Ett par timmars cykling på bakgården.


Då Mirja skulle på en show igår tog jag och Atle våran vanliga runda upp till Hammarbyhöjden där jag alltid får sentimentala vibbar när jag går på Mariestadsvägen. Det var där min mormor bodde mellan 1942 och 1997 ända till hon flyttade till Hemmet för gamla och levde där till hon tragiskt gick bort nästan 93 år gammal i oktober 2000. En av de sorgligaste dagarna i mitt liv.

Men………………

Det betyder att jag istället kunde ge mig ut idag efter jobbet och cykla.

Jag skulle inte bli ensam, så mycket visste jag då Peter och Bengt?!?! hade sagt att dom skulle komma.

Döm om min förvåning när det rullade in tio pers till Hammarbybacken, samt tre till som anslöt uppe vid kolonilotterna.

Kul med folk och vädret var ju kalas.

Sicklaskiftet (som nu börjar kännas lite halvtrist, men bara lite) avverkades genom en blandning av Champs Elysses, Traktormakt och Fem Svåra.

Dow Jones med sin klättring och sen mest utförslöp är alltid en trevlig liten stig där jag nu för tiden svischar ner för utförslöporna utan några som helst betänkligheter. Jag antar att minnet av revbensbrottet och fegtiden därefter börjar släppa lite.

Då målet var att ta sig ut mot masterna valde vi att köra SKF istället för den trista grusvägen och sen bära cyklarna.

När vi hade burit klart kom jag så fram till den första spången på den leden och efter att ha tagit den förra tisdagen är den nu en baggis att klara av. Faktum är att jag ikväll cyklade alla spänger man kan hitta på Gröna leden och tog alla, långa som korta, hela som trasiga. Spångesten verkar vara på väg bort.


Vidare på Russian BBQ och sen Gula ovanför sjön. Efter nerförslöpan var jag så pass seg i benen att jag rullade hemåt medan Patrik, Aron och Bengt?!?! skulle ta en tur via Tresnåret hem.

Det trista var att på Gröna leden hände något med gaffeln så den måste in på service ASAP. Helt plötsligt märkte jag att jag hade tappat ca 50mm slag och en rebound som inte infann sig. Efter att ha tryckt i 30 extra psi så blev den stötig som satan och slår tillbaka fort som tusan. Lika bra att någon på Sportson Söder få krama lite på den.

Hedersknyffeln Patrik erbjöd sig i alla fall att låna ut en gaffel under tiden. Vad skulle man göra utan vänner?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s