så jag tänkte vackra tankar om vägarna ute på Ekerö.

Jonathan och Tobias innan den första skyltspurten!

Efter ett snabbt stopp vid Alviks Cykel där Christopher tjackade något och jag var tvungen att höja sadeln, mötte vi Tobias vid Brommaplan. Efter en snabb McDonaldskaffe bar det av mot Ekerö.

Varför i h*lvete ska jag alltid se ut som ett mongo när jag tar en bild på mig själv?

Hjulen kändes fina och stabila och växlingarna satt som dom skulle på ett sätt bara italienare kan få till det, klonkandes men exakta, kunde bli en bra runda det här.

Glass i Kungsberga!

På Färentunavägen, strax efter Stenhamravägen körde Tobias på en sten och jag som låg på hans rulle kunde inte undvika att träffa den jag heller så 200 meter längre fram stod jag snart och bytte slang. Nu var det så pass varmt att både arm och benvärmare åkte av, superhärligt!

Pinarello Prince, mmmmm!

Nästa stopp var i något som heter Kungsberga och ligger vid världens ände. Nu hade skyltspurtarna tagit rejäl fart och jag hade börjat bli lite mosig i mina racerovana ben och som den åldersman jag är nyttjade jag pensionärskortet och lät ungdomarna kämpa om troféerna. När Jonathan drog iväg med sina Easton EC90 hjul lät det som en bisvärm som kom. Han körde såklart 11-delat Super Record. Sen blev det vägen förbi Färentuna, Sånga Säby, Sånga Sundby och Stenhamra och nu var Lattefarsan rejält trött. På vägen tillbaka får Christopher dra mig och det funkar förvånansvärt bra att ligga så nära på rullen. Väl framme vid Ekerö C får Christopher den strålande idén att vi ska åka till Färjeläget och fika ”för det är ju så mysigt där”. Det han glömmer bort att nämna att det blir en omväg på ca 8km vilket i detta skede lika gärna skulle ha kunnat vara 80km men jag bet ihop, vägrar fortfarande att gnälla.
Väl där tittar jag på min hoj och tycker att sadeln ser lite låg ut. Lånade en tumstock av en gubbe i blåställ och insåg snabbt att jag hade hojat de sista 40km med en sadel som har suttit 6cm för långt ner, konstigt att det har varit jobbigt? Jonathan bjussade på Cola (med socker) och en köttbullemacka då han kände att han hade skuld i att tempot har dragits upp. Fram tills nu hade jag snittat 28km/h och toppat med 51.3km/h, eller var det tvärtom? Colan, mackan och de extra 6cm (jag drog insexan rund men den verkar sitta nu (peppar, peppar)) jag höjde sadeln gjorde sitt. Med nya krafter passerades både Ekerö C och hela Lovön och uppför Nockebybron körde jag på storklingan, den bron är verkligen lättare än man kan tro uppför och väl hos Pedalogerna blev jag kränkt av ägaren (Johan, dom har rea på rakhyvlar på Konsum där borta) och fick en tub med något man fixar runddragna insexor med gratis.

Hoegaarden på Solsidan.

Förbi Stenugnspizzerian i Alvik (ingen bira), ner till Sjöpaviljongen (inte sitta ute och äta, bara dricka) och över Tranebergsbron där vi intog ett bord på restaurang Solsidan och drack och åt gott i solen, sometimes life’s good.

Bayerskt funkar det med, men bara nästan.

Christopher och Jonathan avvek vid DN och uppför Västerbron kom de riktiga krampkänningarna. Efter att ha hejat med Tobias vid Hornstull feskörde jag genom Långholmsparken och förbi Tantolunden för att trampa bort krampkänningarna samt undvika att bli utsatt för gatlopp av en hord irriterade och överförfriskade Stockholmare.

När jag bromsade in ramför porten visade min GPS 104km vilket får anses vara ok med tanke på att jag inte har suttit på en racer på 1½ år och knappt cyklat sen i september förra året.

Nu i veckan ska jag dock kontakta en läkare för min högra axel mår inte bra och det kan ju vara så att det har med vurpan förra hösten att göra och jag var rejält trött och hade ont i den stora delar av turen.

6 svar till “Hårig, blekfet och totalkränkt”

  1. Ah, ni var ända dit ut. Dit tänkte jag också ta en tur. Bra då hittar du!

    Visst kändes vinden konstig idag, motvind åt alla håll. Egendomligt. Lite som solen, den lös åt alla håll. De tävlade nog tror jag.

    Gilla

  2. Härligt Johan, vilken RR! Dryga 10 mill är ju kanon, själv fixade jag till 12 km på skogscykeln…..

    Vi hade cykelns dag här i Afrika, och jag såg en kille som körde en 20-milare med cykelkärra med ungar i!

    Gilla

  3. Vackert Johan!
    Första turen är alltid jobbigast. Själv tog jag en tiomila tur från Tyresö förra veckan, hem till våra gemensamma gamla trakter i Trånkan, via dina nya hoods i Hammarby och sen till Ingarö via G-berg och hem. 14 grader vid start och noll grader vid hemkomst. För tunna kläder och nu har jag ryggskott sedan tre dagar och kan inte cykla alls……Att man ine lär sig?
    Nå, plockade upp mina Zippar i lördags så nu har man lite extra motivation att bli kry 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s